Vi inledde året med en kväll med intensivt byggande. Jag och Kim byggde ihop våra Morbackar. Jag började ju med min förra gången. Kim hade bara skurit ut sin. Ändå fick vi ihop dem inför lördagens inomhusflygning. Egentligen bara lite målning kvar.
Pelle knåpade vidare på Jossan. För dagen var det skevrodrena som fick orange inslagning. Dessutom fick hon deproninspirerande skevroderbromsar. Pelle sade också, utan att utfärda löften, att han verkligen skulle ta och göra klar planet nu.
Tobbe sprutade in fett i shreks matningsväxellåda. Satt sedan med pannan i djupa veck och försökte lista ut hur den nyinköpta driftkondensatorn skulle kopplas in. I i brist på inspiration lämnades denna uppgift till framtiden.
Det bläddrades också i ångmaskinkatalogen. Eventuellt var det Söders MJ-hobbys telefonsvarare som inspirerat oss. Hur som helst bestämdes det att åtminstone Pelle och jag ska skaffa oss varsin 10-maskin. Frågan är nu bara när och om det ska vara H eller V.
Nic |
| |
Maratonflygning inomhus
SMFF bjöd upp till inomhusflygning. Inomhusfotbollsplanen var bokad från klockan 19 på lördagskvällen till 12 på söndagen. Kim och jag kom dit vid halv nio med våra dubbeltrubblar och morbackar.
När vi kom mötte vi Johan S i dörren. Han hade lovat att vara hemma till klockan nio. Det kändes nästan lite overkligt att flygningen var över för andra när vi själva just kommit.
Inne i lokalen förpassade anslut vi till Peter S och Micke J:s depå. En kopp kaffe och lite laddande senare så bar det av upp i luften. Efter ett par korta och inte särskilt lyckosamma flygningar med DT gick jag över till Morback. Det olycksamma bestod inte bara i att planet fick agera hangarfartyg på en cessna. Krock med större flygplan hade större inverkan.
Kim flög omväxlande Morback och DT. Laborerade också med olika motorer och propellrar emellanåt.
Peter hade ritat och skurit av sin Nexuz. Han menar dock att Morbacken är ett trevligare plan. Inte lika kantigt i sitt uppförande.
Fortsättning: 2008-01-06 Nic |
| |
Maratonflygning inomhus.
Fortsättning från 2008-01-05
Framemot nattkröken for Peter och Micke hem. De skulle komma tillbaka på förmiddagen i stället. Antagligen var detta en bra ide. Kim och jag och några till stannade kvar hela natten. Den utlovade nattlogimöjligheten begränsade sig tydligen till fyra bäddar någonstans. De flesta youngsters lade sig i stället i ett fotbollsmål och sov.
När hallen var riktigt tom tog jag fram typhoonen. Den är ju ganska snabb ute, men här var det hiskeligt. Efter ett par misslyckade försök kom jag in i en lunk som funkade. Man gasade lite (10-15%) i böjarna och gledflög på rakorna. Det hela slutade med en misslyckad roll. Jag kom helt enkelt inte runt innan väggen närmade sig. Motorfästet är nu sig inte riktigt likt.
Kvällen gick mot morgon. Kim flög som en galning (mycket alltså, inte vansinnigt). Jag hade bara en laddare med mig och fick vänta 45 minuter mellan mina flygningar. Vid sextiden laddade jag en gång till. Sen for jag hem vid sju.
Nic |
| |
Då min arbetsplats ockuperats av diverse vakter var jag tidigt på plats för att konstatera att sjukhusparkeringen blivit ohemult dyr och kortvarig. Efter omförflyttning vidtog arbete med Funtanan. Jag hann slipa klart urtagen i glasfiberkåpan innan Nic dök upp med diverse origamiliknande flygetyg. Det visade sig vara Bosönssurvivors och Typhoon. Lite fikasnack senare kom Pelle och Tobbe. Dammsugarprovning inleddes, chili smakade inte chili men latte visade sig vara godkänd. Kim anlände sist med en mycket trasig rygg. Tobbe hjälpte mig med Funtanan, Pelle roderade den orange/svarta och Kim var förfånanvärt rörlig vid byggbordet. En tyngdpunkt mot depron kan skönjas mitt i lokalen. När jag slutligen åkte hem försegick intensiv övertalning att få Tobbe att börja med depron. "Du får den första gratis osv"... Känt snack i "pusher"-kretsar
Martin |
| |
En liten tapper skara byggare samlades. Fattiga blir vi också om vi ska ha med oss bil till klubben. Jag byggde Jossa, ställde in lite roderutslag och hittade så småningom de "försvunna" delarna (tanken låg i min låda och stället på Kims hylla). Nic och Kim gjorde sina "pitssor" klara för helgens flygning, men ingen hade drivackar med sig, så det sista motortestet får vänta. Kassa servon och mottagare konstaterades. Ibland är det dyrt att köpa billigt... Elektronikskägg och kims limsamling imponerade. Att spola nubben diskuterades också, både i termer av EMP och vita veckor. Fundera på den, ni! (Det är knappt jag begriper det själv.) Pelle |
| |
Inomhusflygning i Spånga fotbollshall
SMHI hade utfärdat stormvarning. Visserligen främst i den sydvästra landsänden, men ändå. SRFK bjöd in till inomhusflygning. Hård vind och depronmodeller är inte nödvändigtvis en lyckad kombination och det knakade också en del i planen när vi bar in dem från bilen. Kims pizza gick till och med lite sönder och behövde limmas, något som visade sig skulle bli kvällens main theme.
Kim hade bara med sig Pizzan. Morback och dubbeltrubbel hade han pensionerat veckan innan. Pizzan fick i stället smaka ett par-tre midairs lika många limningar. Spiken i kistan blev en störning som fick planet att plötsligt smackas i golvet. Efter detta limmades det inte mer. Total flygning för Kim blev mindre än 300mAh.
Jag flög med min pizza och med morbacken. Morbacken tog (liksom Kims pizza) in ganska grava störningar, så den var inte så kul att flyga med. Dessutom uppvisade den tydliga corona-tendenser (att inte centrera servona riktigt). Det gjorde i och för sig pizzan också, men det fick jag lov att strunta i. Åtminstone till min också midairades.
Spångahallen kändes till en början ganska liten (jämfört med Bosön) särskilt i takhöjd. Efter ett tag tänkte man inte på det. Kanske beroende på att antal flygare minskade under kvällen, men antagligen inte. Det gick i alla fall att loopa cessnan, bara man tog ordentligt med fart. Nic |
| |
Det var paketöppning galore denna afton. Jag hade fått ett paket från mft, Kim ett från Kina och Tobbe ett från mft och ett från rcflight. De flesta av alla dessa försändelser innehöll det vi beställt. Egentligen var det bara Tobbes mft-paket som avvek från mönstret.
Hur som helst blev sorterades grejerna upp mellan oss. Ingen blev utan och snart kunde vi börja bygga. Jag byggde en depronsäng i skala 1:10. Tobbe limmade ihop sin pizza. Kim snidade ut två exemplar av sin nycaddade Lesbobak (which is mor). Pelle lad ytterligare ett par händer (samma som tidigare alltså) på Josephine. Dessutom lät även han sig övertalas att emotta en pizza från Kims generösa händer.
För övrigt kondolerades fikalistans frånfälle med fruktstund i kuddrummet. Nic |
| |
Det byggdes så det stod härliga till denna kväll. Jag provkopplade lite med shreks matningsmotor innan jag började skära ut den nya mårbackan. Kim parallellbyggde vidare på sina. Tobbe limmade (nästan) klart pizzan. Det enda egentliga avbrottet var när Tobbe avbröt sin vitlimsvecka och tittade lite för djupt i CA-flaskan. Spritz sade det och sen låg karln på golvet och kved. Pipen var igensatt och det hade byggts upp ett övertryck i flaskan. Samtalet till sjukvårdsupplysningen gav vid handen att man skulle skölja med mycket vatten och sedan fara till St Eriks ögonsjukhus dagen efter. Nic |
| |
Kvällsflyg inomhus på Bosön 21-03 (typ)
Tobbe kom till klubben innan fem och jag lite efter sex. Radiomontering (i Tobbes pizza), laddning och kaffekokning var det vi hade att göra innan det bar iväg.
När vi var där blev det en hel del fluget. Tobbes pizza var nog tyvärr lite för skev. När den inte fick svåra radiostörningar rollade den och hade sig. Jag anklagade Tobbe för att antagligen inte ha vänt skevservot rätt, men så var icke fallet. Tur att cessnan var med. Den fick flyga en hel del under kvällen.
Jag hade mer tur med min pizza, men den var ju redan inkörd, så att säga. Morbacken hade jag också med mig så den fick ett par vändor i luften den med. Coronamottagarna i planen hade jag bytt ut mot kristallbaserade dito. Därmed fick emellanåt även jag vänta på kanalklämman. Det var således tur att även jag hade cessnan med.
Peter hade byggt ihop en 75% Nexuz. Den flög enligt utsago riktigt bra. Den gamla morbacken var också med förståss, men den fick vila mesta tiden.
I syfte att filma hade Micke limmat fast en motor på ett frigolitflak. Detta flög han runt, mot och över depån för att få intressanta bilder. Jag försökte flyga in framför kameran med min cessna. Det är ännu oklart hur bra det lyckades. Säkrare är att jag i stället lyckades flyga in framför Peters Morback, som vid tillfället alltså inte vilade sig. Cessnan fick smaka propeller. Efter den följande limningen var den inte sig riktigt lik. Svår att få att flyga rakt och ännu svårare att svänga vänster med. Nic |
| |
Jag stod i begrepp att börja limma ihop morbacken. Då kom jag på att jag kanske skulle måla det här planet vid rätt tillfälle (dvs innan det är ihoplimmat). Lite kopplande med luftnipplar och tätning med happypack behövdes för att kunna. Ett par provsvepningar på en scrapbit och sen bar det av i färgdimmans land. Kim, den gamla airbrushräven, coachade mig genom de svåraste passagerna med blandade visdomsord. Orange och svart blev planet, mest (men inte bara) för att det var de färgerna jag hade. En del lärdomar kan man kanske ta till sig av övningen. Nästa gång jag målar ska jag se till att hela tiden ha rent underlag, t.ex.
Kim hade alla sina plan hemma. Bortsett från coachningen städade han upp på sin plats.
Förra veckans provkopplingar till shreks matningsmotorn medförde ju bara att motorn snurrade, inte att XY-bordet flyttade sig. Inte ens inkoppling av växel gjorde susen. Det bedömdes vara ett mekaniskt fel. Den fettfyllda växellådan behövdes plockas isär för att felet skulle kunna rättas till. Tobbe öppnade på framlocket och tittade lite äcklat in i kletet. Skulle fingrar behöva föras in där? Nä, skulle det visa sig. På sidan av växellådan finns ett väl dolt reglage för inkoppling av motorn. Den syns knappt framifrån/uppifrån. Det hade jag missat när jag höll på. På med locket och ihop med elkopplingar och vips, så funkade matningen. Skärvätskedränering och stänkskydd ska nu fixas till innan vi kan börja storfräsa med storfräsen, som de storfräsare vi är. Nic |
| |
Det vanliga gänget samlades för att fixa och dona. Jag limmade ihop morbacken, men fann att jag inte hade nog med kolfiber för att bli klar. Jag får se om jag hinner till på lördag. Jag hoppas det för det dröjer ju typ en månad till nästa inomhustillfälle bjuds.
Kim skrek pass auf och sen halade han fram sprutan. Bauhauskompressorn var bytt mot en likadan, fast svalare och mer stillastående. Airbrushmålandet gick därför alldeles utmärkt. Ett antal provbitar med olika effekter var resultatet. Det här kan nog bli något.
Tobbe meddelade att han nog måste jobba de närmast följande onsdagarna. Kanske var han inspirerad av Pelles skiftarbete, men troligen inte. Nic |
| |
Jag tog några timmar ledigt för att sätta ihop den nya morbacken. Det blev pull-pull på alla roderfunktioner. Skeven var knepigast. De fick lite uppfjong. Hoppas bara att det inte gör så mycket. Hela planet väger 193 g, vilket kanske kan anses som OK. Nic |
| |
Morback-afton i Spånga fotbollshall. Kim hade med sig två stycken: En vit tiger och en vit. Jag hade min oranscha. Det var ovanligt få personer i hallen denna gång. Solsken i veckan hade kanhända fått folk att längta till utomhussäsongen i stället. Denna kväll sken inte solen, däremot månen.
Min flygning började ganska illa och illavarslande. Det första problemet (om man ens kan kalla det ett problem) var att sidrodret var felreverserat. Detta var inget större problem att fixa. Att pull-pull-skeven var för sladdrig var emellertid värre. Vid p-p-anordningar ska man nog vara ganska noggrann med vinklar. Om inte annat ska man se till att roderhornen sitter precis rätt. I skevroderfallet blir precisionen ännu viktigare eftersom linan går en så omständlig väg. Fältlösningen för kvällen fick bli ordinära kolpinnar som fastsattes vid ok och horn med blenderm. Det blev ganska bra.
Kim började flyga med det tigerrandiga och landningsställförsedda planet. Jag tror nog att det gick ganska bra. Han gjorde ett antal lågsniffningar med hjullen i backen. Den andra Morbacken flög ännu bättre. Om det beror på den större övervingen eller frånvaron av ställ kan vi låta vara osagt. Det provades också med annan mottagare än Coronan och det gjorde också stor skillnad. Coronamottagarnas tillkortakommanden yttrar sig inte bara i usel centrering. Den har också ganska kass upplösning.
Vid kvällens slut och vi for hem var alla plan något så när hela. Något som vi inte varit bortskämda med vid tidigare övningar. Om detta berodde på att det inte var så in i bänken många flygare där, att flygskickligheten har påbättrats eller ren tur kan vi låta vara osagt. Det som talar för mittenalternativet är i alla fall att både Kim och jag lyckades med åtminstone ett par lyckade hovringar. Nic |
| |
Ännu en onsdag med endast paret anhängare på plats i lokalen. Även om nu utrymmena blir lite spatiösare för den ensklide, så är det ju alltid trvligare med mångfald i lokalen.
Nic kastade sig över Yaken för att tillfoga den riktad skada i form av håltagning för det nya landningsstället. Kolfiber ser starkt ut och förhoppningsvis är det också det. Bling-faktorn blir ju lite lägre när man vet att det först och främst är funktionen som styr valet av material.
Själv satte jag mig ner med Snipern (ni vet den där takhäckaren på Bosön) och cyanade dit både longeronger och och nosparti.
Ångorna låg tätt i lokalen men nu är både Yak och sniper redo för stundande prematur vårpremiär.
Nic kastade sig sedan över sin Super Sporster Nr:2 för att stundande elkonvertering. Det är ett projekt som jag kommer att följa med stort intresse.
Mina Mascotar fick sig sedan en omgång i form av byte av anslutningsdon. Tidigare Hella-plugg fick vika hädan och istället filades hålet till för att ackommondera två par Power-Pole kontakter istället. Nu går det att koppla två laddare till varje nätaggregat vilket underlättar vid laddning av fler enheter som kräver låg laddström.
Kim |
| |
Det hade blåst rejält i ett par dagar och det sög i hangtarmen. Vi bestämde oss för att ge oss ut. På natten hade det regnat och vinden verkade ha blåst iväg till någon annanstans. Icke desto mindre for Pelle och jag till klubben för att ladda och brygga. Vid elva ar vi klara och stack mot Johannelundstoppen. Som backupplan hade vi Flottsbro, men den (planen) behövdes inte. Trots känslan av stiltje utanför klubben blåste det ganska stadigt uppe på toppen.
Pelle började, försiktigtvis med typhoonen. Det är ju lite lättare att finna var lyftet är om man kan fara hit och dit motoriserat. Min uppfattning var att det bästa lyftet verkade vara var som helst bara man riktade nosen uppåt. Tyvärr funkade inte denna teori varken med Zagi, Focke eller Chuck.
Vi flög lite varannan gång ett tag tills det blev fikadags. Bäst vi satt där och fikade kom ställde det sig en man en bit ifrån oss. Vi frågade oss lite skojfriskt vad han hade med sig att flyga med. Ingen vettig person borde ju stå på hangkanten utan att tänka flyga, sade vi. Straxt efteråt kom han upp till oss och förfrågade sig vad vi hade för frekvenser. 82 sa jag och pelle sa 78. Jasså 35 MHz, sa han, jag kör på 40. Han hade en ganska lätt vinge med spektakulära winglets.
Vårt kaffe var på det hela taget slut. Vi tog våra plan till kanten igen och sen flög vi till vi fick nog. Klockan var nog två när vi kalla och nöjda åkte hem tvåtiden.
Nic |
| |
Det var riktigt gott om plats denna kväll. Ingen att prata med alls. I stället blev det, trots tidig hemgång, en hel del gjort.
Jag började med att göra klar den nya sportsterns vinge. Det var bara kända handgrepp, så det gick ganska geschwint. När kroppen skulle påbörjas gjorde jag avsteg från instruktionshäftet. I stället för att göra stjärtpartiet först började jag med det minst säkra: Motorinfästningen. Jag svarvade av 20 mm från motorfästets pinnar samt borrade och gängade upp dem. I det bakre krysset borrade jag monteringshål som passade de islagsmuttrar som var förmonterade i torpedväggen. Sist gröpte jag ur kroppens förligaste delar för att få plats med själva moroten. Nic |
| |
Jag åkte till klubben ett par timmar på eftermiddagen. Klubb-PC:n, som jag hade tagit med mig på onsdagen för att uppdatera den ställde jag tillbaka. När jag körde uppdateringarna fixade jag problemet med powerknappen. Som vanligt med linux var problemet bara att hitta rätt scriptfil. /etc/acpi/powerbtn.sh var det den här gången.
Sen passade jag också på att bygga lite på sportstern. Jag tog upp en batterilucka och limmade i en brygga att lägga batteriet på. Sen fick det vara nog för den dagen. Nic |
| |
Vi pratade och fikade en hel del under kvällen. Däremellan förfärdigades det förfärliga luckstängningsmekanismer. Men mest pratades det som sagt. Det avhandlades allehanda ämnen. Hangflygning och pic-programmering bland andra. Nic |
| |
Kanske sista gången på ett tag som vi behöver sakna Tobbe på onsdagkvällarna? Vi håller tummarna. Annars var det som vanligt mest knas när Nic och jag träffas över en (?) kopp kaffe. Vi avhandlade programmering på längden och tvären, mediaspelare, lucklås och våra karriärer på SAAB. Nic hade sex gångjärn på en och samma gång bak på Supern. En kommentar om Nics Suprars livslängd från min sida gjorde att jag nästan fick åka tåg hem. Jag har i alla fall tänkt en del på lucklås till Jossan och nu tror jag att jag nästan vet ungefär ur det ev. borde vara. Kanske. Våra processordiskussioner har fått till följd att jag i dag (torsdagen efter onsdagen innan) har gjort lite nätaffärer. Snart ska servon surra och lampor ska blinka. Lite Kurt Olsson-inspirerat, nästan. Den som får lever ser... Nu återstår bara att knäcka problemet med kondensatorns spänning på tomgång. Pelle |
| |
Ovanligt få deltagare på denna inomhusflygning i Spångahallen. Tidvis var det bara något enstaka plan i luften. Min morback höll sig mestadels på marken efter en mid-air med Patrics Pizza. Till en början såg pizzan ut att ha tagit den fetaste smällen, men i själva verket var det nog min mottagare som drog det kortaste strået. Den gick åtminstone inte att tejpa ihop lika enkelt.
Peter hade en ny slimmad IFO med sig. Den var dimensionerad för att få plats i en portfölj. Den hade därför kanske lite väl liten spännvidd. Åtminstone för att återhämta sig från vildrollar.
Bland andra balla flygetyg kunde man se Tomas Ls vingkortade Cessna. Där var spännvidden också ganska liten. 15 cm närmare bgestämt (samma som stabben).
Sven P hade cessnafierat en tidigare friflygande modell från 1900-talet. Med 20 grams vikt och lite större vingar än minium-modellen gick den riktigt bra.
Nic |
| |
Äntligen var det lite folk på klubben, och inte filket folk som helst. Både Ove och Tobbe var återkomna. Det är en ganska stor skillnad att vara tre eller flera på klubben jämfört med att vara bara vara två (eller en). Apropå det så pratade vi om Skåne. Pelle verkade tveksam till vårskåneresa och Tobbe med. Vi får väl se på cractive hur och när det blir.
Jag byggde vidare på el-sportstern. Satte dit canopyn med gammalt hederligt canopy glue (dvs CA+kicker). Pelle hade tänkt ut hur tankluckan skulle sättas fast och gjorde det sedan så. Dessutom kom sporren på plats. Det ska väl fasen till om inte Jossan flyger till sommaren lovade Pelle. Det löftets pris och helighet ville han dock lämna ospecificerade.
Ove smög mest runt och kände in hur en vanlig klubbkväll. Tittade lite på den näst intill tejpade typhoon, men kom inte till skott med någon byggaktivitet annat än på hififronten. Han och Tobbe guldlödde högtalarkontakterna på stereoförstärkaren, så nu glitchar det inte lika mycket i den andra högtalaren.
Tobbe ordnade också upp på andra delar av klubben än på stereobänken. Det märks att man inte varit här på ett tag, så han och tittade menande på bordet i fikahörnan. Nic |
| |
En långfredag som helt klart skulle ytnyttjas tills dess sista minut på dygnet. En 6-timmars i Bosöns multihall är aldrig fel. Den här kvällen skulle de nya modulerna, sombåde Niklas och jag införskaffat, få bekänna färg. Skulle störningarna som var så tydliga med Corona-mottagarna bli ett minne blott?
Jag plockade upp grannen Staffan (tidigare combatflygare tillsammans med Peter S) och for iväg till Lidingö.
Mycket folk hade tagit sig tid att komma, både från när och lite mer fjärran. Den svenska ETOC-veteranen Clas M fanns på plats för att visa var skåpen skulle stå. Dessvärre skulle han kanske anlitat en annan flyttfirma då han vid ett tillfälle fick en mycket snabb kärra att med dödsförakt fara rakt in i pilotrutan med följd att vissa fick slänga sig ner för att undvika att bli träffade.
I övrigt gick det väl som det brukar. Det flögs och det limmades eller tejpades. Modulerna visade sig fungera med högsta betyg i protokollet. I en miljö med många fabrikat av 2.4GHz system och vanliga 35MHz så visade sig den vara minst lika bra som något annat som flög där inne.
På hemvägen kunde inte Staffan låta bli och räkna på hur mycket det skulle kosta att starta om sin modellflygkarriär. Vem vet, vi kanske har en potentiell innomhusflygar hang-around till nästa säsong.
Kim |
| |
Denna byggkväll gick till större delen åt till att diskutera olika nätverks- och IT-miljörelaterade problem samt deras lösningar. Hur ska man egentligen ha det därhemma var frågan. Naturligtvis avhandlades också takisolering, detta fantastiskt intressanta ämne.
När vi väl lösgjorde oss från soffregionen satte vi fart på borden. Kim hade redan innan fikasessionen slipat upp hålen i CAP-kåpan, så han funderade lite på ombyggnad av nyvarande radio (antennflytt på 347:an) samt vilken framtida radio som är mest lämplig (MC-22, PCM9 eller kanske rentutav en Evo). Jag hade skrivit en lista över det som är kvar att göra på sportstern. Tyvärr hade jag inte prioriterat listan och inte heller satt upp något mål för dagen. Därför blev det bara några kontakter lödda. Tobbe gav sig, tillsammans med Shreck, på att tillverka en ny höjdinställningsvev i aluminium till pelarborren. Den gamla plastveven sprack ju för några veckor sedan. Nic |
| |
Jörgen SMS:ade att han och Stefan skulle ut och hanga lite. Jag tvekade lite, men sen tog fluglusten över. De hade fattat posto på Högdalstoppen, trots att inte Krister, och därmed inte heller vi, hade med den backen för rakt sydligt.
När jag kom dit var Stefan nästan på väg att packa ihop. En influensa i avtagande tog ut sin rätt. En sista flygning med filmkamera blev det dock. Jörgen hade med sig vinge (okänt fabrikat), Ocelot och Lynx. Lynxen uppvisade vid kontroll synnerligen kort räckvidd så den fick ligga. I stället blev det Ocelot för nästan hela slanten.
Jag hade med mig Zagi och Focke Wulf. Jag kommer inte riktigt överens med Focken. Jag tror att den ska få lite mer framvikt till nästa gång. Zagin gick lite bättre, men var lite "hoppig". Trots att vingen inte alls är mjuk, såg det ut så. Jag tror att jag ska fixa till roderlinkagen när jag får tid över nästa gång (Ha!!)
Nic |
| |
Jag hade tänkt mig att verkligen jobba hårt på Sportstern denna onsdag med det gick sisådär. Det blev bara ett par enstaka lödningar lödda på fartreglaget och ett par enstaka hål borrade i torpedväggen. Nästa gång däremot, då jäsikens. Pelle provmonterade fyrtaktarn i jossan, kanske efter vaga påtryckningar/gliringar från Kim. Saiton är hur som helst inte alls inkörd, så den kommer väl att tas loss igen och bänkköras innan det bär av på riktigt. Kim lekte med ett par gastuber. Sågade lite i dem och hade sig. Det ska bli trycktank till airbrush-kompressor av åtminstone den ena. Tobbe fortsatte med sitt mekaniska mästarprov: Att tillverka en vev. Efter lite inledande fräsningar tog vi fram boken och kollade upp skärhastigheter och sådant. Matning skulle gott kunna vara uppåt fyra gånger så snabbt som shrek klarar av. I anslutning till detta fick Tobbe en tanke att om något skiter sig är det operatören som står i skottlinjen. Funderingar på skyddskåpa övergick i skärvätskedispenser. Allt för att slippa stå precis bredvid när det smäller.
Redan vid början på kvällen, när vi satt och väntade in eftermiddagskaffet, kom Tårt-Erik på besök. Han verkade söka inspiration till Arcusbygge och annat. Kim bjöd på en blandad rundvandring i elflygets spännande strömningar. Det var också Erik som hade med sig gasflaskorna till Kim.
Framemot senkvällen hittade Kim sin gamla Focke-Wulf. Det visade sig att det inte var så förfärligt mycket kvar att göra på den. Lite stötstänger och roderhorn mest. Kanske får vi se den på Aprilvinden tillsammans med Arcusen. Själv tänkte jag då ha med mig Cularisen då. Åtminstone om jag har parametriserat radion för den.
Nic |
| |
Säsongsavslutning för innomhusflygningarna i SLMs regi. Klart lite folk i början, men det ändrade sig någon timme senare. Upplägget var det samma som tidigare, med flyga, limma och eventuellt tejpa där det behövdes. Tidigare i februari hade sofie och jag sprungit på den gamle CRA-grundaren Bosse, ute på Globen. Vi utbytte då mobilnummer som nu kom till användning på så sätt att jag tidigare på dagen mässat Bosse om Bosöflygningen. Jodå! Han kom vid tio-tiden tillsammans med sin nya kärlek, Gittan. Bosse var som vanligt och njöt tillfullo av all den aktivitet som presenterades inne i hallen. Frågan är om man kan förväntas att se honnom flyga depronisar nästa säsong?
Kvällen avslutades med ett par matcher i fullkontakts-combat varefter resterna av det som blev kvar efterlämnades i de stora runda arkiven som fanns på plats.
Nu vill jag ha riktigt flygväder och flyga plan med riktiga vingprofiler det närmaste halvåret.
Kim |
| |
Tobbe var på klubben tidigt. Jobbet tillät att han var på klubben och fräste klart veven. När jag kom på besök, så var han redan i telubuniformen och fräste för fullt. Pelle kom en stund senare och anslöt till middags/fikaavdelningen. Frågan är om man kan känna sig helt säker på andra sidan en tunn plåt (hyllbakstycket) när maskinoperatören själv förpassar sig till intilliggande härad när maskinen arbetar. Lyckligtvis (egentligen berodde det mest på kompetens) så gick inget galet. Varken arbetsstycke, fräsverktyg eller någon annan del flög genom lokalen.
Framemot sjutiden kom Bosse på besök, om man nu kan kalla det så när man kommer "hem". Det blev mycket pratat under kvällen. Modeller och tekniker diskuterades ingående. Bosse verkade riktigt sugen på att komma igång med hobbyn igen. Kul. Varken Pelle eller jag fick så särskilt mycket gjort under kvällen, men det kommer ju fler onsdagar. För egen del känner jag dock att det börjar hasta på om Sportstern ska hinna bli klar. Nic |
| |
Allaktivitetsdag på klubben
Vårstädning
Jag var på plats vid tiotiden på förmiddagen. Det gick inte mer än några minuter innan Kim och Tobbe också kom. Sen sattes det fart. Kartonger, krashade flygplan, stereodelar och annat skräp packeterades i lådor och säckar vilka färgtejpmärktes efter destinationscontainer. Ungefär samtidigt tom Tobbe åkte till OK för att hämta det bokade släpet kom Sepp till klubben. Alla sopor packades och spändes fast på släpet. Tobbe och Sepp åkte iväg och lämnade det samt handlade korv och potatissallad till lunch. Under tiden som de var borta dammsög och våttorkade jag och Kim av lokalen. Vi var väl inte mer än klara förrän de andra kom tillbaka.
Årsmöte
Årsmötet gick som på räls. Det mesta gick enligt det förberedda protokollet. Det som främst kan nämnas från detta är den planerade ominriktningen av julfesten. Efter mötet hade avslutats derack vi kaffe och åt tårta. Sexbitarn var precis lagom i storlek med varken för lite fett eller socker.
Efteraktivitet
Tobbe lämnade med hjälp av Martin bilen hem. Kim for hem till sig. Småningom åkte Martin också hem. Vi andra satt kvar i sofforna och pratade. Klockan hann bli över sju innan vi kom oss för att knata iväg till bowlinghallen. Där var det nästan som vanligt (vi är ju nästan stamgäster). Skillnaden var att vi fick beställa den mat och dryck vi ville ha. En annan sak som var annorlunda var att banan automatavstängdes mitt i den andra serien, mellan Doddes första och andra kast i den femte omgången. Och det var synd det för både jag, Sepp och Tobbe hade dåvidlag kommit igång ordentligt. Utgången hade kunnat bli hur som helst. Sen var det bara att dricka ur och pallra sig därifrån. Nic |
| |
Jag började aftonen med enklare röjning efter årsmötet. Dubbel-malt ställdes i bränsleskåpet. Tomglas lades i en ny kasse för sådana (den gamla åkte i lördags). Tårtkartongbitar förpassades till sopen. Sen såg det hyggligt ut. Nästa punkt på schemat var att färdigställa pelarborrveven. Ett gängat hål och sen var den på plats. Sorry Tobbe att du inte fick göra detta själv.
En stund senare kom Isabella, Miranda och Kim. Kim och Jag pratade mest Blizzard medans tjejerna sorterade kapsylsamlingen, ritade mm. När Bosse kom satte vi på kaffe och i oss ambrosia. Efter fikat satt Bosse och jag kvar och blabbade. Sen kändes det som om det var dags att börja få någon nytta gjord också. Först brottade vi oss fram till Bosses helikopter. Den stod som den alltid gjort längst bak på en hylla. Bland det första som måste göras med den är att tvätta ur motorn. Sen får vi se. Bosse trodde att rotorhuvud etc var hemma i lägenheten. Vi får väl se det också.
Jag skulle parametrisera (programmera) klart för Cularisen. Jag hann väl också börja lite innan parkeringstiden närmade sig sitt slut. När skeven skulle ställas in var utslagen lite små jämfört med vad som står i bygganvisningen. När jag skulle lossa på muttern på roderhornsanslutningen gick skruven som den satt genom hornet av(!). Jag får försöka hitta/låna lite grejer för att få ihop det nåsta gång.
Det börjar rycka ordentligt i flygtarmen nu. Flygning på onsdag hoppas jag, som inte har möjlighet att hanga nu i helgen, på. Nic |
| |
Årets riktiga utomhuspremiär får vi väl kalla det för. Soligt hyfsat varmt och vinden helt okej.
Jag infann mig vid Barkis runt halvfem-tiden och började omedelbart att sätta ihop Nougaten och CAPen. Niklas skulle ta en sväng förbi lokalen och hämta upp Cularis.
ASP46:an i Nougaten fick sig en glöd i toppen och lite snurr och så var den igång igen. Den motorn går inte av för hackor. Lite skruvande på välkänt manér och sen sjöng den lika vackert som sist.
CAPen fick kåpa på och var nästan färdig när Niklas dök upp. Cularis blänkte fint i solen och Niklas sken ikapp medan han med flinka fingrar, monterade skapelsen.
Nougaten fick sitt luftdop och de nya skevservona som ersatte förra paret visade sig på sin bästa sida. Endast två klick vänster, sen låg kärran rätt i rollplanet.
Nu var Cularis klar för sin första möte med det härliga tredimensionella medium som omgärdar Terra Firma.
Titta på bilder och notera den självsäkra blicken bakom solbrillorna.
Uttrycket ”som på räls” kan kännas uttjatat ibland, men i detta fallet är bruket att detta ord helt okej. OJ vad fint den flög!! Trots den relativt låga vikten för en kärra av denna storlek/typ så visade den prov på att vilja glida alldeles utmärkt i motvinden utan att ”stanna upp” som min egen Arcus kan göra. Landningen var lika odramatisk som allt annat kring Cularisen. Grattis Niklas och Cularis!!!
Förra året blev en test period för Perry-pumparna och mot höstkanten lyckades jag koppla allt på ett sätt som faktiskt gjorde att jag på allvar började tro på att allting nu skulle fungera.
Vis av testbänkskörningarna började jag skruva på CAPens ASP91:a och efter ett tag så var allt klart och inställt. Nu var responsen i en helt annan härad än tidigare. Upptankning och omstart följdes av uttaxning och fullgastest. Tummen upp och ”good to go!” fick mig att taxa ut till startposition.
En perfekt start och kärran klättrar lugnt upp till ca:15m när jag vänder tillbaka över banan. Lite mer höjd och en hyfsat rak skevroll med en efterföljande ingång till loop.
Det är nu allt skiter sig. Jag drar på gasen i ingången på loopen och när CAPen är straxt över halvvägs upp, liksom viker den sig över ryggen och tumlar ner från kanske 25-30m. Vad som händer är osäkert men jag får känslan av att radiokontrollen förlorades straxt innan den viker sig och hur jag än rör på spakarna reagerar varken gas eller roder (det är i alla fall så som jag upplever det då). Med drygt halv gas och nosen neråt i en långsam spinn, möter CAPen sitt slutliga öde. Det var en ruskig smäll trots den mjuka marken.
Inspektion på klubben visade på att mottagaren slog ifrån intermittent oavsett man bara höll i den eller rörde på den. Genom att knacka på den kunde man generera avbrott. Inte helt otroligt att den gick sönder i kraschen, men samtidigt vet man ju inte om det var att den fick spunk i luften.
Hur eller hur. CAPen finns ej mer. ASPens öde är ännu inte konstaterat. Om den är okej så får man väl hitta ett nytt hem till den snart.
Kim |
| |
SRFK:s förstamajflygträff. Jag var på klubben redan vid tiotiden och fixade till Yaken för andra gången. Radion parametriserades och batterikontakter löddes om. Kim kom vid 12. Snabb ihopplockning av Nougaten och sen bar det iväg. När var där redan ganska mycket folk. Vi lade våra prylar i depån, men vinden var ganska stark och ostlig. Vid just ostligt turbulerar den intilliggande kullen vinden till oigenkännlighet. Särskilt när det blåser friskt.
Vindförhållandena visade sig generellt bland de som vär där. Gräsklippare och liknande maskiner visades ett orimligt stort intresse. Det var sällan mer än en i taget som flög.
SRFK bjöd dagen till ära på hamburgare och dricka. Jag stod vid grillen ett tag tills hungern var stillad hos de flesta.
Framemot eftermiddagen ruttnade Kim på att bara stå och hänga. Han tog en liten tur med Snipern. Den allmäna uppfattningen för dagen var väl att man gärna kunde ha lite högre vingbelastning än annars. en 400-500g epp-modell gjorde sig inte särskilt bra alls. Jag tog ett par vändor med Cularisen också, men även den (som är en ganska stor kärra) fladdrade hit och dit.
Vid fyratiden hade vi fått nog. Ihoppackning och hemfärd för Kim och mig. De andra var kvar. Antagligen var det ett klokt beslut eftersom det mojnade senare, som det också brukar göra. Nic |
| |
I den tidiga arla morgonstunden infann sig de tu tappra luftriddarna kring de skraltiga borden. De togo sina välpolerade skinande trotjänare ut på beryktade irrfärder och mindre omtalade flygfärder på det ljust blå himlavalvet.
Så skulle det kunna låta om man redan nu skulle tjuvstarta på sina memoarer. Eller kanske inte för den delen.
Niklas och jag var ute vid nio-rycket denna perfekta söndagsmorgon. Den enda som störde idyllen var väl min ASP46:a som med sin skönsång inte riktigt stämde in i de lokala fågellivets monotona pipande.
I timmarna tre föregicks det flygning med allehanda plan. Tyvärr så blev en kärra endast med en utflygning utan efterföljande inflygning. Mer om detta från källan själv kanhända?
Det här är nog enda sättet att få upp mig tidigt en söndagsmorgon. Kim | Källan kommer här med info om haveraget. Yaken finns inte mer. Haverikommissionen har som arbetshypotes att tyngdpunkten var åt fanders. Jag var ganska säker på att jag kollade den i höstas, men nu känner jag mig inte lika övertygad.
När olika myndigheters och vårdinrättningars tillkortakommanden avslöjas brukar de säga att de ska se över sina rutiner. Det säger jag också. Jag börjar med att lägga upp en checklista. Sen ska jag också följa den. Jag hoppas att mina goda vänner påminner mig om jag verkar glömma någon del av den. Nic |
| |
I min ensamhet fanns det inte mycket som kunde locka bort mig från byggbordet. Det skulle i så fall ha varit den nya kameraväskan, men sådana är ju endast begränsad utsträckning underhållande. I stället blev sportstern nästan klar. På det hela taget var det bara motor-, batter- och radioinstallation kvar. Efter provmontering är den lite framtung, men det finns utrymme att flytta bak batteriet en tre-fyra cm. Den verkar få en slutvikt på c:a 2,4 kg vilket är ett hekto mer än specifikationen säger. Dock vet jag inte om specifikationen avser torrt eller tankat plan. Om detta ska jag skriva och fråga Great Planes.
-----
Great Planes svarade att "Specified weights are always without fuel". Sportstern är således smack on target, viktmässigt. Nic |
| |
"Vi komma, vi komma" skanderades det här och där ifrån. Jag hade fått ett paket med en AcroMaster och Kim ett med U-Can-Do 3D. Tobbe fick inget paket, men han sjöng ändå. Kim kastade sig med hull och hår in i fajten med den nya modellen. Skevrodrena lämnade något att önska beträffande byggprecision, men i övrigt verkade det hyggligt. Tyvärr kommer Kim behöva skaffa ny bil för att få plats med härket. En uppskattning gav vid handen att planet blir sju och en halv kilometer långt.
Jag byggde äntligen färdigt sportstern. Trots förflyttning av batteriet behövs det en hel del bly i rumpan för att balansera upp planet. Tyvärr hann jag inte få till radioprogrammeringen, men den går nog ganska snabbt att få till. Vid kvällens slut provkörde jag motorn. Den hackade en del innan den fick fart, men sen gick det undan.
Tobbe knåpade ihop sin Typhoon. Tyngdpunkten verkade hamna lika åt fanders som våra andras, så det är nog bra. En lustig detalj med Tobbes plan är att jag såg honom tejpa dit tre winglets.
Kvällens fasa inträffade när vi insåg att det inte fanns något kaffepulver i lokalen. Detta måste ordnas till nästa gång. Nic |
| |
För en gång skull var det en skaplig samling på klubben. Och det byggdes så det stod härliga till.
Ove hade givit förhandsbesked att han tänkte komma och titta på oss. Lite på kul lade jag fram Oves Typhoon precis innan han kom. Resultatet av detta blev att planet blev av med sin gamla ofästa tejp och fick ny som förhoppningsvis sitter lite bättre.
Pelle har bara lite kvar på sin dubbeldäckare. Han började till och med prata om att köra motorn i pruttbänken. Kanskke får vi se jossan i luften endera veckan.
Tobbe gjorde två plan färdiga för premiärflygning. Typhoon och Funtana. Den sistnämnda var väl på det hela taget redan flygfärdig, men en översyn av plan som stått undanställda är ju som bekant av godo. Jag hade tagit med mig inplastade checklistor för detta ändamål. Typhoonen var också, sedan någon vecka, praktiskt taget klar. Lite handpåläggning behövdes bara.
Kim gjorde byggde på sin U-Can-Do 3D i huvudsak efter beskrivningen. Några små avsteg gjorde han i förhoppning att planet därför ska få ett nytt namn. Själv tycker jag att man ska vara försiktig med vard man önskar sig. Det kan ju slå in.
Min Sportster fick en sista översyn. Motorriktningen vändes. Sen försökte jag programmera fartreglaget att det inte hackar så förtvivlat i startfasen. Det gick knappt alls, mycket beroende på att beskrivningen som jag gick efter var till ett annat reglage. Hur som helst så är det ett ruskigt drag i motorn när den väl kom igång. Nic |
| |
Jag och Kim stämplade ut tidigt för flygning. Tyvärr blåste det lite i mesta laget. Kim tog en vända med Nougaten, men jag hade ingen lust att premiärchansa med Sportstern. Dessutom visade det sig att jag inte hade med mig alla delar till planet. Extrabatteri och batterilucka var det som saknades.
Jag for till klubben i stället för att bygga AcroMaster. Kim kom efter ett litet tag. Ytterligare senare kom Bosse inramlandes. Han hade ringt tidigare på eftermiddagen när vi var på fältet och förannonserat sin ditkomst. Nu var det lite tur att vinden inte var så gynnsam, annars hade det eventuellt blivit en lång väntan för Bosse. För att inte sådan här ska behöva hända i framtiden fick han en uppsättning nycklar.
Jag och Kim byggde våra AcroMaster och U-Can-Do medans Bosse jobbade på att sätta sig in i det nya elflygets teknikaliteter. Han lånade dessutom med sig Hyperion-katalogen hem. Nic |
| |
En riktigt fin sommardag. Den milda brisen smekte landskapet och solen sken så det stod härliga till. Vi hade kommit överens om förmiddagsflyg. Jag var på plats vid nio och Kim, Isabella och Miranda kom straxt efter.
Jag hade åter tänkt att premiära Sportstern. Denna gång hade jag med mig alla saker. Jag tog mig tid att gå igenom checklistan för nya plan. När jag kom till räckviddsprov tog det stopp. Jag ställde sändaren på ett bord och gick i väg med planet. När jag kom till andra sidan depårondellen började det kvittra i servona. Ett par meter till så drog motorn igång på fullt. Nu ska jag se om jag kan lista ut vad att göra åt detta. Micke tipsade om att man kanske skulle ha en ferritring på BEC-sladden. BECen är också min prime suspect, störningsmässigt.
Jag fick ta mig an Cularis i stället. Tur att jag hade med den. Det blev väl en halvtimme i luften totalt. Kim flög Arcus tillsammans med tjejerna. Det gick tidvis riktigt bra för eleverna.
Marktiden spenderades fördelaktligast i skuggan bakom SRFKs förrådstält. Solen tog nog nog i alla fall. Hemgång vid ettiden. För min del via klubben för upphämtning av det i BEC- och ferritringväg jag kunde uppbringa. Nic |
| |
Det var SRFK:s första fältfika för säsongen. I år är det inte CRA som står för fikerierna, men för att visa var hur en slipsten hade jag åtagit mig ansvaret för detta. När vi lämnade fältet lämnade vi också termosar och påsen till nästa veckas.
Erik och Kim var redan på plats när jag kom till Barkis. Kim hade tagit med sig sin AT-6 för att ställa in motorn och kanske taxa lite (som det brukar heta). Tyvärr kom han inte längre än till motorinställningen. Gaslinkaget, och eventuellt även förgasaren, lämnade en del att önska. Det gick inte att dra av gasen ordentligt. För att stänga av motorn fick man i stället klämma åt avgasslangarna.
Jag hade gjort lite räckviddsprov hemmavid. Mottagare med ett servo på en pinne. GPS-mätningar visade en räckvidd på mellan 60 och 115 meter med indragen antenn. Samtidigt med kaffekokningen monterade jag tillbaka mottagaren i planet. Tyvärr sket det sig i alla fall. Motorn drog igång på fullvarv ett tiotal meter från sändarn. Härnäst ska jag göra en lite mer noggrann felsökning i lugn och ro hemma.
Vi for till klubben och byggde lite på våra skapelser. AcroMastern fick stötstänger och landningsställ. AT-6:an fick sitt linkage översynat. Vid halv elva åkte vi hem för att vila upp oss inför långhelgen. Nic |
| |
Samling vid fältet vid nio. Det gäller mig och inte Nic, som lyckades få dit sig själv ännu tidigare. Sover den mannen aldrig?
Där stod han och Cularisflög som bäst när jag anlände.
Super Sportster och AT-6, de båda premiäristerna, monterades ihop och checklistor genomgicks, vis av de tidigare erfarenheterna, för att lugna nerverna något litet till.
Även räckvidsprov utfördes med en aldrig tidigare skådad entusiasm.
Vinden blev ett diskussionsämne då nerverna låg lite utanpå. dessutom nalkades en front med tunga mörka moln från nordväst. Utrustning och plan ställdes i skydd men kunde efter en knapp halvtimme plockas fram igen då blå himmel åter visade sig. vinden var nu lite mildare och framförallt mycket jämnare.
AT-6 startades och den sedvanliga taxningen återupptogs med tillhörande motorkoll. Uppställning mot vinden och ett jämt gaspådrag fick AT-6:an att rulla spikrakt och lätta hjulen från marken helt odramatiskt. Fortfarande med ställen ute gjordes ett par förbiflygningar på betryggande höjd innan ställen togs in. Oj oj, vad läckert!!
Stallprov gjordes med ställ ute och inne, vilket visade att den var något stabilare med ställen ute. En roll gjordes också, vilken var ganska rak. Kärran är raskt och skeven svarar mycket bra. Lite mera expo innan jag har bekantat mig med dess egenskaper ordentligt, är nog en bra idé.
Så var det där med landningen. Att detta inte är en Nougat visste jag väl innan, men ändå dummade jag mig när det kom till att hålla farten uppe vid landningen. Jag fegade helt enkelt inför faktum att landa lite bortanför mig. Ruffen var inte högre än att det hade gått för sig.
Niklas taxade ut Super Sportstern för lite "känna på", men efter lite okontrollerat hoppande och skuttande, deklarerade han "icke flygning". Jag trodde att han safe:ade men det visade sig att det var mottagaren som "Fail Safe:ade". Åter en gång tog störande elektronik bort möjligheten till en premiär för Niklas och Grodan. Men man hoppas ju att det går bättre nästa gång. Kim |
| |
Regn och blåst. Det fick bli en klubbkväll i stället. AcroMastern och UCanDon blev påbyggda. Nic |
| |
Jag tänkte åka till klubben tidigt, men Nic verkade ha varit där sedan frukost. En tur till fältet hade givit vid handen att räckvidden ännu var ett problem. Dessutom sades mig att vindarna var konstiga. En kväll i lokalen stundade alltså. Så fick det också bli, vi avåt eftermiddagsmål och snackade en hel del mekatroniska projekt. Sedan byggde vi faktiskt lite, eller åtminstone Nic, jag meckade in fyrtaktaren i pruttbänken. Det var inte alls så smärtsamt som det låter. Sedan kom Kim och ojade sig över det professionella livets vedermödor och detta krävde ju sällskap i fikahörnet. Jag drog hem tidigt för att se matchen, men jag hade ju lika gärna kunnat stanna... Pelle | Som plåster på matchresultatsåren kan jag meddela att vi fick uppleva en fullgod räckvidd på Barkis strax efter solnedgång. I stället för att åka direkt hem åkte Kim och jag till fältet och företog räckviddskontroll. Opto-fartreglage och separat mottagarbatteri gjorde att allt funkade som det var tänkt. Långt bort som fasen kom man innan störningarna blev störande. Nic |
| |
Jag var på klubben redan på förmiddagen och hämtade plan för att premiärflyga sportstern. Tyvärr blåste det lite väl mycket så jag nöjde mig att taxa runt lite. Gjorde ett litet hopp i motvinden också, men eftersom landningen från detta krökte till ställen åkte jag till klubben och böjde ett nytt av pianotråd. När detta var klart kollade jag upp vinden, men den var fortfarande ganska stark. Jag provmålande lite på AcroMasterns canopy, men multiPrimerns touloendunster fick mig att avstå från fortsatta försök. Det fick bli städtjänst denna kväll i stället.
Kim arbetade på Ucandon samtidigt som samtal fördes med Bosse. Pelle satt och beskådade spektaklet, men sade inte så mycket. Han var väl tagen över dagens RAE-övning. Bosse hade med sig sin PCM10. Lustigt nog var den inte helt urladdad trots att den legat i låda de senaste åren. Laddning tog den också.
Nic |
| |
Vädret var mer lockande idag. Jag tog än en gång med mig Sportstern till Barkis för premiär. Efter mycket nervöst taxande fram och tillbaka tog jag mot till mig och drog på för att komma upp. Planet steg upp till en 15-20 meters höjd där den failsafade. Ärrad som jag är (scarred for life) drog jag av gasen och segelflög (mottagningen återkom när motorn stannade) tillbaka till banan. Landade i den svaga medvinden utan skador på planet.
Tur i oturen som man brukar säga. Nic |
| |
