Loggen Hösten 2006

En strålande svettig inledning på hösten. Dagen till ära hade ett partytält införskaffats. Och tur var väl kanske det. Som solen gassade kändes det skönt att komma ifrån solskenet en stund för en slurk dricka.

Våra flygplan och helikoptrar var fit for flight, åtminstone delvis. Kim hade lite problem med att få Pittsys motor att gå ordentligt. Emils motor var lite felnålad på lågfarten. Jag orkade inte plocka ned kåpan, så jag fick ladda upp Quacken i stället.

Martin flög Zoom när jag kom vid 10-tiden för att senare gå över till Venture. I väntan på att Extran laddades gjorde vi lite blandade försök med underställ. Jag körde stället och Martin helikoptern. Trots två flygningar, där allt verkade funka, blev det inga bilder i luften.

Tobbe körde ett par tankar Travel Air innan det var dags att certa. Georg var ju på plats, så det var inte mycket att orda om. Och det tyckte ju inte Georg heller somdet skulle visa sig. Grattis Tobbe.

Kim hade som sagt blandad lycka med sin Extra. Efter att ha ställt in alla möjliga nålar gick den fortfarande inte så vidare. Åtminstone inte så länge och åtminstone inte när Georg skulle prova planet. Omdömet om planet var att modellen gick bra i luften. (bortsett från motorn)

Framemot eftermiddagen blev min Extra färdigladdad. Efter ett par ganska lugna fina flygningar kändes det ändå som att detta blev en rätt lyckad dag. Kim hade också bla flyt (flyg?) mot slutet med nougaten.

Nic

Ja, äntligen är certet fixat. Det var ju inte så krångligt förutom att vinden fick för sig att blåsa på tvären under de tio minuter som flygningen pågick.

Tobbe

Det är väl faan också.

Jag for till fältet direkt efter lunch för att flyga lite. Kim skulle komma också (efter planerade irrfärder i de nordvästra ytterområdena).

Jag, ställde upp loungen, plockade ihop Extran, laddade lite, kände på vinden, bestämde mig för en lämplig startbana, tankade, nålade lite, tankade igen samt taxade ut. Sen drog jag på. Slog, i ganska hör fart, vingen i höggräset. Planet slog över ända. Kroppen var av och vingspetsen lite bucklig. et vara bara att packa ihop allt och fara till klubben.

Det är väl, som sagt, faan också.

Nic

På själva klubben var det trevligare. Vad Nic gjorde inser ni från det ovan skrivna. Kim höll på och riktade Capmotor. Tobbe satte fast vingarna på Funtanan. Kommer sitta bra, och fint. Jag fixade helis och kamerastället fick en liten början till uppdatering.

Martin

Pelle och Annika firade 80-år. Trots detta såg de inte så åldersstigna ut. Festen hölls, tills regnet satte stopp därför, i trädgården. Sen fortsatte den under tak.

Det bjöds på mycket god mat och dryck (både mycket och mycket god alltså) och ymnigt med smaskig fika/efterrätt (allt efter behag).

Förutom klubbisarna var där en blandning av grannar, arbetskamrater, barn och respektiver.

Tack för en trevlig tillställning!

Nic

De tvenne svågrarna möttes upp i lokalen där jag precis hade blandat till en ny häxbrygd med 7! procents nitro. Kompromissernas mixtur.
Vid halv elva cirka infann sig paret på fältet. Nettopp hade de packat ur när Peter S. infann sig han också. Blåste gjorde det och inte skulle det avta. Snarare blev det till och med lite mer vindbrallning. Men vädret var fint och vad gör väl lite vind.
Det skulle visa sig att den varierande riktningen kunde blivit tuvan som fick TravelAiren på fall. Tobbes motor visade inte riktiga tågan i värmen och till råga på allt riktade vinden om sig precis vid startögonblicket. Starten var en av de vådligaste jag någinsin skådat som inte har slutat med markkänning. Med dåligt drag och medvind hänger kärran som om den var fäst vid ett snöre starxt bakom motorn. På det sättet vinner han sakta höjd och tappar lika mycket straxt därefter. Men Tobbe grejar, på något för oss åskådare helt osannolikt sätt, ut det hela och lyckas ändå gå varvet runt och landa.
Puuh!!!
Med tanke på att jag då har en av mina återkommande O-premiärer att vänta med Pittsy efter den där uppvisningen i humlans flykt, så blev akut dags att göra som segelflygplanen gör straxt före landning.
Det visade sig att Pittsy faktiskt kan flyga. Dess duglighet som bombfällare visade sig också vid andra starten då ena hjulet bestämde sig för att ta sin egen väg ner mot Terra Firma.
Man kan konstatera att landning med ett hjul går lättare, men för den delen inte bättre, om man gör den framför sig och inte 40m bort.
Två nya nylon M6 skruvar behövs för att åter få Pittsy på rull igen.

Kim

Blåsigt väder föranledde ett strömavhopp när det gällde eftermiddagsflygning. Istället fejades det med microtrasor och tränades på sommarrevy.
Slangkapning och tankknåpning stod Tobbe för, medans Sepp mest verkade ha ledbesvär av den Depronitiska sorten. Nic gjorde tappra, dock lönlösa försök att klä Pattsy skrykelfritt. Men som de gamla grekerna sa när Euron kom. "-Även en skryklig tia är värd lika myket." Eller nåt i den stilen. Själv hade jag ett sjå att få nålen i rätt riktning. Kom dock på att spetsen är en bra början.

Kim

Jag flög Easy Star med systedottern i Skärhamn och eftersom den sistnämda inte gillade att klättra kom vi bara halvvägs upp på det hang som visade ligga 20 meter bakom mina föräldrars hus. Kastade ut och Easy Star hängde väl i luften. De feta måsarna kanske borde varit en ledtråd...? Flög i 20 minuter och gjorde åt med 384 mAh. Mycket hang och lite loopings. Svårt att landa mitt i hanget, tre gjorda, två OK och en i taggbuske. Fick flyga under hanget och upp för att landa, mycket byigt.

Martin

Eftersom onsdagens tilltänkta inkörning av ASP91:an blåste bort så tog jag tid till det idag. Blåste gjorde det nu också och inte så lite heller. Men motorn skulle ju inte högre än ca: 80cm upp och där rådde det jämn fin vind. Det mesta av den varan skapade dock proppellern själv med hjälp av motorn.
Runt 12dl soppa senare får väl motorn anses vara så pass ingniden att det är läge att montera in den och överlåta sista släppet till den dynamiska inkörningen som sker i luften.
Oj, Oj, vilket brus det var i den. CAP:en kommer att ha så att det räcker och blir över.

Kim

Flög ånyo med syterdotter och efter lite vådliga flygningar då det visade sig att jag satt en NiMH ack i Easy staren och inte LiPo som vanligt, plockades Zoom fram och Filip fick lära sig hur en helikopter flyger. Han var nöjd och jag hade mycket kul. Liten skogsglänta är just ... liten

Martin

Den första helikrashen är ett faktum. Efter lite hovring och några svängar blev det radiolock i två-tre sekunder och Zoomen försvann bakom farsans lastbil. Rakt i asfalten, men relativt lindriga skador i alla fall. Nya delar och en kväll borde rädda resterna.

Martin

Jag for till Barkis för att flyga Kvack. Det gick ganska bra den här gången. Om (den nyladdade) acken inte hade visat tecken på att vilja ge upp, hade jag nog fortsatt en bra stund in på kvällen. Nu blev det bara tre-fyra korta flygningar med landning som huvudsyfte. Men för all del, allt var helt när jag åkte tillbaka.

På klubben plockade jag lite. Satte extra-acken på motionering. Ställde fram super sportstern. Tröttnade och for hem. Det är inte tillnärmelsevis lika roligt att fika ensam, som tillsammans.

Nic

Vilken fin onsdag det var. Alldeles för fint väder för att stå ute och flyga, istället kom Nic och jag till klubben för att bygga...eller nåt.

Det blev mest snack om bilar, bussar (den flygande sorten), internet och PIC och hur alla dessa saker hänger ihop.

Till slut så blev det lite bygge iallafall. Nic monterade bl.a. ett landningshjul på super sportstern, för att sedan ta bort hjulet som ändå inte skulle hålla. Jag tittade som vanligt ett tag på flygbussen, det kanske ska bli skevruder iallafall...

Sepp

Regnet hängde i luften. Kim for till klubben för att bygga lite flygplan i sin ensamhet. Döm om hans förvåning när jag dök upp, mer eller mindre direkt hemkommen från Blekinge.

Kims ASP-91:a blev hur som helst monterad på CAPen. Däremot inte gasservot. Jag fortsatte i sakta mak med Sportstern. Limmade dit en plyfabit till sporrhjulsfäste och satte in tanken. Stötte på patrull när jag skulle montera motorbocken. Varför har man aldrig en lång 7/64" insexnyckel när man behöver den...

Nic

Jag for till klubben i akt och mening att ladda batterier och flyga. Eftersom ackarna var oprövade tog laddningen lång tid. Flygningen fick anstå till lördagen. Det fick i stället bli lite fixande med sportstern, samt ett ganska misslyckat försök att göra en lång insexnyckel.

Kim for hemifrån direkt till fältet. Lite taxande, motortrimmande och en hel del simulerat stillastående tröttnade han på den ojämna sydostvinden och packade ihop Extran, bara för att märka att det då började mojna, men då var klockan redan åtta, så det var inte mycket mer med det.

Martin kom till klubben med tre helikoptrar. Två i byggsats och ihopsatt. Bytte paddlar på den hela och funderade på motorval till den nya. En EasyGlider verkade också vara på tapeten tillsammans med ett ministäll till TRexen. Och som om inte detta skulle vara nog funderade han på ett köpstopp. Hur detta ska gå ihop vete fasen.

Fikaomgångarna blev långa men inte så många. Martin och jag fikade upp finskorpor och pepparkakor (Nyåkers rular). När Kim kom hade han med sig en egentillverkad vinbärskaka. Toppen!

Nic

Dragracing på Tullinge utan tyska medlemmer. Ja, det låter omöjligt men så var det. Hämtade upp Nic och efter lite strosande i depån vidtog bantorkning. Tog en timme trots stora fläktar (och en liten löjligt för skarvarna). Vi hade bästa platsen som dock var lite dragig dagen till ära.

Otroligt kul och det verkade omöjligt att köra så fort, bara att se motorcyklar sladda i drygt 200 eller långa wheeeelies var värt pengarna. Men Top Fuel dragsterstarten var ensam värd hela inträdet. Niklas ljudmätare går bara till 114 dB och det överskeds i framrullningen. Det kändes i hela kroppen när ekipaget drog iväg. Lite sennare överskeds max luftfuktighet och vi avbröt på Tullinge. PIC försökte programmeras men ny Windows och gammal firmware gjorde livet lika surt som vädret. Kul sport när Wheels hade intagit Barkis och på det hela taget en mycket bra dag.

Martin

Nederbörden inbjöd inte precis till flygning. I stället fick det bli en byggkväll.

Martin försökte att bygga ihop TRexen utan manual. Svor däröver flera gånger. Tobbe kom sent Monterade 91:an i testbocken. Byggde också om testbocken. Kim höll på med motorkåpan till CAPen. Jag coatade cockpit och dissekerade groda.

Nic

Trex verkade uppskatta grodlåren.

Martin

Jag gav fasen i att sitta på kontoret och titta ut på det vackra vädret. Som av en händelse hade jag med mig radioväskan, så det verkade ju kunna bli flygning. Jag for till klubben och monterade in en ack i Extran, sen bar det av till Barkis. Det visade sig ganska snart att jag hade glömt startern, men slulle väl gå ändå. Och det gjorde det. Jag flög två flygningar med nerverna utanpå. Sen dök det upp ett par helikopterpiloter (Fredrik och Christer) detta medförde lite pauser medans de flög och lite depåsnack.

Efter ytterligare en stund kom arestimicke och åt hamburgare. Han hade en hel McD-lastbil med sig, men inget flygetyg. Började dagens konversation med att anklaga mig för att inte ha betalt medlemsavgiften, eftersom jag hade satt upp förra årets kort på frekvenstavlan.

Det blev i alla fall ett antal flygningar gjorda under eftermiddagen och alla resulterade i helt flygplan, så det var ju en lyckad dag.

Nic

Kvällen började tidigt. Martin rymde från jobbet redan vid halvtvåtiden. Själv kom jag till klubben först vid klockan tre. Pelle och Tobbe droppade in i vanligare tid.

Martin hade givit sig den på att få TRexen i ordning. Vid kvällens slut hade han i sak lyckats med detta. Målning av huv och montering av grodarsle kvarstår. Förutom detta prövades det nyprogrammerade kamerainterfejset. I egenskap av elektronikguru och QC hjälpte jag lite till med detta. Ett lättviktsställ spekulerades det också om.

Jag skruvade i och ur och i motorn i (och ur och i) Sportstern. Nu är det bara kvar hjul, canopy, mottagare, ack, strömbrytare och viktning.

Pelle snickrade vidare på Jossan. Kvällens begivenhet gällde fabricerandet av en huv, under vilken tanken tänks bli placerad.

Tobbe hade spinnerproblem. Av någon (outgrundlig) anledning är de flesta kommersiellt tillgängliga spinnrar inte anpassade för smörknivar. Vissa är inte ens anpassade för att skruvas fast. Martin blev räddare i nöden. Sen fick dremeln göra sitt.

Nic

Årets kräftskiva gick av stapeln i Tumba. Uppslutningen var hygglig. Martin var i Nora och Sepp i Finland. Alla andra var där. Dodde kom först. Sen dröjde det inte länge innan Kim, Sofie, Miranda och Isabella dök upp. Pelle visade sig precis innan Tobbe, som med glada nyheter förklarade Katarinas frånvaro. En stunds kaffe, kakor och listskrivande. Sen bar det iväg till närbelägna affärer och svärföräldrar för anskaffande av mat och möbler.

Tobbe och jag hade gjort sånghäften i förväg. Pelle halade fram sina psalmböcker vid kvart i ätstart. Ett intensivt scannande och utskrivande vidtog medans den sista dukningen gjordes. Alla satt förväntansfullt och väntade på mig och Pelles häfte, när det väl var färdigt.

Maten stod som sagt på bordet. De turkiska och ishavsliga kräken väntade på sin avverkning tillsammans med Ost, bröd, grönsaksdip, druvor och (icke minst) Doddes pajer. Naturligtvis med dryck av alla tänkbara styrkor därtill. Struparna klarades och strax var stämningen på topp. De tre sånghäftena medförde en tidigare okänd möjlighet till förvirring. Det var ibland nätt och jämnt att man hann slå upp rätt sida innan en sång var över.

Eftersom strudelbagarn var utomlands fick vi hålla tillgodo med inköpta efterrätter. Pajer av olika slag med glass var det närmaste vi kom, men det var kanske gott nog. Åtminstone tyckte jag det.

Hemfärden företogs på olika sätt. Vissa kvarlämnade effekter återlämnas vid tillfälle.

Som traditionen bjuder vid PowerDisc glömde vi även i år att bestämma Nissse-tema till julfesten. Detta får nu i stället ske på onsdag.

Nic

Jag kom till fältet med mat, fika, men utan flygplan. Nic fanns redan där ute, men även han hade inte så mycket att flyga med kvar eftersom landningsstället inte ville vara med längre. När även Tobbe kom utan flygplan blev det istället utomhusfika. Under fikat beskådades det en del skolflygning (tur att sådan verksamhet tränades under fikacertifikatstagningen).
Senare på klubben blev det mer fika, lite flygplansreparation, bordsstädning och gummisvarvning. Vi fick under kvällen även besök av Ulf som fick beskåda lokal, verktyg och flygplan.
Nissse-temat blir Julskiva eller Julsång. En omröstning bland medlemmarna (ÄR DU MEDLEM???) får avgöra.

Sepp

Jag for till klubben med målet att få klart alla ving-, stabb-, och fenskydd till Funtanan. Kim dök upp strax efter. En hel del bilprat blev det och inte en lika stor del skyddssnickrande. Kim hjälpte mig att tejpa ihop vingskydden. Tjock golvfoam kan nog bli riktigt bra som vingskydd.

Tobbe

Det började lugnt och försiktigt när vi träffades på klubben och laddade och drack kaffe. Fick veta att om allt går bra blir Tobbe och Katarina snart föräldrar. Grattis! Vid transporten till Barkis konstaterades att om Funtanan varit 3 centimeter längre hade Tobbe fått ny bil. Vi packade upp och jag ställde in gyrot, tracking och lite utslag på Trexen. En knapp ack senare var den i "flygbart skick", men jag hade bara hovrat och såg fram mot en riktig flygning.

Tobbe börjar dra igång Funtanan och jag börjar tanka Venturen. Efter en halv tank hör jag "thump" och inser att något människoföremål åkt in i Funtanans prop. Ser Tobbe sträcka upp handen och hur blodet rinner. Det visade sig att "smörkniven" 16x4, fungerade utmärkt som kniv också. Hittade papper och förbandslåda och med en lätt chockad Tobbe drog vi direkt till akuten på Jakobsbergs sjukhus. Fyra stygn, tre tejpar, en stelkrampsspruta och 140 kronor senare lämnade vi sjukhuset. Det såg ut som om Tobbe ville något, men det kanske bara är för att Katarina är lärarinna som han håller upp handen? Nåväl lite biltrixande senare då Lasse fick rycka in var allt tillbaka på klubben. Då jag i brådskan hade slängt soppaslangen på "på pattan" visade sig att 2,5 liter CoolPower runnit ut när vi varit borta. Fet olja i nämnda soppa kunde konstateras, saneringen av Barkis blev sannolikt inte billigare heller.. :-)

Facit: 6 timmar med 12 minuters sammanlagd flygning. Vi hade i alla fall tur med vädret.

Martin

Ja, jag vet allt man inte ska göra när man flyger modellflygplan, t.ex ska man inte skruva på nålen när man är framför propellern. Men olyckan händer när hjärnan kopplar fel. Jag vet att propellern är farlig men jag såg den inte och hjärnan sa inte till att propellern fanns där även fast den inte syntes. Martin var lugn och sansad men jag var nog en smula chockad. Väl hemma upptäckte jag en rispa i långfinret, propellern måste ha snuddat där också.

En lärdom är, som vanligt, att olyckan händer när man minst anar det, och en sak till när det väl händer går det fort. Förbandslådan tänkte jag inte ens på. Det är det första bästa som gäller.

När jag skriver det här har det gått snart tio timmar sedan det hände och lite "varför ?" har man hunnit tänka. Men kanske var det så att jag fokuserade alldeles för mycket på målet, att få upp Funtanan i luften, så att jag inte var riktigt närvarande på vägen dit ?

Tobbe

Jag kom, jag såg ingen där och jag packade lite prytlar. Vid 7-blecket tröt lusten och hemresan blev ett faktum. Övrigt manskap har säkert en roligare logg.

Kim

Jag tog eftermiddagen ledigt för att kolla lite på när Martin, tillsammans med Klas, körde Oranscha Faran. Det blev ett antal starter med motorn igång och lika många landningar utan. Efter att ha testat Hitec-radions randomknapp fyra gånger fick det vara nog med den. Klas packade ihop och drog hemåt.

Martin övergick då till helikopter. Hann köra ett par tankar innan jag också var tvungen att sticka.

Någon annan har säkert mer att berätta om kvällen.

Nic

En tank helikopter som uppvärmning och sedan oranscha faran i ett par timmar. Landade aldrig med motorn igång. Ett 10-tal motorbortfall gjorde att Nic och jag fick lite motion. Klas tittade mest på sin ftp-server. Mycket hjälp av Nic med att bära och starta plan. Tack! Sedan flög jag en 6 tankar helikopter. Georg tyckte det såg lite vingligt ut, men man måste ju testa sina gränser. Nu har jag "flippat" också, måste träna mer, men nästa grej borde bli baklänges eller inverterat. Tobbe dök upp på fältet och strax efter 7 drog vi till klubben. Fikade på finger-marie, lyssnade på Clawfinger och laddade med fingrar (den chokladiga sorten), och ältade helgens begivenhet. Tidig hemgång!

Martin

Det var lite för blåsigt för flygning på Barkis och för oladdat för flygning på hanget. I stället blev det en klubbkväll, som började i bästa Mythbusters-anda. Sepp hade sett om ett tändstickstrick för mikrovågsugn. Efter ett par misslyckade provskott lyckades vi äntligen. Effekten var slående och lite skrämmande. Efter detta körde vi den klassiska CD-skivan och det något mindre klassiska tomteblosset. Det sistnämnda fick tändstickorna att framstå som löjliga. Det luktade dessutom lite julfest i lokalen lagom till förfikat.

Sen fick det bli lite nytta gjort. Det snidades Jossa-luckor och Funtana-vingfodral så det stod härliga till. Jag goopade fast sportsterns huv, med sedvanligt kladdigt resultat.

Till huvudfikat kunde vi alla erkänna att Harry Klings (http://www.klingglace.se) Dinétårta verkligen är god. Och dessutom ganska mäktig.

Nic

Kim och jag fördrev kvällen med att mest prata om bilar och allt vad som därtill hör (bränsle, stereo, försäljare etc).

Paketet från Lindinger till slut hade kommit fram. Tre dagar från Österrike till Malmö. 14 dagar från Malmö till Stockholm. Tack för det, Posten!

Trots den framkomna leveransen blev inte Sportstern färdig. Huven fick sig en kant. En brygga för ack och mottagar sattes på plats. Strömbrytarhål togs upp i kroppssidan. Det sistnämnda belyste på ett oönskat sätt att ett servo måste flyttas ett par mm. Det får bli nästa gång.

Nic

Kanelbullens dag. Tyvärr så ville många fira detta med sina nära och kära hemma, men de som kom till klubben belönades med en hög kanelbullar och ordentliga fikatillfällen.
I övrigt byggdes det en del på tvättmaskinhyllor, flygplan och flygbussar. Nic hade byggt en avstörningskondensator (av storlek pi/2 tum) till mottagaren. Resultatet blev att den inte försämrar brusnivån allt för mycket, så vill man vikta flygplan så kan man i fortsättningen även använda en sån ifall blyet är slut.

@ Nic (som svar på kommentaren nedan):

okej, mitt inlägg låter värre än vad det är. Kan tänka mig att kondingen hjälper ifall man verkligen har problem, men nu visade det sig ju att spänningsregulatorn som du använde redan var rätt bra, och att servot inte drog tillräckligt för att påverka spänningen. Jag skulle vilja testa ditt bygge på en vinge som vi har här på jobbet, med 20 servon. Där kan det ibland bli så att minsta lilla störning leder till att alla servon börjar skaka och vibrera, med en sammanlagt strömförbrukning på upp till 0.5A.

Sepp

Var inte det ett lumpet påstående, så säg.

Jag tyckte nog att kondingen dämpade spikarna ganska effektivt. Det hade ju i och för sig varit ännu roligare om vi hade haft spänningstoppar i bästa FMT-magnitud, men man kan ju inte få allt, tydligen.

Nic

Kaffet från förra veckan hade förvandlats till sagosoppa när vi kom till klubben på eftermiddagen. En enklare diskövning förpassade soppan till avloppen och (delvis) golvet. Javisst ja. Så var det. Tobbe tog saken i egna händer och fixade till avloppet så att det

1. inte är fullt med slem,
2. inte kommer samla på sig så mycket och
3. inte precis läcker längre.

Toppen.

Jag försökte installera ubuntu på klubb-pc:n. Tyvärr var det blandade problem med detta också. Ljudkortet upptäcktes inte av systemet. Ej heller kunde linuxen riktigt stänga av datorn, men det kanske kunde kvitta. I slutresultatet för kvällen blev att pcn står halvt isärplockad. Vi får spela CD tillsvidare.

I övrigt berördes ämnet julskiva under kvällen. De som inte har inlett sin årliga julstress gör klokt i att göra det å det snaraste. Det är inte många veckor kvar till julfesten nu.

Nic

Ganska tidigt kom vi till klubben. Fälgprydnader stod på agendan ovanför punkten om P40:s i frigolit. Niklas kollega Robert tittade förbi för att se om eventuellt svarven skulle kunna användas för att ta ur lite material ur ett par fälgprydnader. Tyvärr var svarven i minsta laget men med fräsen gick det bättre. Termosågar testades under kvällen och sågteori dryftades och testades i praktiken. Materialval för warbirds till hanget disskuterades länge och ingående. Nästa Onsdag blir det frigolitsågning.

Tobbe

Ostsprächer installerades. Ett stort tack till Johan, änligen kan det mullra från något mer än tvättmaskinerna.

Tobbe

Det blev en kväll i elens tecken. Åtminstone för min, Martins och Håkans del. Håkan hälsade på för att få lite tips om vad han borde och inte borde stoppa in i stor-sukhojen. Kondensatorer rekommenderades. Ringar icke. Sen testade vi menyerna i min fotosak. Endast några få fuligheter visade sig. och det tyckte åtminstone jag var kul. Efter fikat lödde Martin på kablar på videosändaren. En viss förvirrning kring vilken av gul och vit som skulle passa ihop fick vi en fantastisk bild. Även från högt upp i trapphuset. Kul.

Pelle gnodde under tiden på med Jossan så det stod härliga till. Coatade både här (sidroder) och där (kroppen). Kim planerade för utskärning av frigolitplan. Fem kärror kan vi nog hitta rätt på i de aktuella blocken.

Den ubuntuiska klubb-PCn gjorde premiär med, om inte buller, så åtminstone bång. Idoga kopieringar av julmusik misslyckades framemot kvällningen. USB 1.1 är kanske inte vad man önskar sig när man ska tanka över 20GB.

Nic

Jag tyckte också det var kul med fotosaken, kände mig lite dum bara... Så dj-kl snyggt...

Martin

Jag lyckades glömma nyckeln igen! Inte utan viss envishet lyckades jag påkalla Nics uppmärksamhet så att jag blev insläppt. Väl inne fick jag lära mig ett och annat om filnamn som jag inte visste. Vi konstaterade att bygglusten var på en kritiskt låg nivå så vi började med en rejäl fika. Tobbe dök upp med dyra sågblad och började laga cranattiraljer inför julskivan. När Kim så småningom kom utbröt tävlingen "för vem tog det längst tid att ta sig hem i onsdags?". Jag tror Tobbe vann (inte i antal ord, dock...) stackars Nic hade haft lite regn på väg till hotellet. Mina bravader gick som vanligt relativt obemärkt förbi. Sedan räknades det på varmtrådar om och ohm igen... Elektricitet befanns vara en kryptisk vetenskap, och den gamla vattenlednigsanalogin kom till heders. Med potentialskillnaden i topp lämnade vi klubben ganska tidigt.

Pelle

Tobbe och jag begav oss till SRFK:s årsmöte. Det var en seg historia där det som det verkade skulle parlamenteras i det oändliga om varenda punkt som avhandlades. Även de punkter där det i rimlighetens namn bara borde ha varit av typen pang-pang-pang drogs i vissa fall ut in absurdum.

Summan av de tre och en halv timmes långa förhandlingarna kardemumman blev i alla fall att alla styrelsens, valberedningens och revisorernas förslag antogs (med vissa smärre förändringar). Bl.a blev Martin vald till sammankallande i den nya valberedningen.

När vi kom tillbaka till klubben mötte vi Sepp och Dodde i dörren. De hade givit upp förhoppningar om efterfika, men vi fick mota ned dem i lokalen igen. Hemgång vid midnatt.

Nic

Det var utlyst sopbortforslingsdag. Det kända skräpet som stod på och under Rikards bord fraktades bort. Trots makrougnen fick allt plats i Tobbes bil. Bra med en laståsna ibland. Under tiden som jag och Tobbe lämpade av soporna vid Görväln, bilade Kim och Sepp till Jakans Centrum och köpte kebab.

Efter middagsätandet vidtog hangcombatutskärning och julskivefabricering. Sepp stod för det sistnämnda även om man kunde se ett och annat smussel även vid oss andras byggbord.

Vi fixade ett par nya frigolitbearbetningsverktyg också. En lövsåg och en trådlöd. Båda funkade riktigt hyggligt. Lövsågen till och med riktigt bra. Åtminstone med rätt fart. 25km/h halvvågslikriktat ska det vara.

Framemot sena kvällen diskuterades bilbygge, hjulbultar i soffan samtidigt som Tobbe tillverkade ett toppenflygplan till Katarina.

Nic

Det knåpades på julskivor inför julfesten. Tyvärr var det bara Tobbe som hade förstått att man faktiskt får bygga sin julsak på klubben.

Bortsett från detta (att Tobbe byggde på sin skiva och jag tittade på) så ordnades det med musikmaskinen. PCns nätagg hade lagt ned. Vi for till PC City (bredvid IKEA) och köpte ett nytt billigt. Sen åkte vi tillbaka skruvade vi ihop rasket. Ubuntun startade med endast lite knot. Sen kunde vi börja med det ganska lätta (att fastna vid) att kategorisera jullåtar. Tobbe hade påbörjat jobbet innan datorn kexade, och nu kunde vi fortsätta. Det blev ett antal kategorier:

• Jullistan. Alla lyssningsvärda jullåtar.
• Heaters. Partystarters och liknande.
• Fuljul. Snusk och fuligheter
• Rudolf. Du vet, han med mulen.
• Julkul. Lite småkomiska låtar. En hel del Metropol.
• Sepps Weinachtsfavorieten. Från, för och om vårt södra grannland.
• Grötlåtar. Långsamma skapelser som för tanken till uppknäppta livremmar och grötstinnhet.
• Dansbandsjul. Kikki, Wizex m.fl.
• Kassa låtar. Dessa ska väl egentligen raderas
• Inte Jul. Axel F, Over the Rainbox mm

En hel del grötlåtar finns kvar i Jullistan. Dom får vi ta bort efterhand.

Nic

Julfest

Eftersom lokalen var tämligen stökig började vi dagen redan mitt på dagen. Vi började då med lunch och fika. Sen tog vi bättre fart. Det röjdes på bord och golv. Det dammsögs och svabbades. Diskades och muggstädades. Redan efter någon/några halvtimme/-ar kunde man se hur läget förbättrats såpass att vi kunde skrida till handling. Sepp och jag for till Viksjö och köpte det nödvändiga. En egendomlig händelse under eftermiddagen var att Tobbes (andra) pekfinger svullnade upp efter att han inte gjort någonting. Det måste vara åldern, för det kan väl inte gärna vara någon slags allergi mot modellflyg.

När vi kom tillbaka med fullastade kassar var städövningarna över och de första julölarna öppnade. Det fick bli en snabb uppackning för att Sepp och Jag skulle hinna komma ikapp. Korv, potatis och sill stektes, skalades och öppnades. Det dukades och pyntades med allt vadsom härtill hör.

Nissse visade sig trögvärmd, men det gick över när vi stoppade i plattans kontakt i väggen. Den vanliga oron (att det starka skulle brinna bort) visade sig även i år vara obefogad. En mycket balanserad glögg blev det. Inte sliskig och tunn alls. Förra årets vita lättglögg värmdes också.

Maten kom på bordet. Som vanligt börjar man i fel ände. Korven och köttbullarna är ju godast varma. Kanske att jag lär mig till nästa år. Interfolierat mellan tuggorna presenterade deltagarna sina julskivor:

• Doddes Blingbling-hjulskivor.
  Glitter och lysdioder i en automotiv applikation. Vad mer behöver sägas?
  "Succé", "Produktvaring" eller "Oj, en Nisssevinnare" kanske.
• Sepps hand- och glödstiftsmotordrivna.
  Att musik framförd på glödstiftsmotor är en ännu ohörd excess. Om Sepp ändå hade hunnit bygga den färdigt den, då jäsikens.
• Martins filmande trefaldiga julskiva.
  Festen stannade av lite ibland. Kanske berodde det på att Pelle just då såg mig på TV:n. Vi får väl se när (om?) det redigerade dyker upp. Då finner vi kanske att skivan var en fantastisk ide.
• Tobbes Audiosensoriska ljusshow.
  Av någon outgrundlig anledning pratade Tobbe i förringande ordalag om sin aluplexiskapelse. Själv ser jag snarare att den kommer bli en självklar del av varje framtida julfest.
• Nic Robotiserade julskivebil.
  Linjeföljning, rödeloxering, optisk förmedling av ljud, Fram-, bak-, broms- och backljus samt ultraljud. Inte ens tillsammans övertrumfade dessa faciliteter Doddes skiva.

Harald Treutiger förrättade ett delvis oliidligt spännande klubbråd och Dodde blev som sagt rättmätigt utröstad.

Efter middagen var det dags för de brukliga tomptespelen. Grenarna var (same procedure as every year, James) Pil på balong, Propeller på gris, Hack die Bifi och Pepparkaksvissling. Matcherna var fruktansvärt täta, men till slut kunde man ändå utse en segrare. Katarina är hjärtligt välkommen att komma dricka läsk varje onsdag under det kommande året.

När kvällen gick mot natt började de med barn (små och ännu mindre) pallra sig hemåt. Vi andra tog en välbehövlig promenad runt bauhaus. Och för att citera väder-Per. "Ja se det regnar, ja se det regnar. Det var ju inte så kul".

Tillbaka i klubben fick vi vårt lystmäte av Bjarne. Smaken var den rätta, men konsistensen var lite åt det gryniga hållet. Ett par tallrikar var slank i alla fall ned. Tillsammans med grötlåtarna blev det nästan i mesta laget.

Ögonlocken började kännas tunga även på oss stora barn. En snabb grovröj och sen bar det av.
-----
Som en ytterligare dokumentation av festen i allmänhet och Nisssespelen i synnherhet har Tobbe sammanställt en film. Den kan man hitta på http://cra.aero/arkiv/film

Nic

Tobbes finger svullnade igen. Är det något med modellflyg och problem att hålla fingararna borta kanske? Sedan undrar man hur det gick i hack-die-bifi...

Martin

Återställning efter julfesten. Vi ställde tillbaka borden, sopade upp russinen från golvet och åt upp de kvarvarande gröna kulorna (hur gick det förresten med omröstningen).

Efter att vi hade suttit i soffan tillräckligt länge, tittat på nedskjutna helikoptrar och blabbat shit fick Kim igång oss att skära hangcombat. Den första vingen blev väl lite sisådär, men sen gick det bättre. Tre FW-vingpar blev det innan vi gav upp för kvällen.

Nic

När jag dök upp strax före åtta låg frigolitoset tätt, Kim o Niklas skar vingar till hangcombatprojektet, nyfiket betraktade av Sepp. Vid fikat var det tjuvpremiär på julfestfilmen. En byggkväll som denna blev fikat ovanligt kort. Med raska steg fortsatte vi skärandet och nålandet. Innan kvällen var slut var alla vingar och en P40-kropp utskurna. Strax före hemgång visade Nic upp ett recept för sillsopsugssallad:

-Ett par burkar gammal jäst sill (helst i glasburk)
-Julbordsrester
-En konsumkasse

Stoppa dom gamla sillburkarna i konsumkassen. Lägg därefter i julbordsresterna efter behag och knyt ihop kassen. Gå sedan två trappor upp i ett höghus med sopsuganläggning. Släpp kassen i sopnedkastet och du har gjort dig en riktig sillsopsugssallad.

Till Niklas förtret avslog jag hela recepidén... den som provar får gärna meddela hur det gick.

Tobbe

Ja det är väl fasen också att man aldrig får pröva nånting nytt. Särskilt så här runt jul så ska ju tydligen allting vara precis som det alltid har varit.

R R R R R R...

Nic

Kvällens tappra skala avhandlade i tur och ordning

1. Bostadsområden i nordvästra Storstockholm.
2. SRFK-fältfika på Barkis.
3. Styrenångors inverkan på intellektet

Sen, när nästan alla hangcombatkroppar var utskurna, for vi hem.

Nic

Årsavslutning

Det var hangcombatkroppar som gällde för dagen. Vi började med att fabricera ostvärmetrådhyvlar, men fann efter ett tag att den stora vinsten med en sådan skärmanick inte uppvägdes av styrenångorna, vilka vi redan förra veckan hade fått tillräckligt av. I stället blev det snabbutflykt till Bauhaus där vi köpte brytblad. Målarfärg köpte vi också, men den fick vänta till kommande vecka/or.

Tillbaka på klubben snidade jag, Tobbe och Kim på varsin kropp tills vi var nöjda (nåja) med formen. Vi slipade också till ett par EPP-spinnrar.

Under tiden som detta försiggick höll Pelle på att fixa i ordning sin fältlada och sortera ritningar (t.ex Knaspers).

Ad hoc-fika fixades av Zoega Löfberg. Det är ju jullov i den ordinarie fikalistan.

Nic