Loggen Våren 2007

En rejäl byggkväll inledde därvarosäsongen. Martin plockade lite med TRexen och byggde sedan ihop sin EasyGlider. Dodde dammade av Pjattens vingen, kikade på Ozeloten spekulerade om Sparky samt funderade på (ersättning till) sin gamla sändare. Jag, Tobbe och Kim slipade, skar och värmde vidare på våra hangconbattingar.

Nic

Fräs, frigolit och fika. Det var det som hände på klubben. Efter mat och lite frigolitslipning kom Tobbes far på besök för att ta en titt på Shräck. Vi fick även en liten bruks- och skötselanvisning där det står att Shräck väger 515 kilo. No shit... Shräck måste skötas och smörjas kom vi fram till. För övrigt lekte Kim och jag med våra nya frigolitleksaker.

Sepp

Under kvällen gjordes det synnerligen liten nytta.
Åtminstone om man bortser från nyttan att:

• Meka isär shrek till oigenkännlighet.
• Och därmed bli riktigt oljig.
• Äta upp förra veckans kakor.
• Tömma chokladkartongen.
• Fördärva M2-gängsnitt. Sorry Pelle!
• Fundera över skevroderlinkage på annat sätt.
• Måla balsa med hammarlack.
• Räkna på mekanisk belastning på träkontruktioner.
• Nämnde jag det där med oljig.

Nic

Jag och Nic kom tidigt. Kvällens, eller snarare, eftermiddagens första övning blev datoruppgradering. Vi böt moderkortet till ett bättre begagnat med en P4 på, satte dit mer minne och startade upp. Ett irriterande PIIIP PIIIP PIIIP... hördes omgående. Vi monterade bort minnen om vart annat och kopplade till och med bort diskarna men piiipandet gav inte med sig... tills jag upptäckte att vi glömt P4-kontakten. In med den och datorn spann igång som en katt. Ubuntu bootade och vips var allt som det skulle.
Just som vi var klara med dattandet och ätandet dök Pappa och Kim upp. Under kvällen mekade jag och Sepp med Shrek, pappa kom med en del goda råd och Niklas och Kim, som har vett att hålla koncentrationen på en sak i taget, fortsatte med hangkärrorna.
Det fikades ordentligt och sdan fortsatte vi med kvällens göromål tills.... jag fick för mig att göra något åt att det röda skruvstycket gick så trögt. Rustad med 5-56 och en rejäl papperstuss skulle jag torka bort gammal fettgegga. Efter tre-fyra tag hade undersidan på skruvstycket skurit igenom alla papperslager och en bra bit in i toppen på mitt högra pekfinger. Systrarna på sjukan limmade med tvåkomponentslim !!! som sved så in i @"#%. ca trettio minuter tog det innan jag var tillbaka på klubben. Kim o Sepp hade farit men Pelle o Nic var kvar, lite lätt förvånade att vi kom tillbaka. Jag böt bort klubbkläderna, konstaterade undrande att det inte var några grader på skruvstycket (Nic o Pelle hade filat bort dom) och pappa och jag for hem.

Tobbe

Det blev nästan ett heldagsevenemang. Planen var att hämta och slänga lite tvättmaskiner samt att frakta en soffa till klubben.

Det hela gick i stöpet redan på MidiaMarkt där de, trots att de letade i lagrets alla hörn, inte kunde finna den beställda maskinen. Drygt en timmes väntande blev det innan de hade letat färdigt.

Sen for vi till Melindas föräldrar och hämtade deras gamla skinnsoffa. Sen for vi vidare till klubben. Vi slängde in soffan och fåtöljern lite huller om buller och vi plockade isär den (riktigt) gamla hörnsoffan. Den fick ta plats i det hyrda släpet för vidare transport till återvinningscentralen.

Sepp och Peter drog till KTH för att fräsa cylindershims och jag åkte, via tippen, hem.

Nic

Dagen räddades redan tidigt av Martin genom att han flyttade isär elementet från den nyinslängda soffan. Ganska varm var den tydligen.

När jag kom så dammsög vi upp bocklämningarna och flyttade PC, fåtöljer och soffor till sina nya platser. Riktigt mysigt blev det.

Kim kom direkt från Västerås där han hade varit på kurs. Hade med sig en nyköpt kebab som han, som det visade sig, inte ville ha.

Tobbes drog igång sitt nya program "Fikabröd mot Fett" på lastbilsverkstan i Kallhäll. En hel hink med blått klet fick han med sig därifrån.

Martin började under eftermiddagen/kvällen att montera ihop sin nya Arcus. Inte helt olik EasyGlidern kan man kanske säga åtminstone om man bortser från motorinfästningen. Jag själv byggde vidare på Focken. Satte dit torque rods och skar och borrade för radioinstallation i kroppen. Det riktigt sjöng i plasten när jag borrde son djupast. Kim skar om sin kropp så att den blev lite nättare över huven. Tobbe sågade ut stabben till sin. Vi har kommit ungefär lika långt på hangcombattingarna, men vi rycker fram delvis på olika fronter.

Till fikat bjöd jag på Christmas Pudding, som uppskattades av de därvarande, samt en chokladkaka, vilken i motsvarande utsträckning inte gjorde det. Tyvärr fanns det inget långsamt kaffe,men det bedömdes vara ett mindre problem.

Nic

Ankom klubben klockan 9, Nic ringde från Bauhaus och efter lite Macau blå kommunikation kom han också till klubben. Båda kom ihåg kaffe, så det blev det (och lite godis). Sedan byggdes det för glatta grejor. Nic borrade i kroppen och tänkte till innan han skar ut höjdrodret. Stort plus. Själv tänkte jag efter det att jag kapat en sprillans servosladd. Stort minus. Under dagen färdigställdes både Arcusen och Easy Glidern som nu blir omotoriserad. Jag hamnade i klisterpappret men fick behövlig hjälp av vår nye teknikestet Nic. Nic skall börja måla nästa gång för nu är kärran nästan klar. En bra och kul dag helt enkelt. Inga fingrar kom ikläm.

Martin

Jag kom till klubben vid sextiden och drog därifrån vid sju. Däremellan hann jag blanda färg och måla undersidan på Focken samt lista ut att ingen annan antagligen skulle komma.

Eftersom man knappast mäktar med mer än en semla tog jag med mig bakverken hem och fikade där i stället.

Nic

Medlemmar strömmade till i riklig mängd till årets hittills största träff - årsmötet! Förhandlingarna förhalades en smula tills det att alla föranmälda var på plats. Årsmötet startade ca 23 minuter för sent, men var sedan avslutat ungefär lika många minuter senare. Inget rekord (tror jag), men väl godkänt.

När maktkampen väl var över (alla behöll sina positioner) jäktade nästan halva styrkan hem till sina mer eller mindre nybliva familjer. Vi som fått dispens (jag, Nic, Sepp och i viss mån Ove) fixade upp darttavlan på väggen i fikarummet och svungade sedan pilar och pilsner så det stod härliga till. Det gick bäst för mig i killer och 301, men Sepps tredje ben var lite styvare än övrigas.

När Oves dispens gick ut tog vi övriga en paus och lyssnade till Tyskarna från Lund. Nic gjorde ett fynd i godislådan som både såg ut och smakade som vår stenhårda julköttbulle. Köttbullen förpassades till bokhyllan med en hiskeligt hög fart, och jag skrattade så att bröstet värkte och tårarna rann. Jag hade nog inte trott att någon skulle provsmaka min specialkonfekt redan under den här kvällen ;) Även Sepp skrattade gott då han väl förstod vad jag hade så roligt åt (och varför Nic såg så förnärmad ut).

Vi bestämde oss sedan för att göra Jakan, och det visade sig att klubben bor granne med en fet Disco-bowlinghall! Och den var så populär att vi fick vänta en hel timme på att få en bana. Men det gick ingen nöd på oss, utan vi klämde en biffstek och drack manlig dricka under tiden. Eftersom punchen var slut så tog vi var sin Bailey's, och spelade bowling till YMCA under resten av kvällen. Ingen fick napp, men jag blev CRA:s bowlingmästare efter 2 vunna serier och högst totalpoäng.

Lite glad i hatten var man allt när man kom hem framåt natten. Inte dåligt för att vara ett årsmöte. Ser fram emot att få försvara bowlingtiteln vid tillfälle!

PS. Sepp vill påpeka att han spelade den bästa serien.

Dodde

Jag och Sofia tog oss till klubben via Konsum och McDonalds, efter en mycket sen ankomst mumsade vi Happy Meal och jag funderade på hur medskickad leksak fungerade. Nic som varit far längre kom till undsättning. Trots sitt StarTrek utseende visade sig leksaken tilltala 1.5-åringar mer än di äldre. Sedan åt vi kakor och en vacker Valentintårta dagen till ära. Det är här på sin plats att påpeka att i kondisdisken fanns det inget utan hjärta på, t.o.m. locket på semlorna var hjärtformade. Anledningen till tårtan var mitt nya jobb som nu äntligen är färdigt. Sofia somnade hög på socker. Vi andra drack kaffe. Sedan diskuterades stora elmotorer, 52 Volt och 300 Amp verkar vara det som gäller i Tyskland i år... Nic provade sin nya urladdare, USB och diagram på skärmen, inte bara snygg utan användbar också. Sedan packade vi ihop och Nic fick måla på sin hangcombat ifred.

Martin

Pelle klädde Calibrans sidroder på ett inte alls arbetsskyggt vis. Sen fick sig Josephine Baker en omgång också. Svart hammarlack fick tjänstgöra som bränslelack i motor- och förarutrymmena.

Tobbe snidade på sin nya P40. Fundera länge på hur att lämpligen göra ett dike för höjdstötstången. Kom till slut på en lösning och genomförde den.

Jag beklagade mig att jag hade glömt mina egenritade kronmärken hemma och därför inte skulle kunna bygga Focke. Tobbe påpekade att dessa inte gärna skulle sättas dit innan resten var tejpat. Jag kom då på att jag inte heller hade lyckats komma ihåg att få med mig strömbrytaren/laddkontakten, så jag klarade mig i alla fall. Fick ägna mig åt det som lockade mig mer, nämligen att lipofiera evon. Detta gick däremot enligt förväntan. Nu är den som ett under av energi.

Till fikat diskuterades virus- och antivirusangrepp samt Caviar-diskar och CD-ROM. Tobbe bjöd på tårta för att fira en ny medlem till klubben.

Nic

Jag anlände sent, men först. Sorterade mottagare och kristaller, satte dragkrok på EasyGlidern samt lödade mitt livs första LiPo ack innan Nic dök upp. Efter mat och ankomst av Tobbe diskuterades 300 Amps vid 50 Volt och andra nymodigheter. Kim funderade på jetar och sändare. Lite allmänna synpunkter om Tobbes grejor i garderoben utbyttes. Sedan byggdes det en trojka Warbirds för glada livet. Nic har kommit längst, nu är det t.o.m. remove before flight kontakt applicerad. Kim perforerade baken på warbirden men fick slutligen till det... Jag avslutade med att montera drivsatsen till JASens nya raket innan jag ganska tidigt for hem.

Martin

Heja!

Pelle slog oss under kvällen med häpnad. Inte bara genom att dyka upp, utan genom att vända upp och ned på sin modellflygsvärld. Sparade saker och borstar var inte värda ett nickel längre, varken -Cd eller -MH. Nu skulle det vara brushless, LiPo och nya snabba flygplan för hela slanten. Bortsett från beslutet att haka på Martins tyfoniska uppror rev Pelle dessutom ut Calibrans helvetesskevlänkage (med i storleksordningen tio glappunkter) och började byta ut detta med sladd och vingservon. Heja!

Sepp fick, genom att också bestämma sig för att vara med i tyfonsvängen, våra andras tillåtelse att för alltid parkera flygbussen. Han gladdes så till den milda grad över detta att han utan dåligt samvete kunde fila vidare på Shreks sargade kugghjul. Heja!

Martin nöjde sig inte med att hetsa oss andra till typhooncombat. Han påbörjade dessutom Funtanabygget. Även därför kan man utbrista i ett Heja!

Jag telpade in alla möjliga bitar på FockeWulfen. Tog vid kvällens slut med den för att kronmärka den hemma. Vi dår se om det hinns med till nästa onsdag. Nåja.

Nic

Det var faktiskt inte Calibrans skevlänkage jag grottade med, utan det tillhör ett (annat) gammalt vrak som efter att ha vandrat genom VMKs matrikel hamnade hos mig för säkert femton år sedan. Något gammat träskräp... Tacka vet jag döda, väldefinierade material såsom plast och..., ja, eh,... cellplast,... och tejp...

Pelle

Polymerer Pelle, så inbegriper du energibehållarna också..

Martin

Martin och jag kom i tasty-god tid. Goffade i oss våra smörgåsar och gick direkt på byggandet. Jag hade förutsatt mig att få ihop fockewulfen under kvällen. Jag hann också med allt utom att vikta och att reversera höjdrodret. Martin byggde vidare på Funtanan. Planen att göra en 24-timmars limning i veckan verkar ännu hålla. Dessutom blev en massa annat gjort. Bl.a kom kinesiskan på plats. Sepp filade och slipade vidare på Shreks kugghjul. Nu fattas det bara lite 00-fett för att kunna frigöra det gröna bordet för sitt egentliga syfte. Tobbe slipade och målade på sin P40. Att blanda färg börjar bli en konst som vi nästan behärskar, känns det som. Pelle calibrerade vidare på Opeln. Dessutom bjöd han på paj till fikat.

Till fikat gottgjordes det också om hur god uppslutning det hade blivit både till Typhoon och Skåne.

Nic

OK, jag kom kanske inte förrän vid halvsju, jag och mitt fika... Ingen där! På en onsdagkväll! Nåväl, jag lät mig inte nedslås. Efter att ha tuffat ända till klubben med SL tyckte jag att jag borde få någon slags valuta för resan och knåpade lite med Opeldrivlinan och gjorde vissa förberedande arbeten inför glappunktsreduktionen i Björns skevroderlänkage. (Förklaring kanske kommer senare.) Tänk att få vara ensam på klubben en onsdag och klättra i därvaron! Jag passade på att tjuvstarta lite på nästa års julsak, öppnade mitt i hemlighet beställda paket från www.gigantischeflugzeuge.de, tvättade Tobbes halvfärdiga P40 med aceton (den hade liksom blivit lite brunfläckigt dammig) och funderade mycket på vad jag skulle skriva i loggen. Det finns inget krav på sanningshalten i det som står här, va? Sant är att jag var där och både fikade och byggde. Så det räknas! Tycker jag.

Pelle

Kvällen började med middag i omgångar. Eftersom folk inte kommer samtidigt blir ju sittningen ganska lång för de som kommer tidigt. Det kanske är trevligt, men inte särskilt byggproduktivt.

Jag hade tagit med mig mottagarna till Typhoonerna, men Martin hade inte haft möjlighet att åka förbi klubben med själva flygplanen, så det blev inget nybyggande. I stället gjöt jag mig en nosvikt till focke-wulfen och tejpade dit den. Pelle knåpade vidare på Opeln. Tobbe målade klart(?) sin nya P40 i fyra nyanser av brunt. Sepp slut- och finslipade Shreks kugghjul nästa onsdag blir det sammanbyggning, åtminstone om vi har fått 00-fettet tills dess. Kim funderade på sin framtid inom modellfygshobbyn. Kanske att han skulle sluta med metanol eller kanske bara med MC24. Letade plats för sina flygplan gjorde han i alla fall.

Till fikat fick vi reda på att kanel inte har någon riktig smak samt att om man håller en trasa med apelsinjos för näsan och äter en lök så smakar det äpple! Fikat var för övrigt riktigt ymnigt. Dels pga att det inte gick åt så mycket kakor förra veckan, dels för att Kim drog på ordentligt med tyska kakor.

Nic

Martin kom, jag kom, Martin gick, Tobbe kom, Tobbe gick, Jag gick. Så skulle man kunna sammanfatta kvällen. Man skulle också kunna säga något om att Martin hann med två 24-timmarslimningar på Funtanan samt att jag tejpade ihop Typhoonen. Tobbe hann bara äta snarr under den kvart han var där. Shreks återmontering lär också försenas eftersom vi (Tobbe) knappast hinner svänga förbi verkstan som har fettet innan onsdag.

Nic

Jag kom till klubben vid femtiden. Började röja av det sedemera lediga bordet mellan Kims, Pelles, Doddes, Tobbes och mitt bord. När bordet var halvframme ringde Tobbe från tjänsteresan och hörde hur landet låg. Just då låg landet lite stilla, men vi skulle ju enligt uppgift bli åtminstone några stycken.

Kim kom, trots att han hade varnat för det motsatta, och återupptog arbetet med sin FockeWulf. Funderade också under kvällen på om det inte var dags att tänka på flygpremiär. Fann att så nog far fallet.
Typhoonerna hade ju legat till sig en vecka på klubben, så när Ove, Pelle och Sepp kom sattes det fart med dessa. Sepps hangkombatant fick vila sig denna kväll. Den gängse uppfattningen var att det är bästa att tejpa hela planet gult för att sedan lägga på någon snärtig dekor efteråt.

Jag själv fixade lite med servo- och mottagarinstallation i min. Det är ännu inte riktigt klargjort hur fartreglaget ska sitta. Gissningsvis ska det vara i närheten av motorn.

På hemvägen konstaterade jag för mig själv att det nu bara är fyra onsdagar kvar innan Skåne.

Nic

Jag och Sofia anlände med spisning från McD och efter lite förvirring insåg Sofia att Per var doktor och att Postis Per var i ryggsäcken. Vi åt till Nic anlände, då gick vi över på kakorna. Kim anlände och dryftade eventeull framtida flygledning både virtuell och annan. Efter lite byggande då undertecknad demolerade MC24 efter Kims förlaga serverades kaffe. Efter mycken övertalning lyckades så Pelle slita sig från byggandet. Typhoon var annars dagens byggprojekt, både Pelle och Nic byggde och man kunde höra ett borstlöst sus genom lokalen. Kim målade med skumgummi. Nic och jag letade hangkamera. Sofia tittade sporadiskt på Pippi, men åt mest chokladkex, något som syntes på både henne och mig. Tidigt hemgång för oss, mebn mycket fika blev det. Har jag och Pelle bytt modellflygpersonlighet månne?

Martin

Anlände relativt tidigt och Nic dök upp ett par minuter senare. Vi byggde och snackade med god fart och sedan drällde i stort sett alla medlemmar in. Man känner hur Skåneresans byggpanik sprider sig. Pelle avslutade Typhoonen något underteckand också gjorde (1 plan på en kväll, med porgrammering är personligt rekord). Nic är ju klar och gjorde istället en lättradioväska. Allt flyger ju på hanget så vi hoppas väskan får vara kvar. Dessutom byggde han en smutt laddarväska. Tobbe grejade P40 och snackade Göteborska. Dodde hade löst problemet med att få i ordning alla sina grejor genom att sälja av en stor del. Snygg laddare med nybilsdoft förevisades. Kim byggde som vanligt med stor inlevelse och funderade dessutom på en Arcus. Måttligt rolig äver kattspårsdiskussionerna. Sepp slutligen fräste P40 spån, dock inte med fräsen utan Dremeln. Pelle hade fixat pepparkaka till fikat och Skåne diskuterades, speciellt hangrutor var ett hett ämne. Frågan är vad Tornedous skulle tycka. Hursomhelst, dagsnoteringen var 19-20 flygetyg, Sepp stod för största osäkerhetsprocenten. Hur personfördelningen ser ut har dock eventuellt bara resenärena själva koll på. Om någon. Efter att ha goopat Typhoonens skid, gjorde jag en Kim-mod av MC24:an och dessutom en egen så nu har jag 4350 mAh att tillgå som sändarack. Nic drog tidigt för att hämta mamma. Kim för att tala med Höllein. Efter att skjutsat hem Pelle, blev det 30 minuter i kö efter någon ishockeylandskamp. Respekterar de inte onsdagar?!

Martin

Nu börjar det dra ihop sig mot Skåne. Jag och Kim är rätt sotis på dom som får åka iväg och ha trevligt, vi ska vara hemma och arbeta åtta, tydligen väldigt viktiga, timmar.
Men än har jag inte gett upp hoppet. Tejpade kroppen på P40n och mekade lite med roderlinkaget, försökt även skrämma liv i radioacken, NiMh mår inte bra av att ligga över vintern.

Nic mekade med Surstjärnan och förundrades över att han lyckades få min ack att storkna genom att vispa runt med all spakarna på radion.

Kim tejpade sin Fockewolf och försökte även få dit stabben.

Pelle försökte spela LarsVegaJulSånger med sin borstlösa Typhoonmotor.

Summan av kardemumman var ingen kanel men desto mer bygga. Vi fikade faktiskt också men det var nog mest för att Pelle var så orolig att jag skulle glömma bort det.

Tobbe

Sista onsdagen innan Skåne. En kväll egendomligt befriad från byggstress och resfeber. Kanske delvis beroende på att av de därvarande var det bara egentligen Sepp där som hade plan att bli färdig med inför resan. Nu blev inte hans plan färdiga, varken Typhoon eller Focke-Wulf.

Tobbe gjorde, till framtida nytta, i ordning sin nya P40 så att den är klar. Den gamla skickas med till Skåne till glädje för den av oss resenärer som vill köra med den.

Kim plockade lite med sin Focke, men var mest upprörd av att hans bil hade blivit påbackad av en herrelös bil. En bil som oftast annars framförs av en eller annan mindless idiot (om jag förstod saken rätt) från Selecta.

Jag satt mest och laddade och plockade fram lite olika saker att ta med. På Doddes bord står nu den blå väskan med lite diverse i och runt om. Pelles bord får tillsvidare härbärgera lite olika flygplan. Likaledes får bordet mittemot mitt. Jag kompletterade också Doddes typhoon-byggsats med lite saker så att den skulle kunna byggas i Skåne om andan skulle infinna sig.

Nic

Avfärd till Skåne

Pelle och jag tog tåget till jakan. Dodde den röda Passaten. Vi samlades vid klubben runt tiotiden och fikade. Kim tittade också förbi med min från Höllein nyinköpta extraantenn. Sen packade bil och takbox med allt vad vi kunde komma på. Förra årets packlista var till stor hjälp. Denna till trots fick vi stanna i Älvsjö och hämta upp Pelles termosar och sedan i Kungens Kurva för att hämta mina kläder. Sen bar det iväg på riktigt. Klockan var väl en halv tolv då, såå det började kurra i magarna. Trots frånvaro av snickers höll vi ut ända till Nyköping där vi på traditionellt maner goffade i oss raggmunkar.

Kl 1945 var vi framme i Ypsistadt där vi powershoppade middag, frukost och lunch. Ica stängde åtta så det fanns ingen större tid till eftertanke. När vi sedan var på väg på den sista etappen till själva stugan ringde Tove och berättade att dörren stod öppen och nyckeln hängde på spiken. Ett par minuter senare körde vi in på gårdsplanen. Välkomstkommitén (Toves man) hälsade oss välkomna. Vi kånkade in alla sakerna. Drack Hangsupen (Bowmore Mariner). Åt middag (tortellini). Plockade lite med ditt och datt och gick till sängs. I morgon ska det bli flyga av, om vädret inte har motsatt uppfattning.

Nic

Efter att ha njutit av en nattlig konsert med "Hammar Sängerkätzchen" vaknade jag av att solen vrålsken in genom mitt minimala fönster i rummet med betonggolv. Under frukosten hörde vi andra, mer illavarslande ljud från skjutfältet och en okulär besiktning gav vid handen att försvaret behagade göra av med våra skattepengar på ammunition just den här förmiddagen. En inte lite småkall vårförmiddag med vinden på sniskan tillbringades sålunda i stugan. Nic och Dod hade att göra med sina radioapparater, vilka tydligen kan parametriseras både framlänges och baklänges. När skjutövningen var slut vid tolvtiden hade molnen kokat ihop sig så till den milda grad att det började regna. Inte så lyckad hangpremiär. För att trösta oss for vi till Ypsistadt och shoppade loss tills vi nästan droppade. Diverse textilier, liquida medel, föda och pjuck var bland det som införskaffades. Väl tillbaks kunde vi konstatera att det inte regnade längre, men att vinden var lite väl åt ostkanten för att passa riktigt bra. Glada i hågen for vi ändå upp på Backarna och gjorde några försök till hangflyg. Chucken fick testa, men spann tillslut ner i sandbacken, varvid både utförs- och uppförsåkning i sand provades. Den samlas i skorna... Desto muntrare blev premiärerna av Typhoonerna! Aldrig har väl tre modellfygare setts le så fånigt på en gång. Modellerna var som skjutna ur luftvärnets kanoner på fullgas och kontrollerbarheten var god. En riktig höjdare, alltså. Easystaren fick luft under vingarna med kamera, vilket bidrog till att vi hade något att göra på kvällen, förutom att diskutera användningen och tolkningen av ordet "röv" med olika idiom. Jag fixade middag, till gängets uppskattning. Till middagen serverades sådant som gjorde att vi blev på lyset innan vi släckte detsamma till ackompanjemang av Doddes mottagaracks urladdningskurva.

Pelle

Söttene Maj! En lugn morgon tog sin början då kaffedoften sipprade in i Doddes och Pelles sovrum. Väderprognosen kvällen innan hade sannerligen inte varit lovande, och det verkade som om spågubbarna skulle få rätt. Av denna anledning satte Nic av mot sin mor i Sölvesborg för att hämta mer sprit. Pelle och jag förvisades till Stugan och Hammars backar. Det laddades friskt och sedan bar det av upp på backen med varsin Typhoon i handen. Vinden låg nästan ostligt, dvs ingen hangvind, men vad gör det när man har en raketvinge? Nic anslöt i stugan staxt efter lunch, varefter vi packade bilen och for uppför backen än en gång. Vi träffade då Esbjörn och Stefan från Team Kebab (TK). Dom konstaterade en tveksam vind(riktning) men åkte sedan iväg för att hämta flygetyg. Under tiden vred vinden upp så pass att vi kunde hänga kvar med Typhoon. Och bättre blev det. Hanget började lyfta, flera från TK anslöt, och snart var luften fylld av vingar (och en madrass). Nic's Besserwisser flög inte så bra, och skulden lades snart på Tobbes superdryga vinkel på stabben. Pelle bonkade Stefan (i luften alltså) och Stefan var inte sen att ge igen. TK packade så småningom ihop, och vi kunde runda av en härlig eftermiddag på hanget i egen kuppe. Middagen intogs på italiensk krog i
Ypsitadt. Mätta och belåtna for vi tillbaks till stugan för att ladda och parametrisera inför morgondagen. Nic's planerade parametriserande fick ett snöpligt slut då det uppdagades att Soaring Star's stabbe blivit kvar på klubben. Kvällen avslutades med att vi skrev lurlogg.

Dodde

Redan vid frukost såg vi madrasser uppe på hangkanten. Den här dagen skulle kunna arta sig. Enligt Hagny blåste det en 5-6 m/s rakt på. Vi packade ihop allt vi hade med oss och for upp för backen. Där uppe var det redan ganska många andra bilar och av alla dessa var det bara vi som hade modellflygplan med oss. Vi tog samma depåplats som igår, i gropen längst till höger. Vi noterade att madrasserna lade ned verksamheten redan efter några minuter. Vinden var då uppe i styrkor som passade oss bättre. Lyftet var som det skulle och det stod inte på förrän målntäcket också sprack upp och solen började skina. Dodde flög bara Ocelot och Pelle Kolbasz. Jag fick nöja mig med Rico för "finflyget". Jag kilade också om stabben på Focke Wulfen och lade på 25g bly i nosen. Sen gick den också som tåget. Nu skulle man bara ha haft ett par motkombatanter. Typhoonerna fick ligga till sig i dag. Jag hangade i och för sig min ett par varv, men det är ju ofta roligare med riktiga flygplan.

Medan vi flög och fikade (det gjorde vi naturligtvis också), så tittade folk förbi och undrade och pratade. Det var både skärm-, häng- och ickeflygare som språkades vid. Mycket trevligt. En av skärmflygarna berättade att han hade med sig ett radiostyrt modellplan just för sådana här tillfällen. Han lät sig övertalas (det var inte så svårt) att hämta sin FVK Gilette och kasta ut i uppvinden.

vinden mojnade ned till skärmnivå framemot sena eftermiddagen. Doddes och min sista flygning blev ett veritabelt slalomlopp mellan hit och ditfarande madrasser. Vi ansåg då att det fick vara nog. Packade in grejerna i bilen igen och körde hem. Vi tänkte att vi skulle köra varsin ack Typhoon på kvällen, men Löderups-pizza och öl minskade lusten ganska radikalt.

Nic

När vi vaknade blåste det ganska mycket. Ett samtal till Hagny gav vid handen att det för dagen och stunden blåste 14 m/s sydligt. Det kunde tänka sig bli en dag på silohanget således. När vi hade frukosterat färdigt och var klara att sticka kom en karavan med vingbilar ned från backen. Våra grannar vinginstruktörerna berättade att de skulle till "sydhanget vid kåseberga". Eftersom vi inte egentligen tycker om folk så beslöt vi att i alla fall åka upp till Hagny och känna på hur snett vinden låg på. Det var inte så farligt som befarat. Dessutom kalkylerade vi med att det skulle vrida om till sydväst. Vi packade upp sakerna i depågropen och började flyga. På parkeringen hade vi träffat en skåning som hade läst ett inlägg på Svenskt Modellflyg att någon stockholmsklubb skulle vara där och hanga. Gissningsvis var detta Tornado. Hursomhelst kom han och flög tillsammans med oss. Mycket trevligt. Efter några flygningar med Ocelot, Kolbasz, Chucken, Rico och Focke började det småregna. Vi packade in grejerna i bilen, åkte till stugan och tänkte igenom läget. Vi såg ingen ände på regnet så vi packade om bilen och for hem i stället.

Nic

När jag kom till klubben var Kim redan på Barkis och flög (fast det visste jag inte då). Jag plockade undan lite av grejerna från Skåne och började fingra på supersportstern. Det var lite (eventuellt väldigt lite) som behövde göras på den. Viktning är kvar, Det glömde jag att jag skulle hinna med. Annars kan man ta den unter armen och flyga med den. Sepp och Pelle kom lite senare. Båda hade glömt sina nycklar så jag fick välta in dem i lokalen. Sepp tejpade ett flådigt mönster på sin Typhoon. Det blev så bra att man skulle kunna sälja det som flagga till något land. Pelle plockade med lite olika saker (andra än Opeln och Jossan). Bl.a höll han reda på när vi skulle fika. När kom hade flugot kvar kom han till klubben och deklarerade att han ville flyga mer. Sen började han plocka isär SU-27:an. Det var servon som behövdes till något annat. Sen började han kasta onda blickar åt Hawker Huntern. Vi andra påpekade att nuförtiden, med lipo-celler osv skulle dessa flygetyg kanske göra sig mycket bättre än med nickel-ackar. Summan av detta blev att flygplanen fick vara kvar hela.
Kvällen avslutades med diskussion om turboprop-handbromsars för- och nackdelar.

Nic

Ja där satt den!! Årets flygpremiär för egen del. Nougaten hade samlat på sig ett tjockt lager av damm under vintern som gjorde att den såg lite sliten ut i kvällssolen. Den nyrenoverade ASP 46:an med sina spiggenya lager startade utan knot och konstateras kan att den lät mycket tystare vid gasavdrag än den gjorde förra året. Det var inte en dag för tidigt att lag(r)a den rovan. Blåsigt och kyttigt värre företogs den första flygningen. Mest fisflygning för att ”komma ihåg” hur man gjorde. Efterföljande flygningar gick mycket renare manövermässigt. Fick ett infall till sista flygningen att prova större propeller och bytte till en APC 12x6. Det är normalt sett hyfsat stort på en 46:a, men oj vad bra motorn gick med den och även planet känndes lugnare i luften (finns det någon koppling tro?).

Kim

Tobbe bytte bort sitt fika helt i onödan. Linkebodakursen slutade ett antal timmar tidigare än befarat.

Jag hade föresatt mig att vikta sportsuparen och börja kika lite på Yaken. Kanske limma ihop vingarna hade jag tänkt mig. Det förstnämnda gick ganska bra, men det andra gick i byxan eftersom vingarna inte ska limmas ihop. Jag letade istället fram byggbeskrivningen och började enligt den. Det första momentet var skevrodren. Där fattades det ett gånggärn, och då blev det inget mer med det.

Tobbe tog tag i jul-frågan. CRAnen hade stått så grön och grann i stugan tillräckligt länge. Glitter, ljusslingor, kanelbulle, bock och mandarin förpassades ned i jullådan. Och jag som trodde att julen varade till påska. Till pingsta ska det tydligen vara.

Vi fikade mest (=bara) på befintligt bröd. Jag hade bara med mig lite glutenfria produkter, men vi sparade dessa till mer hugade spekulanter. Eftersom Tobbe var i röjartagen flyttades också värmeplattorna undan och bryggplats bereddes för kommande veckors SRFK-fika.

Allt detta var det trevliga som hände. Det otrevliga var att muggen fick sig en omgång av rate-my-mustard, när Mussse sköljdes ut or lokalen. Fotografi på detta kan eventuellt beskådas på annan sajt än denna.

Kvällen avslutades hyggligt tidigt (det är ju en dag i morgon också). Hemfärd företogs i den då 16 mil gamla Oscar.

Nic

Efter en dryg veckas flygtorka och Sofie hemkommen, passade jag på att smita iväg och vingla av mig på Barkis. Varierande vindriktningar gjorde start och landning lite hassardartad och slutresultatet blev en ofrivillig (dålig koll på vinden) medvindslandning med Nougaten som rev loss stället och dess fästplatta, plus att vinginfästningen gjorde sorti.
Den kommer att lagas den här gången också.
Easy Staren fick flygdop med lipos som trots garageliggande i drygt två år visade att hållbarheten på dessa ackar är fantastisk. Lite baktung visade sig att Easy Staren vara och ett större sidroder är att ordna inför Onsdagens nationalflygning.

Kim

Tidig på Barkis var jag men andra var ännu tidigare där. En underbar flygdag med klarblå himmel och brist på narturlig skugga. Den fick skapas med hjälp av partytältet.
Nic och jag parflög Easy Stararna och testsade både roll och looping. Nics Super Sportster fick också sitt luftdop denna dag. Helt enligt planering startade motorn och gick som en klocka varefter premiären företogs med ett yttre lugn hos Nic som var beundransvärt. Super Sportstern flög så lungt och fint att man nästan blev tårögd. Den kärran har potential. Senare på dagen, vid andra flygningen, fick den också känna på lite rollar. Alltid kul med lyckade premiärer.
Nougaten hade limmats ihop natten innan och var lika villig att flyga som alltid. Den kärran går inte av för hackor.
Hemfärd vid 15-tiden för dusch, mat och fikafixande för att sedan igen dyka upp på Barkis och förse fikatörstande SRFKare med diverse.
Nougaten fick återigen tillfälle att göra stora hål i luften. Tobbe hade jag lyckats lura ut och övertalade honom att starta säsongen med TravelAiren. Tyvärr fick den smaka direkt efter starten. Jag gissar att Tobbes egen haverikommision återkommer med orsak senare.
Pittsy den stackars oturförföljda kärran fick ny förgasare tidigare på försommaren och nu skulle det visa sig om frontförgasare fungerar bättre med pump än baknålen. Det gjorde det! Oj vad snällt och fint motorn gick på marken och alla inställningar gjordes och marktestades.
Pittsy fick sin slot-tid för testflygning straxt efter åtta på kvällen, vindstilla och bra ljusförhållande. Uppvarvning och normala marktest gick gallant. Dags för start! Jag gjorde nog den snyggaste start någonsin med Pittsy. Steg jämt och fint rakt ut till cirka 20m och började svänga. Då händer det igen. Motorn dör i helt fel ögonblick och att gå runt finns inte på kartan. Det är bara att plana ut och företa nödlandning i förlängningen. Tyvärr så tog det knähöga gräset hand och manuset för utgången av denna händelse. Stället fastnade och kärran slog runt i alla riktningar.
Pittsy blev aldrig gammal i luften. Nu går hon i pension. Vad skall man nu montera in en lömsk OS 60:a i?

Kim

Den 13:e har det ju alltid funnits lite skrock och mystik kring men oftast inte på onsdagar. För vissa är det dock numer en sanning i form av fyra nyanser av latte.
Till det trevliga denna onsdag skall dock nämnas att min premiär med Arcus inte kunde förlöpt på ett bättre sätt. Den flög direkt ur handen och endast lite dyktrim krävdes för att få den att gå som i spår. Hyppemotorn drog finfint med et drag som räckte till och blev över. Jag lyckades till och med att prestera en roll på hög höjd utan att behöva ta fart med dyken. Nu är det bara att ställa tjejerna vid spakarna. Snällare trainer än så här finns inte.
Tobbe monterade och demonterade sin Funtana. han kommer att slå något slags rekord om han gör så tillräckligt många gånger till. Till vårt försvar kan sägas att vädret var allt annat än anpassat för modellflyg. de gråa molnen gjorde det svårt att se modellens läge i luften. Sedan kom regnet och då var det väl bra att de flesta redan packat in sina saker i bilarna.

Kim

Ja, man kan väl säga att nybilsdoften lyste med sin frånvaro på hemvägen. På nästa bil ska jag ha moccafärgad klädsel redan från början.

Nic

Eftersom jag inte skulle kunna klubba på kvällen tänkte jag att jag skulle ta sportstern ut på en liten morgontur. Jag var på klubben redan innan klockan sju för att ladda och plocka ihop sakerna. Medan laddaren gjorde sitt med plan och sändare påbörjade jag byggandet av Yaken. Jag hann väl inte mer än att börja innan jag kom på att jag, vid närmare eftertanke, hade lönemonolog idag. Problemet var att jag inte kunde dra mig till minnes vilket klockslag det var. Flygningen fick helt enkelt ställas in. När jag kom till jobbet såg jag att att mötet inte var förrän 14:30. Verdammt!

Nic

Heders åt Tobbe som räddade mig och fikat! När jag kom till lokalen, netyngd av kransar och kakor, hade Tobbe redan satt på kaffet. Jag avslutade fikafixandet medan han plockade fram Funtanan. Den är verkligen definitionen av vad man får in i en V40! När vi kom till fältet var Kim redan där och hade agerat motorexpert under eftermiddagen. Skruvad sysselsättning... På grund avdet myckna blåsandet var det mest snack till en början. Blåsten påverkade däremot inte mitt STOLflygplan, som jag fällde ut och satte mig och fikade i. Där ifrån min nedsuttna position fick jag se en modellflygkväll passera revy. Dessutom fick jag mitt nya medlemskort! (Det fick alla därvarande.) Kim trotsade så småningom brisen och visade att Arcusen klarar av även detta. Tobbe löste en mental spärr mot att ha kroppen (den mänskliga, alltså) i samma härad som Funtanans propeller och lyckades efter visst nålande få 91:an att gå riktigt bra. Tyst är den också! Nästa gång premiär? Förutom dessa rafflande tilldragelser kunde vi njuta av skolflyg av tårtkaraktär, diverse lätt-el, helikoptrar, ett par elfläktkärror (F18 med slangbellestart bland annat) och en ovanligt sugen kaffetarm hos en annars så flyginriktad klubb. Allt gick åt! (4 bakverk och 2 rullar Brago). En grym, välbesökt kväll som möjligen stördes lite av den starka vinden. På hemvägen såg Tobbe och jag två snubbar som tjyvflög, det ni!

Pelle

Ja då var den mentala spärren borta. Motorn gick riktigt tyst och fint, vid pådrag morrade den till med snabb respons och ner till tomgång gick det lika fint. Snart ska den upp!
När Jag och Pelle for från klubben passade vi på att baxa ut returpapper, glas och burkar. På vägen hem svängde jag förbi återvinningsstationen och lämpade av bl a julfestens rester.

Tobbe

Jag och Kim var på klubben och tjyvbyggde lite. Jag satte dit skevservona på Yaken och limmade dit höjdrodret. Sen fick jag skära bort rodret igen eftersom man först skulle trä stabben igenom kroppen först. Kim började att ordningställa Su-27 och depron-JAS. Batteritekniken har ju kanske kommit ikapp flygplanen, så nu finns det ju en chans att de flyger.

Nic

Jag hade hittat ett par(!) spikpistoler, som jag var spekulant på, på blocket. Killen skulle vara tillgänglig först vid sjutiden. Eftersom jag inte hade lust att sitta av tiden på jobbet gjorde jag det på klubben i stället. Stabbe, höjdroder, sidroder och höjdservon är nu på plats.

Kim kom förbi en kortis och hämtade sin tyngdpunktsbalanserare

Nic

Det var länge sedan uppslutningen var såpass som denna kväll. Hela sex personer stark skara hade hittat ner för att skydda sig mot det flygovänliga väder som härskade.
Martins nya felvända gräsklippare fick nödvändig översyn och servomontering. Rotordiameter och stjärtbomslängd var två nya faktorer att ta hänsyn till när man nu skulle förflytta sig i lokalen. Coolt!!
Nic Yakade vidare och inkråmet börjar att få sina fasta positioner. Det verkade som att det väl tilltagna utrymmet ställde till mer besvär i frågan om placering av utrustingen än om det varit trångt i kroppen. Avsaknaden av hyllor kommer kanske lösas med lätt foam istället?
Pelle tar över Sepps roll som initiativtagare på området flygande fordon, då han micklade ihop sin Opel. Installation, justering och nödvidig Calibrering företogs under kvällen.
Tobbe och sepp vet jag inte riktigt vad dom gjorde, men dom var där och det är ju bara det trevligt i sig. Sepp avvek tidigt för att baka skinklåda eller om det var ungspannkaka.
Själv drog jag igång återfödelsen av SU-27an i EPP och vidareprojekterade Depron Gripen för att ha något el-kul vid sidan om mina metanolmonster.
Kvällen avslutades med en mildare form av traktorpulling på parkeringen. Nic har det bästa draget i sin diesel.

Kim

Var tvungen att styra upp fikadelan då Pelle bara vill flyga. Nu har klubben en lämplig kaffeskopa, tung och gedigen.

Martin