Det hade blåst rejält i ett par dagar och det sög i hangtarmen. Vi bestämde oss för att ge oss ut. På natten hade det regnat och vinden verkade ha blåst iväg till någon annanstans. Icke desto mindre for Pelle och jag till klubben för att ladda och brygga. Vid elva ar vi klara och stack mot Johannelundstoppen. Som backupplan hade vi Flottsbro, men den (planen) behövdes inte. Trots känslan av stiltje utanför klubben blåste det ganska stadigt uppe på toppen.
Pelle började, försiktigtvis med typhoonen. Det är ju lite lättare att finna var lyftet är om man kan fara hit och dit motoriserat. Min uppfattning var att det bästa lyftet verkade vara var som helst bara man riktade nosen uppåt. Tyvärr funkade inte denna teori varken med Zagi, Focke eller Chuck.
Vi flög lite varannan gång ett tag tills det blev fikadags. Bäst vi satt där och fikade kom ställde det sig en man en bit ifrån oss. Vi frågade oss lite skojfriskt vad han hade med sig att flyga med. Ingen vettig person borde ju stå på hangkanten utan att tänka flyga, sade vi. Straxt efteråt kom han upp till oss och förfrågade sig vad vi hade för frekvenser. 82 sa jag och pelle sa 78. Jasså 35 MHz, sa han, jag kör på 40. Han hade en ganska lätt vinge med spektakulära winglets.
Vårt kaffe var på det hela taget slut. Vi tog våra plan till kanten igen och sen flög vi till vi fick nog. Klockan var nog två när vi kalla och nöjda åkte hem tvåtiden.
Nic | 
