Dagen efter premiären av Sea Been. Vänern ligger än en gång så där spegelblank som den egentligen aldrig gör. Bäst att passa på att flyga en sväng. Tyvärr tyckte även traktens flygmyror att det var en bra kväll att ta en sväng och svärma på flygplatsen. Jag trodde att min vilja var starkare, så jag meckade ihop grejorna och lät den lilla Sea Been plöja en fåra i Vänerns spegel för att sedan häva sig mot skyarna. Det blev en kamp mot flygmyrorna. Alltmedans jag gjorde några svängar började flygmyrorna invadera mig. De var på kläderna, i öronen, i håret och till slut även under tröjan och höll på. Jag insåg att jag måste göra något åt saken när det började bli för många innanför glasögonen! Eftersom utvecklandet av en tredje hand går så långsamt bestämde jag mig för att det bästa jag kunde göra var att landa och söka skydd. Ett par inflygningsförsök gick det åt innan jag damp ner med ett än värre plask än vid premiären. Men återigen var Sea Been på rätt köl och jag provade högfartstaxning på vägen åter mot bryggan. Väl i säkerhet kunde jag konstatera att det smugit sig in lite mer vatten i kärran den här gången, men fortfarande inga oceaner precis. Det hade gått åt väldigt lite ström tyckte jag, men det kanske hade med min tidsuppfattning i myrplågan att göra. Pelle | |
