Samtidigt på Rörvik:
Så stod Sea Been där och var flygfärdig, vattnet låg spegelblankt och det var onsdag. Nu var det slut på ursäkter. Här skulle sjöflygpremiäras! Efter att ha flyttat hämtbåten till bryggan och kopplat in acken gjordes det första flytprovet. Funkade utmärkt. Sea Been sköt villigt fart när man drog på lite och jag taxade ut några meter från bryggtoppen. Nu fick det bära eller brista! Det bar! Efter en kort seglats på vattnet steg hon till väders, jag fick trimma en aning höjd och gjorde några försiktiga vändor över viken. En ren fröjd att se och höra den lilla flygbåten glida fram i sommarkvällen. Till slut kom verkligheten i kapp mig och det var dags för den oundvikliga landningen. Det enda tipset jag kunde minnas var att landa med lite gas, så att kärran inte gräver ner sig i sättningen. Detta medförde att landningsinflygningarna blev ganska långa och jag fick göra flera försök innan jag hade möjlighet att sätta ner henne inom en sjömils avstånd från där jag stod (kändes det som i alla fall). När jag så småningom fick lite försiktig vattenkontakt studsade hon som en mackkastad sten en gång, sedan damp hon ner med ett ganska rejält plask och tvärstopp. På rätt köl låg hon dock och motorn svarade på pådrag. Det rök inte om några komponenter i drivlinan som det visst kan göra har jag läst. Det var rätt långt att taxa tillbaks, men det gick helt utan äventyr. Grannarna som stått uppe på gräsmattan och tittat lät höra en applåd. Jag kände mig otroligt nöjd och fotografen och jag gick upp till stugan. Väl på torra land kunde jag konstatera att det bara kommit in några droppar vatten i kroppen. Helt OK. Pelle | |
