[aehn – ha:elt – nhyä – daahg]
Segt om sider kom vi igång. Gröt kokades, disk diskades och cyklar packades. Vinden var väst så vi styrde kosan mot nordvästra delen av ön.
Hanget var toppen några enstaka träd stod här o var men de var inget som störde. 9 m/s, nästan rakt på, gjorde det möjligt att flyga allt vi hade med, Pelle provade t.ex att flyga liggunderlag.
Nic konstaterade att det perfekta tillfället aldrig skulle infalla sig så han monterade ihop sin Soaring Star för premiär. Efter lite mottagarstrul blev det dags att kasta ut. Dodde fick tjänstgöra som kastare, ingen lätt uppgift. Hanget var så brant att det var lä bakom och rejält drag när man väl kom över kanten. Soaring Staren lämnade Doddes hand med slagsida, sedan blev det full bank vänster men Nic redde ut det och iväg bar det. Som den flög sedan, majestätiskt. Landningen gick bra, det hade klockan också gjort, den var nog närmare 18 när vi började packa ihop för att bege oss till huset.
Hangflygkoman infann sig så snart vi satte oss ner i hemmets lugna vrå. Regnmolnen hade smalat sig under dagen och det blev allt mörkare på himlen och tur var nog det, utan hot om regn hade vi nog inte kommit ut så snart igen.
Trots att Turistgården inte ville ha våra pengar på torsdagen tänkte vi ge dom ett nytt erbjudande. Efter en del muttrande om att vi skulle få vänta fick vi sätta oss ner och vänta, på drickat. Först kom besticken, inte helt väntat. Därefter kom de tre sista grängesbergspilsnerna på hela stället, glada skulle vi vara och det vara vi. Maten var det inte någon vidare lång väntan på. Medan Dodde sjönk ner i Pizzakoma serverades tre rätter i högt tempo. Vi som tog ryggbiffen fick själva steka på biffen till lagom rodnad, den serverade nämligen på sten, en rejält varm sten.
Plötslig blev det ett fasligt oväsen i lokalen, tre musikanter från skåneland började ljuda på olika språk, skånska som stockholmarna inte förstod, danska som danskarna inte förstod och om vi hörde rätt när vi inte förstod så var där nog även en melodi på norska.
Ute tilltog vinden och blev till ett litet oväder. Nu var läget det omvända mot när vi skulle ge oss ut för att äta, regnet höll oss inte istället för att tvinga ut oss.
Till slut blev musikanterna för mycket så vi fällde upp regnhuvorna och gick ut, det värsta som kunde hända var ju att bli blöt, ända in till kalsongerna. Nic lyckades nästan med det sistnämnda när han spann loss med hojen på grusplan och la sig ner i vattnet. Ovädret till trots ståtade landskapet med en solnedgång utan like, och vi befanns icke vara ensamma om att behöva ta oss hem i det bistra vädret (det finns nämligen turister på ön). Dodde och Nic bestämde sig halvvägs hem för att vänta ut regnet med en malt i handen, och svängde in på Spirit of Hven. Ur det digra whiskysortimentet blev det på rekommendation en Aushentoshan som legat på tre olika fat. Några smakrika klunkar och filosofiska resonemang senare for vi vidare. Himlen gav oss nåd ända hem. Väl i hemmet vidtog diverse aktiviteter såsom laddande, limmande (på flyg, inte folk) och spånande. En mycket lyckad dag var så tillända.
Tobbe | |
