Idag
gick det sämre än förväntat. På morgonen/förmiddagen uppmärksammade vi
att grannen/ägarn bonkade ganska hårt på någonting. Det visade sig
sedan vid närmare påhörande vara försvaret som använde sig av kabusa
skjutfält. På skylten stod det att de skulle vara klara vid 12-tiden,
så det gjorde inte så mycket. Trodde vi i alla fall. De väntade ända
till typ 16:30 innan de öppnade bommen. Då hade vi i och för sig hunit
handla lite ersättning för sånt vi hade glömt (mysbyxor) och sånt vi
förstört (vattenkokaren), så det gjorde kanske var OK. Dessutom hade vi
varit runt och kikat på andra hang, men vindriktningen var egentligen
bara bra här. När bommen äntligen öppnades for vi upp för backen, men
då kom det en rejäl regnskur så vi fick ge oss till tåls en stund till.
När regnet upphörde och vi var där uppe igen hade vinden vridit till
ost-nordost och då sket vi i det hela och gick hem och drack sprit och
åt. I morgon blir det förhoppningsvis bättre.
Nic |
| |
 | 16 maj 2007, 09:44, Hammar Achtung!
Nicht betreten!
Strengt verboten!
Det var ju synd att vi inte gjorde som ni andra (stannade hemma alltså)
|
|
|
| Vinden
var ostlig på Hammars när vi gick upp på backen på förmiddagen. Regnet
hängde dessutom i luften. Vi beslöt att fara till Rövlanda för att
pröva lyckan där. Lyckan blev dock ganska kortvarig. När vi kom dit var
hela fältet fullt med norska husbilar och därtill hörande fulla skärm-
och hängflygare som firade sin nationaldag. Vi packade upp våra saker i
vår depå och då var norrbaggarna ännu ganska trevliga. Det vände tyvärr
ganska snabbt när Dodde frågade vad det var för slags bärs som de
drack. Då blev de ganska otrevliga. Vi fick rafsa ihop våra prylar
snabbt. Tyvärr hann en av (s)norrarna att trampa på Pelles Typhoon.
Hyrbilen fick också en liten buckla när vi i vår reträtt träffades av
en flaska. När vi kom tillbaka till stugan mötte vi Esbjörn och Stefan
från Team Kebab. Det visade sig att de hade flugit hela eftermiddagen
på en perfekt sjöbris. De jävlarna var sketglada, något som kanske inte
vi var. Det hela kulminerade när Pelle inte ville äta middag på samma
restaurang som jag och Dodde. Resten av kvällen spenderades under
tystnad.
Nic |
| |
|
| Vid
pass mitt i natten vaknade jag av mystiska ljudeffekter från boendets
mer obskyra environger. Det visade sig att mitt val av restaurang hade
varit klockrent. Det hade inte Doddes och Niklas varit. De båda
"skitstövlarna" avlöste varandra på klosetten ända fram till jag
behövde göra min morgontoalett. Jag fick amnesti hos hyresvärdinnan mot
en försäkran att det rörde sig om matförgiftning i stugan och inte
någon influensaepidemi. (Hur jag nu kunde veta det, men nyöppnade
utfordringsställen i Ypsistadt ska man tydligen akta sig för). Jag
kände mig nästan oförskämt pigg, förutom kväljningarna som kom från
stugstanken hos oss, och bestämde mig för att vi i alla fall skulle ha
därvaro i dag. Jag tog min nylagade Typhoon och tänkte att nu ska här
premiäras. Team Kebab var redan på plats. Trots den svaga vinden hade
de TYDLIGEN inte riktigt koll på kanalerna. Jag hivade ut Typhoonen
över kanten och hann inte mer än gasa innan den gick in i en spinn som
fått katterna på gården att blekna av avundsjuka. Det hela avslutades
med ett kraftigt magplask i söderhavet.
När kärran så småningom behagat segla in till kanten trampade jag ner i
någon sorts skånsk variant av kvicksand och där blev min sko kvar med
strumpa och hela konkarongen. Blöt, ovillig att gräva fram mina
persedlar och något surare än förut klättrade jag upp, satte mig i
bilen och körde ner halvbarfota. Kebab skrattade, men de står på min
lista över misstänkta... När jag kom tillbaks till stugan, vem ser jag
då? Jo Bo Gårdstad i egen hög person, som har flyttat in i grannlängan.
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag blev nästan
påprackad en hanglajban och fick höra ytterligare teorier om varför
Typhoon inte flyger. Funderade på att kolla tågtidtabellen ifall det
går att ta sig ifrån denna gudsförgätna håla. Som tur var satte jag mig
i trädgården och fikade och funderade igenom min situation. Sedan åkte
jag till Löderup och klämde en flottpuck, Dodde och Nic får väl leva på
linfröavkok och kalkhaltigt skånskt vatten. När jag kom tillbaks hade
grabbarna piggnat på sig och nu har vi vädrat ut den värsta sketlukten.
Förutom att jag glömde mobilladdaren hemma så hände så vitt jag kan
minnas inte något annat elände den här dagen.
Bara en dag kvar nu, hoppas alla makter är med oss så att vi åtminstone kan få en liten flygdag imorgon. Håll tummarna!
Pelle |
| |
 | 18 maj 2007, 12:33, Hammars backar Här seglar min Typhoon.
|
|
|
Det
regnade hela morgonen, så vi packade ihop våra grejor och åkte hem.
Surt. Doddes nystart kom av sig. Multiplexradio till salu.
Nic |
| |
 | 19 maj 2007, 09:52, Hammars backar Dodde kikar snett på vädret. Man kan sjönja havet i bakrunden.
|
|
|
Dodde
Martin
Dodde