Anlände relativt tidigt och programmerade Predatorn. Det tog tid och när allt var klart gick pitchen åt fel håll, så det vara bara att börja om med de 5 flygfaserna. Gick dock fortare andra gången. Allt passade utom kåpan, men det var väl tur med facit i hand... Nic kom förbi vid 7-tiden och då var både jag och helin färdigladdade. Nic slängde i sig burgare och packade ner Sportstern och så bar det av till Barkis, där tydligen Kim flugit FourStar i några timmar. Jag hade inte rätta knycken, men det hade Kim. Med hjälp av Nic justerades varvtal på Predatorn men sedan ryckte det till och rotorbladen fick agera jordfräs. Mycket olyckligt, men radioglitch kunde uteslutas. Den felande linken hittades när vi skulle åka hem. Utmattning och nya starkare servon var nog orsaken till att linken brast när motorns testades. Ja, ja. Tog fram JASen med tillhörande fetraketmotor. Första startförsöket slutade med buklandning efter en kort stunds kniveggsflygning varvid fenorna på raketen försvann. Kim kastade andra gången och då blev det en mer lyckad ryggstart och flygetygen kom i luften. Avfyrningen fungerade bra men stabiliteten uteblev helt. Snurrigt var ordet, Kim skrattade gott, Nic letade eld. Till kvällens begivenheter hörde Kims försök att flyga på samma kanal som en kille som stod brevid honom. Kims motor lade av och han landade snyggt. Georg och medhjälpare lagade frekvenstavlan senare, men korten hänger inte alltid kvar... Barkis avslutades med fotosession av Sportstern och The Annoying Thing, innan vi for tillbaka till klubben. Efter att ha väntat på Kim en timme insåg vi att han nog åkt direkt hem, chokladtoppar inmundigades innan jag fick provköra dieselracer på hemvägen. Martin |
| |
Jag kom till klubben framåt eftermiddagen i ensamt majestät. Mitt nya jag betade av ursäkterna för att inte flyga en efter en: jag letade fram min soppa, jag laddade en glödack, jag kom ihåg koden till fältet, radion var laddad sedan tidigare. Det enda som var lite svårt att övervinna var bristen på sällskap, men till slut tänkte jag att Kim nog är på fältet. Annars får man väl hålla tillgodo med det sällskap som råkar finnas, och det brukar ju inte vara det sämsta. Väl på Barkis var det en lagom liten skara glada flygare på plats och jag drog en repa med Typoonen bara för att rosta av ringarna(?). Sedan kom Kim. Detta var eftermiddagspasset för honom. Kim får själv lägga till i loggen vad som hände på förmiddagspasset. Under eftermiddagen luftades i alla fall Nougaten och den nya, fina CAPen fick taxa runt lite. Vinden var tämligen frisk och lite kyttig. Solens position på himlen relativt fältet är också ett generellt problem som är svårt att göra något åt.
Jag hade tagit med mig Stingen för att försöka få igång motorn som säkert legat på hyllan i minst tio år. Den gick igång, men jag tror att jag bör rengöra bränslesystemet innan det blir flygning av. Hur som helst fick Stingen förbli på marken. Hade det varit vindstilla så kanske ändå... Och om solen inte... NEJ, nu låter det som gamle Pelle. Så kan vi ju inte ha det! Jag avvek relativt tidigt eftersom jag glömt att äta innan flygningen och detta markerade slutet på min vårsäsong. Min avfärd akompanjerades av Kims CAPs 91:a. Hur gick det sedan? Mojnade det till en premiär, månne?
Nu blir det semester ett tag, men i augusti ska det flygas! Pelle | Vädret visade sin bästa sida denna onsdag. Vid halv elva tiden for jag iväg till barkis med Nougaten och CAP:en för att njuta av dagen på fältet. Efter ett antal vändor med Nougaten så blev det dags att ta tag i nålandet av CAP:en.
Avkåpning blev nödvändig för att komma åt att se allt som behövde ses över. Efter en del tweakande gick så motorn som den skulle. Nu började magsafterna göra sig påminda och ihoppackning för att fara hem och samla krafter och näring till kvällens tilltänkta premiär.
Åter på fältet vid halvsex snåret visade det sig att det hade börjat blåsa upp ganska mycket. Inget höjdarväder för en oflugen CAP. Pellemannen hade hittat ut och stod som bäst och Typhonerade inför hänförd publik. Nougaten fick åter slava och därmed fungera som en värdemätare för ljus och vind. Skulle CAP:en få luft under vingarna?? Ytterligare ett flygetyg hade han med sig, den gode Pelle. En Sting som fick motorn genomtvättad av finsoppa och även tanken renad. Den gamla gröna sörjan löstes sakta upp.
Pelles hunger drev honnom från fältet vid styvt över åtta men själv stannade jag kvar i hopp om bättre förhållanden. Och ser man på! Det mojnade så till den grad att CAP:en åter startades upp och taxning företogs. Efter ett par justeringar i depån slogs radion åter på för omstart. Då händer det som inte får hända. Jag har grymma störningar. Det räcker med att jag tar i radion eller snuddar vid någon metalldel på den så rycker det till i alla roder. Det visar sig radion är behäftad med ett jordningsfel kopplat till den bakre kåpan. Tester vi hemkomsten visade intressanta resultat. Huvudorsaken till att det inte har upptäckt tidigare är att SPCM-motagare inte vidareförmedlar störningarna och just en sådan sitter i Nougaten. Jag har nu belagt MC-24:an med flygförbud. MX-16s maskinen får nu ta över ledartröjan tills pizzalådans öde är bestämt.
Patrik den gamle instruktörsuven ställde upp som “Elev” då jag praktiskt ville testa dubbelkomandot med 347:an och MX-16s radion. Arcusen fick fungera som testobjekt. I den helt stilla halvtio kvällens ljus stod vi där och DK:ade Arcus för glatta livet. Det fungerade hur bra som helst. Nu är det bara att dra med tjejerna ut och träna. Kim |
| |
Jag hade lite ärenden till stan att uträtta, men fick den galna idén att packa in Nougaten utifall att vädret skulle vara på sin bästa sida trots stora mörka moln.
vad glad jag blev när jag på tillbakavägen insåg att över Barkis rådde ett slags molnfri zon. väl vid fältet fann jag Håkan D med sin son, flygandes en en allt annat än lättflugen/landad Su-31:a.
Nougaten fick sig ett par fulltanksrepor. En bra fingerträning för mig nu när jag måste anpassa mig till igelkotten, MX-16s, istället för MC-24:an.
Nöjd med flygsnabbisen åkte ja hem och lagade middag till familjen. Kim |
| |
Prat om DK med juniorerna har det periodvis pratats mycket om hemmavid. Nu var både vädret, eleverna och läraren på bästa tänkbara humör.
Nästan helt vindstilla och helt klar himmel var det som mötte oss när vi kom ut till Barkis.
Arcus blev ihopsatt och Miranda hoppade jämnfota av begär att få sätta sin världspremiär på kartan.
Vid ett intensivt tillfälle har vi kört simulatorn i "chase mode" för att se vad som händer när man rör spakarna. den lektionen satt visst i fortfarande. Ett flertal fina svängar med lite eller ingen höjdförlust, varvades med mer eller mindre dödsföraktade spiraler.
Därefter var det Isabellas tur att spaka Arcusen. Även hon lyckades sätta en bra sväng. Leendet avslöjade att det var roligt att få prova på och det är väl det viktigaste.
Miranda och jag tog ytterligare en DK därefter.
Arcusen är i mitt tycke en perfekt kärra under liknande förhållanden som dessa. svag vind och molnfritt gjorde att tjejerna såg kärran på 100m utan problem, vilket gav hyffsad flygtid innan räddning behövdes sättas in. Kim |
| |
Jag, Kim och Sepp fördrev en blåsig afton i klubblokalen. (Det blåste alltså bara utomhus). Det byggdes så det stod härliga till. Sepp fortsatte med sin Typhoon, Kim kivades med radio- och motorinstallation i depron-JASen och jag petade lite försiktigt på yaken.
Mitt petande tog ett snöpligt slut efter att jag fann att jag fortfarande inte hade köpt servoförlängsningssladdar. Det fick bli Cularis i stället, men det gick inget vidare det heller. Limmade i ett servo bakochfram. Debondern åt lyckligtvis inte upp elaporen. Däremot var servot inte sig riktigt lik.
Sepp, som har börjat känna sig som en riktig svensk, berättade att han skulle ansöka om medborgarskap. Kul. För säkerhets skull tänke han dock ha kvar sitt tyska. Dessvärre verkar det inte bättre än att han till hösten flyttar till Linköping. Men, som han själv sade, "Jag vill ju inte lägga ned helt och hållet och Linköping är ju inte längre bort än att jag kan komma hit minst lika ofta som Ove".
Det pratades naturligtvis också om Kims DK-övning med tjejerna och om möjlig flygning på fredag. Nic |
| |
Den fina fredagskvällen lockade ut mig med Arcusen. tanken var att tjejerna skulle följt med, men orken och lusten fanns inte riktigt där.
Väl där ute hittar jag Rolle med son, flygandes en liten elseglare av typen Filip400.
jag försöker att hitta lite lyft över kullen och vägverket och efter flera försök finns där lite lyft att hämta. det räcker inte allt för länge, men en tio, femton minuter per stig ger ändå en viss tillfredställelse. Kylan och kvälls daggen drev mig hem vid havltio tiden. Kim |
| |
Kim ringde på förmiddagen och sa att han var på väg till fältet. Målarvädret var inte det bästa så jag tog mig också ut dit efter en snabb mellanlandning på klubben.
När jag kom till fältet höll Kim på att svära över CAP-motorn. På sämsta Extra-manér stannade den utan förvarning på halvgas och fullgas och ibland ingen gas alls. Några få graders hit eller dit på nålarna gjorde dock susen. Motorn gick äntligen bra. Kim taxade ut på startbanan. Drog några repor fram och tillbaka. Provade fullgas en extra gång. Böööö. Motorn stannade. Man fick pallra sig tillbaka och nåla vidare.
Under tiden hade Sportstern laddat färdigt. Jag skruvade ihop den (med Kims vingskruvar, tack för det) och drog igång motorn. En fisflygning för att få bort den värsta vingrosten och ned pulsen. Allt funkade utan problem.
När jag var tillbaka i depån hade Kim än en gång fått ordning på Capen. Och nu gick det bättre. 91an gick kanske lite fett på toppen. Draget räckte hur som helst alldeles utmärkt till en förstklassig premiärflygning. Planet gick som på räls. Lite stora skevutslag, möjligtvis.
En liten malör om hände var att CAPens ena landningsställskruv lossnade. Den taxade liksom lite på sniskan, kan man säga. Lyckligtvis hade vi med oss reservskruv även till detta, så det var bara att laga.
Under eftermiddagen gjorde vi ett par flygningar till var. Eftermiddagen slutade med att min ljuddämpare lossnade i ena skruven. Tanktrycket uteblev. Motorn stannade och nödlandning fick företagas. Inga större problem med det heller, lyckligtvis.
Hemfärd vid fyratiden. Nic | En sorglig syn möttes jag av vid ankomsten till Barkis. Micke den Stores gigantiska Extra hade straxt innan havererat och låg i spillror. synd på så rara ärtor. Håkan som också var där, menade att nu var kvoten fylld för dagen, så min annalkande premiär behövde jag inte oroa mig för.
När Niklas dyker upp håller jag på och spyr galla över motorn och dess ovilja att gå som jag vill.
Tyvärr får vi bevittna ytterligare en krash av en tigerrandig Sukhoi. Nu måste dagen kvot vara uppfylld.
Niklas flyger och jag skruvar. När jag till slut är hyffsat nöjd är det dags att "taxa lite" för att känna hur CAPen beter sig på marken. Som så ofta slutar alltid sådant med en start, så även denna gång. ett par klick höger och ett par dyk och sen var det bara att njuta av färden. Åt det rikaste laget gick motorn men den visade aldrig tecken på att vilja dö.
Efter premiärlandningen fick nål och stället justeras en aning och sen bar det iväg igen.
Jag kan bara sammanfatta det med dessa ord. -Det är i särklass den roligaste kärran jag flugit någonsin.
Kvick i rollarna om man vill. Precis lagom kännslig på höjden och ett sidroder som räcker för vilken manöver som helst. Inga klipptendenser i lågfart och ett ruskigt bra glid genom sista svängen, utan att skära ner sig i svängen, in på finalen.
Går nu bara motorn bra varje gång så är detta min nya favorit. Kim |
| |
SU-27an är död, länge leve SU-27an!
Jag kunde inte låta bli att ta ut CAPen på en liten söndagstur eftersom flygsuget efter gårdagens lyckade premiär satt djupt i maggropen. Den ostliga vinden ställde till det som den alltid brukar göra. Start i ena riktningen innebär inte per automatik att landning måste ske i densamma. Det höll på att gå åt fanders men efter som CAP under premiären visade att den inte gärna klipper, slutade det hela lyckligt med en lätt volt i gräskanten. Inga skador kunde konstateras.
Så var det ju det där med EPP högen i form av en SU-27 look-a-like. Med hjälp av en SRFK medlemen Leffe, hivades kärran iväg. Det blev nästan en repris av touch-n-go starten för flera år sedan. Dock slutade denna på marken med en bruten proppeller. Nytt försök med ny proppeller och ny fick vi med nöd och näppe upp saken i luften. men den var så rackarns känslig på rodren och flög som en gråsten, att det slutade med relativt hård markkänning där nos och ack separerade från resten av planet. Den är nu skrotad och ledsen är jag inte direkt. En sak mindre att ha dåligt sammvete för. Kim |
| |
Kim hade inte med sitt flygetyg hemifrån och jag orkade inte ta med mig mitt från klubben. Därför hade vi i stället en löd- och byggafton. Kim lödde sladdar i jasen. Tyvärr låg motorn också kvar hemma, så motorsladdarna fick lov att vara lite längre än eljest, men det kanske inte gör så mycket. Det kan till och med vara bra vid ett framtida eventuellt motorbyte.
Jag lödde balanskontakt på LiPon i min yak. Helt i onödan var Kim redo med brandsläckaren utifallatt det skulle gå illa med den strippade acken. Cularisen fick ligga och vänta på sitt nya skevservo. Det gamla for ju lite illa av debondern förra veckan. Aceton går ju inte så bra ihop med alla sorters plaster.
Nic |
| |
Sepp, jag och Tobbe samlades på klubben för att åka till Barkis och flyga och Fika. SRFK-fikat hade ju, månaden till ära, kommit igång igen, Något som jag inte hade haft en tanke på men som däremot Tobbe hade.
Det blev en ganska rejäl sittning vid fika/middagsbordet innan Sepp och jag plockade fram Swallow och Sportster från bilarna. Lite ihopskruvning och sen skulle det flygas. Det gick ganska bra för Sepp, tror jag. Jag startade medans han var i luften, men pga olyckliga omständigheter (antennen inte utdragen) Blev min flygning ganska kort. Start - sväng - uppochned - ned - hål i marken. Ett sorgligt slut på ett toppenplan.
Tobbe och jag spekulerade i att man kanske skulle ha en check-lista. Sen landade Georg (som också flugit samtidigt som sportstern smackade) och berättade om sin checklista "START".
Sen hängde vi på fältet tills det var för mörkt och kallt för att vara kvar. Under tiden försökte vi göra slut på Lipon som ejectat sig från sportsterns innanmäte vid nedslaget. Varken kortslutning eller 12V-laddning fick den dock att börja brinna.
När vi kom tillbaka till klubben skruvade jag lite på yaken. Den har i storleksordning en timmes jobb kvar på sig innan den är flygklar. Nic |
| |
Jag kom iväg hemifrån ganska sent. Åkte förbi framför outlet för att se om det kunde tänkas vara någon på fältet. Det var jättemånga där, mest motorcyklister dock. Det var ett sånt där event där gastokiga sporthojägare kunde gasa av sig nere på huvudbanan. Det var alltså en hel del fartgalningar både på och utanför fältet.
I flygdepån var det lite mindre fart. 5-10 SRFK:are var där och flög med sina saker. Från CRA var det bara Kim som hade något med sig. En Arcus-flygning blev det när jag var där.
Efter en stunds depåblabbande for vi till klubben. Jag hade tänkt att fixa till det sista på Yaken. Jag märkte att sidrodret inte gick tillbaka till samma mittläge från höger som från vänster. Det visade sig att de roterande beslagen som sidrodervajrarna sitter i roterade för trögt. Efter lite justering snurrade de bättre. Tyvärr gick ena trådhållaren av precis innan parkeringstiden gick ut så det får bli nästa veckas huvudbry.
Kim hade lämnat JASen hemma. I stället för att bygga flygplan filade han då på checklistor för olika tillfällen. Nic |
| |
Jag kom för en gångs skull tidigt till klubben. Hann bygga lite på Jossan innan Kim kom. Flygvädret var ju inte det bästa. Kim åkte på en utsliten propp när han fixade tanken på inkörningsbänken. Sedan begav han sig till fältet för att provköra motor med pump OCH returledning, vilket senare visade sig vara en veritabel höjdare. Jag jobbade vidare på vinginfästningarna och tanklocket på Jossan. Nic dök upp när han slitit sig från takbygget. Kim återvände nöjd och vi tog en rejäl fika. Nic bockade tråd till drag-dragstyrningen av Yackens sidroder. Jag målade lite innan jag stack och lämnade en enveten hammarlackslukt efter mig. Pelle | Lösningsmedelsdoften till trots (eller kanske tack vare) gick flygplansbyggandet ganska bra. Pianotrådarna blev bockade, antennen blev dragen, sporrhjulet begränsades så att det inte kan åka av, clevisar och swingins låstes provisoriskt med gummislang (silikonslangen gick ju av så fort man försökte trä på den), roderutslagen ställdes in på radion. Vid kvällsslutet kunde Yaken faktiskt anses vara flygfärdig. Nic |
| |
Det var fikasäsongens sista fältfika ordnat av fikör Nic. Med god uppslutning var det pylonuppvisning på Barkarby. Som det flögs och fikades. Med kaffekopp i ena handen och bulle i andra tog vi skydd bakom laddcontainern när dom snabba killarna tog fart. Depån befann sig i tangentens riktning så containern kändes som ett bra skydd. Det gick ruskigt fort och motorcyklarna överröstades med god marginal. Vid halv nio var vi tillbaka på klubben där det donades ett par timmar till. Gamla kräfthattar grävdes fram, snappsglas och miniflaskor i papperskartong passades vidare inför lördagens begivenheter. Tobbe |
| |
Powerdisc 2007
Årets kräftskiva hölls i Kallhäll. Tobbe och Katarina hade vänligheten att värdera evenemanget. I syfte att göra festen lite mer barnvänlig var det inplanerat tid för bad och lek under eftermiddagen. Efter fikat gick vi ned till stranden. Det blåste ganska mycket. Vågorna var näst intill havsstora. Vattentemperaturen var lite låg i början, men efter en kort stund i spat så kändes det bättre.
Innan vi gick och badade hade familjen N kommit också för sin eftermiddagsvistelse i goda vänners sällskap. En delegation for och handlade maten för kvällen. Övriga stannade kvar och började så sakteliga förbereda kvällen på olika vis. Bl.a förfärdigades det kräfthattar. Tobbe hade ordnat papper, självhäftande bokstäver, piprensare, flörtkulor, paljetter och annat som behövdes till kräfthattar.
På sena eftermiddagen avlöste Fam. B avlöste N. Festdeltagandet kunde på det viset hållas på en ganska konstant nivå
Maten skulle stå på bordet kl 17.00 hade Tobbe deklarerat. Som väntat blev allt klart för ätande lite försenat. Ganska precis kl 19 kunde vi sätta oss till bords. Kräftorna var djupröda och ganska hårda. Både snapsarna och sångerna många och goda (jag tror att vi kom väl förbi lilla Manasses brorsa). Ostarna var strumpiga och tårögnande, precis som sig bör.
Efter middagen åt vi nygjord äppelpaj med vanlijsås och -glass. Även detta var naturligtvis smaskens. Kvällen började bli sen. Melinda, jag och Julia tog våra cyklar och for hem, mätta, glada och lite trötta efter en heldag.
Som vanligt glömdes detta med Nissse-tema helt och hållet bort. Det får väl avhandlas på CRActive kantänka. Nic |
| |
Jag kom, som vanligt den här sommaren, lite senare än de andra. Tobbe hade redan då rensat sitt bord och Kim hade tagit fram LS3an. Vi fikade och sen satte vi igång med våra olika göranden för dagen. Tobbe satte på sig Telub-uniformen och började att skruva ihop Shrek. Och dra isär. Lagret till höjdledsveven lämnade en hel del att önska.
Jag limmade in servon och kolrör i cularisvingarna. Även denna gång hade jag misslyckats med att ta med mig servooken, men vi kom på att jag ju kunde ta oket från det debondade servot. När jag skulle kolla att servona stod i sina mittlägen lånade jag Tobbes sändare, något som han fick ångra dyrt. Ett feltryck gjorde att Funtana-modellen försvann i sändaren. Och därmed den knepiga mixen för dubbla höjdroder. Kanske att det senare dyker upp i wikin hur man gör en sådan mix.
Kim letade efter ett HS81 för att använda till
LS3ans schlepp-koppling. I slutändan fick Rico-SHE släppa till sitt höjdservo. Jag tror inte att det någonsin kommer att få sin ersättare, men vi får väl se. Nic |
| |
Jag kom till klubben ganska sent, lagom till att sätta på fikat. Jag hade egentligen tänkt att ta med mig tårta, men det verkar ju hart när omöjligt att hitta gluten- och laktosfria tårtor i kondisdisken. Det fick bli kakor och bollar i stället. Kakorna var faktiskt riktigt goda.
När vi hade fikat färdigt gick, resp återgick vi till byggborden. Jag fortsatte med cularisen. Satte dit vingrotsbeslagen samt skev- och flapsstötstängerna. För att vara ett plastplan är det en ganska många och petiga steg att göra. Kim fixade med schleppkupplungen i LS3:an samtidig som han prövade sitt nya 2,4 GHz-system. Det verkade funka bra. Räckvidden räcker definitivt till, åtminstone inomhus. Sepp snidade ornamenteringar till Typhoonens winglets. Detta kan vara den mest överarbetade flygande vinge genom tiderna.
På kvällen funderade vi vad men skulle kunna göra om man hade ett schysst telemetrisystem. Tank och batterimätare kanske var de vettigaste ideerna. Instrumentlandningssystem det minst genomförbara. Nic |
| |
Jag och Nic var först på plats. Datorn pep igen men envis som jag var lyckades jag få igång den.
Efter sedvanligt förfika i väntan på att alla som kunde tänkas dyka upp dykt gick vi över till kvällens aktiviteter. Nic hade egentligen tänkt sig en premiärtur med Yaken men la ner det när vädret blev ymnigt.
Sepp tejpade vidare på vingen och nog kvalar den in till en av de mest överarbetade.
Vad kim mekade med vet jag faktiskt inte, jag satt mest och knappade på min radio. Funtanan fick en nyinstallation i min radio sedan Nic sopade den gamla.
Shrek skulle få ett nytt lager men det blev det inte så mycket av, visserligen kom det nya lagret men hur skulle det sättas dit? Fotona vi tog förra veckan låg i min jobbtelefon som hade checkat ut samma morgon. Får se om telefonen går att flasha om eller om det måste bli en ny. Tobbe |
| |
För egen del ägnade jag kvällen åt att lägga Shrekpussel. Det gick faktiskt riktigt bra. Det var lite meck med snäckväxeln men det löste sig. Fräsens växelfunktion fick också en förklaring, eller snarare ett budord, rör inte växelspaken om fräsen inte står i växelläge.
Lite jobb återstår fortfarande men nästa onsdag finss hopp om att Shrek snurrar igång igen.
Martin kapade sina knäckta rotorblad i bandsågen. Nic pillade med Cularisen och beklagade sig över handlare som lovade att ett visst servo från en tillverkare var exakt likadant som ett från en annan tillverkare.
Självklart fikades det också, Martin hade saknat den ljuva känslan av socker i överflöd. Tobbe | Ut till Barkis med Nougaten och det nya 2.4-systemet för att premiära. Blåsten var hanterbar och så länge solen lyste så var temperaturen ovanför nollan.
Sedvanlig radiocheck utfördes men fick ett snöpligt slut då ena skevservot inte ville röra sig mer en åt ena hållet och det andra gungade runt mittläget. Ackstatusen visade låg power till min förvåning eftersom den hade laddats kvällen innan. Stödladdning på fältet i en halvtimme följdes av en ny powercheck och nu visade sig att spänningen var OK. Men säg den lycka som varar för evigt. Det halvdöda servot hade lämnat in helt och det andra började bete sig som det första. Isärplockning av planet på fältet och test med 35-sytem (jag hade MX-16 med mig och en mottagare) och byte av servon i olika kanaluttag ledde fram till att båda skevservona lämnade in samma dag på samma sätt. Dessa var dessutom köpta vid samma tillfälle och troligen också tillverkade innom samma tidsperiod. Vad är sannolikheten för att det skall inträffa?
Men efter fyra slitsamma år i Nougaten kanske man inte får kräva så mycket mer av servon som kostade straxt över 120 kr. Stycket.
Efter två och en halv timme ute på fältet var jag blåfrusen och trött efter endast tre timmars nattsömn, så hemfärd fick det bli istället för att åka till lokalen.
Kim |
| |
Kim for till Barkis och brusade elseglare. Jag hade egentligen tänkt skicka direkt till klubben men ångrade mig på vägen och tog, även jag, vägen förbi fältet. Jag hann beskåda en samtidig flygning med Kims Arcus och Patrics tejpade profil-Yak. Jag fick se både inverterad flygning och kniveggsförsök. Med båda planen. Temperaturen och ljuset sjönk efter en stund.
Vi (Kim och jag) pallrade oss till klubben där vi fikade. Sen var det min tur att göra "nytta". Cularisen fick sig en dust debonder och sedan en ny snake monterad i kroppshögerhalvan, denna gång utan lim i. Dagens bygge avslutades med att jag limmade ihop kroppen. Lim- och kickerdimmorna låg täta kring byggborden. Kim fick nästan en grön ton i ansiktet. Eller om detta bara var en allmän avundsjuka mot de som har en egen 3D-NC-fräs. Nic |
| |
Redan på jobbet bestämde jag mig, Shrek skulle återuppväckas. Nic dök upp lagom till middagstid, lite skakis av adrenalinet men ändå nöjd med flygturen. Pelle kom strax efter och sedan var det middag.
Efter det var det dags. Alla förutsättningarna fanns, det nya lagret satt redan på plats och det svårfunna halflytande fettet fanns i riklig mängd. Efter genomgång och kontrolldragning återstod en bricka och en skruv. Jag konsulterade Nic i ämnet och som av en slump upptäckte han att den återstående brickan hörde till växellådan. Tur att den kom dit. Efter det övergick jag till det roligaste, att klämma i fettet och tanka upp växellådan. Sedan åkte locke, motor och rem på. Elen kopplades in och Shrek spann igång, kurrandes, ja alltså den har slutat morra nu efter renveringen och spinner mer likt en nöjd katt.
Precis innan hemgång pratade vi nästan en hel timme om hur få vi börjar bli. Tobbe | Jag for ut till Barkis på eftermiddagen för att premiära Yaken. Temperaturen var behaglig, solen tittade fram ibland, vinden var så svag att det var svårt att lista ut riktningen. Dessutom hade planet stått på hyllan alldeles för länge och gråtit i sin ensamhet.
Jag var på fältet vid fyra tiden efter att ha passerat klubben och gjort en kort funktionstest. Jag lånade också en insnusknyckel till vingskruvarna av Tobbe. På fältet gjorde jag räckviddstest och kontrollerade extra noga att rodrena gick åt rätt håll. När man inte har någon att ta hjälp av får man göra det här desto noggrannare själv.
Roderutslagen (rudder rash?) var nedställda så långt som jag hade vågat. Vid första flygningen visade sig detta inte vara tillräckligt. Planet for hit och dit som en tätting. Efter ett par varv där jag tack vare stor tur inte smackade planet lyckades jag landa vid bortre banändan.
Jag ställde ned utslagen ytterligare och prövade igen. Denna gång gick det bättre. Jag lyckades till och med trimma lite på höjdrodret så att den for rakt fram. När jag skulle landa visade det sig att utslagen var väl små. Åtminstone för stig. Planet flöt inte ut ordentligt. Sättningen tog musten ur landningestället som nu bresar mer än vad som kan anses sedligt.
När jag skulle tillbaka till klubben kunde jag inte hitta tidigare nämnda vingskruvsnyckel. Jag fick helt enkelt packa in flygplanet i bilen utan att ta av vingarna. Det gick, men mer var det inte.
Tobbe var redan på klubben när jag kom dit. Han höll på att sätta ihop de sista delarna i det 3D-pussel som vi brukar kalla för Shrek. Alla delarna kom på plats infettade och fina. Den går mycket mjukare nu än innan isärplockningen påbörjades.
Pelle kom också och vände lite på Jossan innan han började hetsa mig att vi skulle göra ett Kohlfaserfahrwerk till Yaken. Jag kunde knappt tänka mig något bättre att göra så nu vet jag (tror mig veta) hur tillverkningen av ett sådant ska gå till.
Kvällen avslutades med en allvarlig diskussion om framtiden.
Nic |
| |
Eftersom jag hade en timme över åkte jag till klubben för att bygga lite på min Cularis, något som jag inte riktigt hann med under onsdagen.
Antennröret och stjärtpartiet limmade jag dit och ihop. En liten käpp i bygghjulet var att jag tydligen har slarvat bort roderhornet till sidrodret. Det ska jag försöka ersätta till på onsdag. I övrigt så skruvade jag också motorn och propeller på plats. Nu är det egentligen bara radioinstallation kvar att göra. Nic |
| |
En eftermiddag och klubbafton i de lätta merialens anda. Uppsamling i "Grodparken" vid 16-tiden som efterföljdes av en sprudlande aktivitet i sann CRA-anda. Det flögs EPP:er Deproner iflakformat och Deproner o volymsformat så det stod härliga till. De till trots små utrymmen som stod till buds denna afton var det mycket avancerad flygning som det bjöds på. Micke J och Peter S demonstrerade skicklighet i att unvika trädkronor och hårda markkänningar och istället utnyttja luftrummets fulla potential till aerobatiska övningar.
När sedan kylan och ljuset sinade, forsatte kvällen i klubbens varma boning och material och byggmetoder dryftades.
Lite senare på kvällen förärades vi också med ett besök av tårt-Erik som verkar ha återfått sitt flygbehov. Kim |
| |
Svågrarnas afton. Datorn var stendöd så Martins gamla stereo kom väl till pass. Efter lite mat tog jag tag i uppröjningen efter Shrekrenoveringen men jag kom inte så långt, Kim hade åkt ifrån limmet så Gripen kunde inte limmas ihop och snart dök även kaffesuget upp.
Det blev en stunds park- och elflygssnack innan vi fortsatte med vår aktiviteter. Innan vi gick hem hann jag hursomhelst städa upp i maskinhörnan. Projekt Shrekrenovering är därmed helt avslutat.
Tobbe |
| |
Som brukligt den senaste tiden pratades det en hel del inomhusflyg. Kim hade laddat hela stickan med ritningar och beskrivningar. Tobbe hade fått hemskickat en provbit kapron som han hade med sig. Skillnader mellan detta material och Depron diskuterades. Uppenbarligen har materialen olika styvhet i olika ledder. Vi dryftade hur man ska gå tillväga för att mäta de olika materialens mekaniska egenskaper. Tur att Pelle var där. Annars hade vi säkert inte kommit fram till något vettigt. Den enkla lösningen blev hus som helst att man lägger upp en provbit mellan två pinnar, lägger på en känd last och mäter nedböjningen.
Vid byggborden satte Tobbe igång med byggandet sin typhoon och funderade på vilka mönster och färger han skulle stjäla. Pelle vände på Jossan så att hon inte skulle ligga ivägen för Trendyn, som kanske ska borstas av. Kim kontrollerade att motorn spelade Für Elise åt rätt håll innan depron-JASens kroppslock skulle sättas på plats.
Nic |
| |
När jag kom till klubben var Martin redan där inventerandes reservdelsbehovet till condoren. Benämningar i stil med "inner hub cap top sprocket, large" identifierade tydligen delarna. Kim kom lite senare han hade med sig ett depronpaket från kaos-mannen. Som namnet antyder var paketet inte riktigt packat enligt plocksedeln. Det fanns inga tremillimetersflak med. Och det var ju dessa vi ville ha just för dagen.
Kim hade också låtit ritningsskrivaren gå varm och hade med sig en försvarlig mängd ritningar att uppvisa. I samband med genomgång av ritningarna tillsammans med Kims billiga borstlösa trodde Martin att Kim nog egentligen ville bygga ihop Dornieren som står u gråa hylla. Gissa om han hade rätt. Kim gick igång på alla cylindrar och började planera för sitt framtida flygbolag.
Kvällen avslutades med att Martin gick hem för att färdigställa sin beställningslista i Internets sällskap. Jag och Kim skar ut mallar till dubbeltrubbeln. Nic |
| |
Hav tålamod! Ingen ska behöva se sig i månen efter loggen...
Jag fick skjuts av Matrin till klubben och i eftermiddagsköerna hann vi avhandla en hel del intressant. Tobbe, Nic och Kim dök så småningom upp. I Tobbes hörna dryftades det flammor och pixlar, Kim byggde på drakraftsmätaren, Nic skar depron för det vilda, Martin städade lite innan det bar av att skifta hjul. Själv lyckades jag kleta dit en eller annan träbit på Jossan. Det fikades ordentligt. Reynolds kom på tal, på tal om platta vingar. Uttrycket "ta dig i rören" myntades. Pelle |
| |
Min Typhoon flammade upp i rött, orange och lila. Det var inte så lätt att tejpa flammor pga den statiska elektricitet som uppstod när jag drog bort tejpen från skärmattan. Den första flammomgången slutade i papperskorgen.
Kim blåste upp skjortan med dragkraftsmätaren. Tacometern visade att lysrör snurar med 3000 r/m och trots ivirga försök med andra ljuskällor fick vi aldrig någon fason på den.
En viss kombination av motor och propeller gav 1 kilos dragkraft, kinesiska propellrar visade sig även dragvilligare än APC.
Pelle tittde på Jossan och gick hem tidigt.
Under fikat avhandlades riktiga jetmotorer. Tobbe |
| |
Jag skar om bakkroppen på DT:n så att höjdrodret skulle få plats. Sen tänkte jag limma ihop planet. Då påpekade Kim att det kunde vara klokt att tejpa dit rodrena först och sen påpekade han att man kanske ville måla planet innan det var ihopbyggt också. Så min afton gick i stort sett åt till att måla röda och oranscha böjar på kroppsdelarna. Lite rodertejpning hann jag med också. Kim snidade delar till ett par DT och 3dbatic.
Sepp kom till klubben ganska sent. Fikade, petade lite på hangfocken, och for hem tidigt. Meddelade att han, om allt går enligt plan, blir den best långväga medlemmen. Man kan bara hoppas. Nic |
| |
Kim och jag byggde inomhusflygplan hela kvällen. Kim skar mallar till Morback och jag limmade på min DT. Jag börjar att förstå poängen med att bygga sådana flygetyg hemma. Åtminstone om man ska använda limmer som tar 20 minuter per fog. Det blir inte mycket gjort på en kväll. Odorless+kicker verkar vara det enda vettiga alternativet.
Alla andra var hemma och ordnade med sin jultid. Nic |
| |
Kim och jag provade målade lite med våra gamla och nya airbrushar. Det var mycket roligt. Tänderna blev en smula blodiga. När vi hade luftborstat färdigt och fikat satte kim fart med att skära ut morbackmallar. Enklare undanplock inför lördagen avslutade kvällen. Åtminstone för min del. Kim skulle bara skära lite till... Nic |
| |
Julfezt 2007
Årets julfest förflöt som sig bör. Tobbe och jag var tidigt på plats för att idka utomhusflyg. Min cessna gick lite sämre än Tobbes (det hade fastnat en bit kropp i ena servot) men det gjorde inte så mycket. Vindarna var ganska nyckfulla ute på gården. Efter ett par vändor blev det kallt. Tur att Tobbe tagit med sig en halvflaska Dufvenkroks som vi hade värmt i mikron och slagit in i skumgummi. Bäst som vi stod där i regngloppen och glöggade kom Dodde förbi med en stor väska. Eftersom han inte hade något flygetyg med sig och eftersom både Tobbe och jag hade blivit lite kalla om fingrarna gick vi in.
Där inne började vi så sakteliga att fundera på om det kanske skulle städas lite. Trots att vi tidigare hade bedömt det som onödigt med vår- och höststädning var det faktiskt ganska mycket skräp i lokalen. Inte minst under borden. Vi gick och hummade lite och småplockade innan Fridolf satte fart på oss. Och då gick det lite bättre. Kartongen och frigolitsopor samlades ihop under ett bord. Sopsugen fylldes med ica-kassar med andra sopor. Medan golven dammsögs och svabbades for Pelle och Lena till en affär för att köpa fler kassar. Borden ställdes ihop på ett lite mer kvadratiskt manér än vanligt. Ove snidade om bordsduken så att den passade.
När handlarna var tillbaka hade Melinda och Julia kommit också. Med både glöggryta och ingredienser på plats var det bara att sätta fart med att laga mat och dryck. Det blev ett traditionellt inriktat julbord med sill, lax, skinka, köttbullar, prinskorv, leverpastej, ost och allt som hör till. Proportionerna på allt detta var däremot inte så traditionsenliga. Det var nämligen precis lagom mycket av allt. Var inte det en nytt koncept, så säg. Som komplement till Nissse, julöl och must presenterade Pelle och jag vårt bidrag till årets Nissse-tävling. En snapsbuffe i ek och lysdioder med knappt tre liter sprit på toppen. Middagen åts igenom med jämna avbrott då det påbjöds dryckenskap.
Under middagens senare del kom en vitskäggig farbror och presenterade Doddes lite vemodiga jultidspoem. Tobbe framlade också sitt bidrag i julsakstävlingen - en stämningsbild från Framsidan. Detta var alla bidragen. Av någon anledning (Kanske pga att varken Harald eller Anders tittade förbi) blev det ingen omröstning. I stället fattades något slags konsensusbeslut att jag och Pelle fick vinna årets tävling.
Tävlingsgrenarna i Tomtespelen var de klassiska. Ballongpil, Propeller på grisen och Hack die Feuerwurst. Efter dessa tre grenar ledde jag tävlingen och det var tydligen nog för de flesta. Pepparkaksvisslingen fick utgå. Sammantaget gjorde detta att underteckad gjorde en bigslam (dvs en något mindre än en grand dito).
Utgången blev någurlunda sansad. Kanske berodde detta på den påtagliga bristen på snö att kasta på varandra. Dodde var väl den enda som gjorde ett litet anfall, och då med löv.
När vi kom tillbaka var vi glupande sugna på Bjarne. Vi lät oss väl smaka, dock utan större risk för återomdöpning av Doc. D. Efter grötätandet tackade de yngre och mer långväga för sig och for hemåt. Vi kvarvarande plockade hjälpligt ihop resterna efter kalaset och masade oss iväg lagom till sista pendeltåget med anslutning. Nic |
| |
Ja, så stod man då där med allt stök efter julfesten. Nic och jag röjde lite och passade på att ondgöra oss över hur vanlig julfesten har blivit. Nya tag diskuterades. Ett rejält kragtag skulle baskemig behövas. Borden återställdes till en approximativ ordning som åtminstone liknar hur det var innan festen och gammal mat torkades av. Flygprojekt plockades fram. Nic bjöd på schweiziska maränger med anledning av sitt firande. Det skämtades hejvilt om ko-piloter och varkengrindar. (Är inte "varken" = gris på holländska? Synd att vi inte har någon holländare att fråga längre...) Nic limmade stagande struktur på dubbeldepronarn och skar till depronlister. Jag tog fram Jossan och suckade. Blev på lite bättre humör när jag fick en sortimentask av Nic. Sedan pratade vi ångmaskiner. Tufft! Pelle |
| |
Jag begav mig till klubben för att tjyvbygga. Ursprungligen var det meningen att Kim också skulle ha varit där, men det blev annorledes.
På min agenda för dagen fanns det bara en punkt: Dubbeltrubbel.
Jag börjad med att göra ett litet 45°-verktyg. Sen skar jag till longeronerna och limmade dem på plats. Jag satte dit skev-, sid- och höjdservon och tillhörande stötstänger. Sist satte jag motorn på plats i motorfästet som Kim och jag konstruerade över telefon i fredags. Motorfästet hade jag sågat till tidigare under dagen.
Det kändes lite som att sjuta från höften. Man vet inte nödvändigtvis vilket som är det bästa sättet att sätta dit ett servo, göra en stötstång eller vad som helst. Man kan bara hoppas att det blir tillräckligt bra.
Nic |
| |
Jag flängde runt på stan och uträttade Tomtens ärenden innan jag äntligen kunde bege mig till klubben. Väl där åts det mat och som vanligt dryftades nya projekt och upptåg. Nic och Pelle hade planer på att bygga egna ångmaskiner som projekt för att lära sig svarva och fräsa.
Det Byggdes lite också. Nic fräste fram ett nytt motorfäste och installerade om motorn i sin dubbeltrubbel. Pelle filade på Jossans vinge. Själv limmade jag in två plexiglasbitar i min Typhoon 430 samt installerade motorn.
Vid fikat dryftades julfestens framtid. Vad sägs om julfest under andra former? Bastu, badtunna och givetvis glöggen men istället för att vara på klubben förpackar vi allt i ett Herrefestpaket.
God Jul! Tobbe |
| |
Inomhusflyg på Bosön eller Kims usla dag
Jag hade bara lite handpåläggning kvar på dubbeltrubbeln inför kvällens inomhusflygning på Bosön. Kims DT-läge såg lite mer kritiskt ut. När jag kom till klubben straxt efter lunch hade han roderhorn, stötstänger, servon, motor, elektronik och batterier kvar att installera. Allt det knepiga således. Bygge pågick frenetiskt tills Sofie ringde och påpekade att det droppade vatten hemma i arbetsrummet. Det fick bli en brandkårsutryckning för att bedöma skadorna. Lyckligtvis hade var ju mini 3dx och snipern flygfärdiga.
Jag fjuttde ihop det sista på mitt flygplan och for iväg åt Lidingöhållet. Jag hade inte mer än kommit när Micke och Peter dök upp. Mikael Hansson höll en liten säkerhetsgenomgång innan flygningen fick börja. Alla ville flyga samtidigt i början. Resultatet blev ganska mycket radiostörningar. Jag gjorde räckviddstest och kom ett, kanske två steg ifrån sändaren innan servona började rycka och motorn knycka. Jag fick vänta in till den värsta flygigheten hade lagt sig innan jag tordes skicka upp dubbeltrubbeln. Den gick otroligt lent. Det enda som var lite ovant var att den (detta gäller nog alla såna här flygplan) inte svänger alls utan sidroder.
Kim kom en timme senare med sina flygetyg. 3dx:en fick en störning och gick upp i limningen. En tur med snipern och lite limning senare var 3dx redo för luftfärd igen. Störningskänsligheten var tydligen ganska stor och golvet ganska påtagligt. Av 3dx:en följde endast en kolfiberpinne med hem. Snipern mötte mötte ett eget öde. Pga inte riktigt utklarade orsaker jammades flygplanet in mellan en kabelstege och en ventilationstrumma 20 meter upp! Sålunda och således hampade det sig sålunda att Kim inte behövde packa med sig något flygplan på hemvägen.
Vi andra i depåfraktionen (Jag, Peter och Micke) flög våra Dubbeltrubblar och Morbackar nästan ända till tolvslaget. Sen packade vi oss hem.
SMS-ledes har jag sedemera fått ta del av att Kims olycka höll i sig ännu lite längre. När han kom hem gick den ena av garageportens bärarmar av och Kim fick hela rasket över sig. Nic |
| |
Onsdagens byggkväll uteblev pga annandag. För att ha en sportmössa att få ihop något till den 5:e tog Kim och jag en fuskbyggardag. Jag skar ut delar till en Morback samt limmade ihop alla småbitar på vingen. Kim gjorde, bortsett från skevutslagen, klar sin dubbeltrubbel.
Datorn fick, preliminärt, ett nytt nätaggregat. Om det verkar fungera bättre än det gamla i typ en månad blir det permanentat.
Nic |
| |
