De tvenne svågrarna möttes upp i lokalen där jag precis hade blandat till en ny häxbrygd med 7! procents nitro. Kompromissernas mixtur.
Vid halv elva cirka infann sig paret på fältet. Nettopp hade de packat ur när Peter S. infann sig han också. Blåste gjorde det och inte skulle det avta. Snarare blev det till och med lite mer vindbrallning. Men vädret var fint och vad gör väl lite vind.
Det skulle visa sig att den varierande riktningen kunde blivit tuvan som fick TravelAiren på fall. Tobbes motor visade inte riktiga tågan i värmen och till råga på allt riktade vinden om sig precis vid startögonblicket. Starten var en av de vådligaste jag någinsin skådat som inte har slutat med markkänning. Med dåligt drag och medvind hänger kärran som om den var fäst vid ett snöre starxt bakom motorn. På det sättet vinner han sakta höjd och tappar lika mycket straxt därefter. Men Tobbe grejar, på något för oss åskådare helt osannolikt sätt, ut det hela och lyckas ändå gå varvet runt och landa.
Puuh!!!
Med tanke på att jag då har en av mina återkommande O-premiärer att vänta med Pittsy efter den där uppvisningen i humlans flykt, så blev akut dags att göra som segelflygplanen gör straxt före landning.
Det visade sig att Pittsy faktiskt kan flyga. Dess duglighet som bombfällare visade sig också vid andra starten då ena hjulet bestämde sig för att ta sin egen väg ner mot Terra Firma.
Man kan konstatera att landning med ett hjul går lättare, men för den delen inte bättre, om man gör den framför sig och inte 40m bort.
Två nya nylon M6 skruvar behövs för att åter få Pittsy på rull igen.
Kim | |
