Därvaron 2005-11-09

En i sanning annorlunda klubbkväll! Jag klev på bussen vid Centralen för att åka till Tekniska museet. Bussen blev snart full med folk och jag undrade i mitt stilla sinne vart alla var på väg halv sex på en onsdag. Det visade sig att ALLA skulle kliva av vid Tekniska museet. Väl där mötte jag upp med Sepp som tålmodigt väntade i foajén. Mina raska steg till trots hade jag inte lyckats skaka av mig skocken från bussen och det visade sig till yttermera visso att ALLA skulle lyssna på Per Gillbrand liksom vi. Nic befann sig vid det här laget vid Valhallavägens slut och lyckades inte klara snöret; organsiatörerna KSAK-DM var tvugna att begränsa insläppet då lokalen höll på att sprängas av motorentusiaster. Man kan säga att det var förväntansfullt av folk. Vi lyckades få platser ganska långt upp på läktaren, snett bakom den svenska jetmotorns pappa (jag-mötte-Lassie poäng?).

"Doktor Pelle" (låter bekant på något sätt...) var en veteran med åtskilliga år i kolvmotorbranchen och en mycket entusiasmerande föreläsare. Vi fick oss till livs en hel del motorhistoria ända från kanonen ("långslagig entaktare") via ångmaskiner, tidiga explosionsmotorer och bil/MC/flygplan ända fram till dagens elektroniska underverk. Elektronik fanns dock i begränsad mängd i de modeller av mer eller mindre berömda motorer som Per knåpat ihop själv och förevisade. Det mest fascinerande var att alla dessa små mästerverk faktiskt fungerade! Röken låg tidvis tät i salen och mellan slöjorna hördes det ena välljudande motorknattret efter det andra. Hur man får en liten motor att svara på gaspådrag är något som tydligen går att lösa har jag nu fått klart för mig. Fanken vet hur det går till, men elektroniskt är det inte! Bland andra fick vi höra en Atkinsonmotor (4taktscylinder med 2taktsvevaxel), en "riktig" speedwaymotor, bröderna Wrights motor och slutligen kom stunden vi alla väntat på: Merlin! En kopia av en Rolls-Royce Merlin med 22 kubiks slagvolym som gick helt fantastiskt. Tomgångsljudet var obeskrivligt skönt med det karakteristiska knattret. Vid pådrag saknades ju naturligtvis det där suget i maggropen, men annars var det en sann motorhappening. Per har för övrigt en Meteormotor i 1:1 hemma (markversionen av Merlin).

På det hela taget en mycket rolig föreläsning och förevisning som sent ska glömmas, synd bara att inte alla fick plats! På pendeltåget hem serverades utlovat fika, men glädjen grumlades en aning av att det gick inte att slå på fikabelysningen på tåget.

Pelle

Jag var faktiskt också där, där man ska var på en onsdag, dvs på klubben. Nic o Jag klämde i oss en burk pepparkakor och filade lite på våra flygplan. En hel del snack blev det också.

Tobbe

När jag och Christoph (från jobbet) kom till Tekniska museets parkering var det flera bilar som var på väg därifrån. Toppklass, trodde jag, men sedan visade det sig att de bara varit inne och vänt eftersom inte de heller hittade någon ledig parkering. Skitsamma. Vi fick parkera vid sjöhistoriska i stället. På slaget 17:59 stegade vi in i vestibulen och möttes av beskedet att vi inte fick komma in.

- Förbrännt!

Det blev att ställa kosan till Jakan-land och bygga flygplan i stället. På vägen dit släppte jag av Christoph och ringde Kim. Han var dock hemma och renoverade vardagsrum. Tobbe svarade däremot (efter en stund) på påringning att han var på klubben. Så sällskap fick vi ju båda.

För övrigt var det ju lika bra att man inte kom in på Tekniska Museet. Som bilist hade man väl hur som helst gått miste om det djurgårdsutlovade fikat.

Nic