Powerdisc
Föreberedelserna började vid ettiden på eftermiddagen, då ett försvarligt gäng kom til Tumba. Mingel utbröt och kaffe dracks. Gänget som satt runt köksbordet samförfattade inköpslistan. Sedan dröjde det inte länge innan ungefär samma gäng pallrade sig iväg till Bobs och effektuerade själva inköpen.
De kvarvarande (bl.a jag) satte oss i soffan och pratade och väntade in de handlingskraftiga. De kom tillbaka till slut. Och vid den tiden var vi fulltaliga.
Ett fasligt dukande, matvärmande, kräftuppläggande, lampupphängande och spritframtagande tog fart. Sen satte vi oss till bords. Barnen hade tjyvstartat med köttbullar, fiskpinnar och makaroner när vi andra kom och satte oss. Några av dem smakade sig en kräfta också, men sen verkade det vara nog. Vi vuxliga lät oss bättre smaka av kräkorna (Vi hade köpt oss 10 kg och vid kvällens slut blev det bara tre kräftor över). Pajer och jansons och smör och mjuka och tunna och hårda och vitlökiga bröd och illaluktande och väldoftande ostar och tjex och khex och muffins (det heter faktiskt så) och ölar och vinar och nubbar lät vi oss också väl smaka av.
Under middagen sjöngs det väldigt lite. Vi hade alla glömt bort att vi skulle ha haft ett sånghäfte. Det var på det hela taget bara Pelle och Jag som stod upp och framsjöng diverse hemkucklade alster. Halva Jakan sänger knaben assisterade också i det närmast obligatoriska farbror Frej-inslaget. (Cornflakes... Fnys!).
En sak som vi fick lära oss under kvällen var hur man tar ut kontaktlinser med hjälp av sin hatt. Det verkade ganska jobbigt. Särskilt att man tydligen var tvungen att springa runt huset för att fullborda spektaklet. Jag tror nog att jag håller mig till glasögon ett tag till.
Till kaffet hade det på olika håll bakats både vinbärs- och kladdkakor. Avec hade medtagits efter smak.
Efter allt detta smakande var vi alla ganska medtagna. En snabb undanplockning och undanröjning och sedan hemfärd för de som inte redan var hemma.
Nu är det bara ett år kvar tills vi ska fira 22-årsjubileet. Nic |