Sprängfyllda av förväntan for vi iväg till Barkis för att flyga i luften. Explosionen lät emellertid vänta på sig. Yes (medlet med den dryga reklamen) var där och filmade reklamfilm. Det är så man kan smälla av.
Vi knöt näven i fickan, och for tillbaka till klubben för att byta Kjell-Åke och Sväljarn mot zaggisar och kazkelott. Kosan styrde vi sedan mot Granholmstoppen.
Vinden var inte precis stark. Dessutom vred den fram och tillbaka så vi fick springa mellan de två hangkanterna. Det var dock mest Martin som sprang. Det gick knappt att hålla sig i luften med flygande vingar. Ozelotten swischade däremot fryntligt fram och åter i de ganska klena förhållandena. Hedersflygpoäng till Martin för att han där vågade vad andra lät bli i Skåne. Sepp och jag roade oss med el-flyg. Twin-jetten råkade till en början ut för endast mindre olyckor vilka kunde ordnas med lite cyano och proppåträdning. Dess flygning avslutades med en spin från hög höjd. Backen fick endast mindre skador. Microjetten klarade sig bättre (mycket tack vare en påpasslig åskådare). Vid en förbiflygning ovanför oss lossnade plötsligt huven. Flygplanet betedde som om någon hade brukat hagelgevär på flygetyget. Acken och fartreglaget sköt ut sig. Delvis på bekostnad av bakluckan. Den påpasslige åskådaren såg var ack, reglage och bakluckehalvan hamnade och kunde finna på dem riktigt snabbt. Flygplanets gick att reparera på plats, men luktade efter ytterligare flygningar ganska bränt. Nic | |
