Loggen Hösten 2005

Efter avklarad duglighetskontroll 2005-06-11 så var det så äntligen dags för allas vår Tobbe att äkta sin brud. Klubbmedlemmar strömmade norrut i landet i det närmaste okontrollerat. Trots att vi (Borglunds) lämnade yrvädret Manna hemma så var det på håret att vi hann till kyrkan i tid (bushride!). Det visade sig dock att andra i sällskapet stillade sin reshunger lite längre än så. Så skall det vara på bröllop! Och vilket bröllop sedan. Fantastiskt vackert belägen kyrka, mäktig sång och de tu sade ja! Gemytlig bröllopsfest i härlig lokal i Mackmyra. Italiensk buffe med svenska influenser. Mäkta gott. Men var tog den omtalade svenska whiskyn vägen? Nåväl, tack vare det övriga utbudet i baren så var det snart glömt :) Rajtantajtan med möhippedans natten lång. Med en liten Wilfred i bagaget blev kvällen alldeles för ung för oss, men festen tågade vidare i sommarnatten. Och som om inte det var nog så var det mottagning med FIKA (inte efterrätt) på söndagen. Föredömligt. Klubben tackar för en härlig helg, och kommer att göra sitt bästa för att hålla Tobbe hemifrån ;)

Dodde

Nu skulle det premiäras Extra mycket, var det tänkt. Men ack vad det slant på lutan när strängen brast. Ryckningar i roder och fallande spänningar i takt med motorvrål satte stopp för vidare färder i det blå. Lösa stabiliseringsstag till stabben och ombord-glöd var två ”Major suspects” i sökandet efter orsak till illverkan.
Forts. följer .......

........imorgon

Kim

Tight stagning av stabbe (utan metall-metall fladder) och bortkoppling av ombordglöden var det vinnande koncept som jag preparerat denna flygkväll med. Men glöd-ack vad fel det blev även denna gång. Samma som förra kvällen och irritationen och frustrationen stegrade sig. Dock var Nougaten medtagen till fältet som backup och tur var väl det. Den fick fungera som ett avstressande inslag mitt i bedrövelsen. Dock verkar det som om ASP 46:an kommer att få kliva in denna kärra så fort det bara går, då Irvine Q40 kommer att gå i pension pga. bristande ork.
Pittsy kommer att få ett nytt gas-servo och ny mottagar-ack samt ny dragning av antenn. Man får ju hoppas att det ger resultat.

Kim

En potentiell premiärkväll och ned som inte blev mer än just ingenting. Den började med att jag och Kim träffades på klubben för sammanpackning och avfärd till Barkis.

Jag tog med mig Extra-quack och Emils Surpass-48. Tänkte mig alltså att prutta lite motor i sommarvärmen. Kim tog med sig Extran för att felsöka och eventuell premiärflygning och Nougaten för säkerhets skull (utifalliatt det inte skulle bli någon Extraflygning).

Jag smög mest omkring och mös (jag nämnde att det var varmt och skönt). Puttrade med 48:an. Den gick hur bra som helst. Laddade och skruvade ihop extran. Puttrade med den också. Den gick ännu bättre än fyrtaktarn. Lyckades framemot kvällskvisten avhålla mig från att flyga, trots ivriga påtryckningar från framförallt Georg och Martin.

Kim hade mindre tur. Extran kärvade fortfarande. Hardcore-felsökning vidtog: Vingen plockades bort. Ingen skillnad. Ombordglöden kopplades från. Samma resultat. Servo efter servo drogs ur sina kontakter. Fortfarande fladdrade det i de kvarvarande och spänningsfall. Som tur var fick han ju ändå flyga. Nougaten var ju med.

Precis innan vi for från fältet på kvällen kom Johan T till fältet med sin nya Gee Bee. En ganska maffig modell med en ganska maffig motor (en trestjärnig Saito 27cc). Motorn startade villigt. Efter lite körande bar det av upp i luften. Det var hiskeligt att se. Depån (där vi stod för att inte störa piloten) överflögs på korsan och tvärsan. Högt och lågt. Rättvänt och på sniskan. I rollar och loopar. Ett par gånger såg det verkligen ut som om han skulla smacka ned mitt på betongen. Det gick helt enkelt inte att riktigt slappna av när man stod där. Lyckligtvis slutate inte flygningen med krash i depån. Landningen företogs på därför avsedd bana.

Nic

Jag tog Quacken ut på en vända till Barkis.
Startade igång motorn.
Taxade lite fram och tillbaka.
For in i en gräsdriva.
Ganska fort.
Landningsställsskruvarna gick av.
Bytte dem på klubben.
Prövar igen i morgon, kanske...

Nic

Äntligen blev det Extrapremiär. Två flygningar flick jag till på morgonen/förmiddan. Den första med högre puls än under den andra. Dual raten var för lågt ställd. Efter en hissnande flygning (med stora utslag) fick jag i allafall ned planet. Justerade i radion. Assignade digi-adjustrarna till skev- och höjd-dual-rate. Laddade lite. Flög en vända till. Nu gick det bättre. Trimmade in spakarnas mittläge. Planet flög då lungt och fint. Landade efter en kvarts flygning och for till jobbet.

Nic

Förmiddag:
Anlände vid 7.30 tiden till Barkis och började direkt montera ihop planet. Förväntan låg i luften och det gjorde också blåsten. Uppskattningsvis 6m/s inte helt stadig vind.
Nic anlände lite senare, med plan bullar och glada tillrop.
Motorn startades och besvikelsen var total. Ryckningar och spänningsfall var åter på dagordningen, utbyte och ombyggnad till trots. Men som vi myntade på fältet, ”Den som inte reder sig själv, faller lätt själv i såsen”.
Extra servon och mottagare hade medtagits och just ACT-mottagaren fick respass till förmån för Webra Scan mottagaren. Huj vad det gick mycket bättre. Det var den andra ACT:n av fyra inköpta som inte fungerade. Dags att byta fabrikat??
Nu blev det fotografering, inställning av motor och taxningsövning. Som vanligt med taxning, övergår dessa lätt till start och flygning.
Flygningen: Ja, det var ett spektakel i sig. Hängrumpa eller för stora utslag? Det jag vet var att mina hjärtslag var alldeles för stora. Vart finns dual rate för den?
Vinglig flygning blev allt nervösare och jag bestämde för att ”nödlanda” en icke direkt nödställd kärra, men dock svårflugen. Dåligt beslut visade det sig. Den kom ner men långt bort efter banan och resultatet blev spräckt kåpa, halv propeller och avbrutna pipor från ljuddämparen.

Eftermiddag:
Efter ett samtal med CAP-Håkan, visade det sig att Pittsy skulle få en ny Bisson Pitts dämpare redan samma kväll. Den gode Håkan hade en sådan liggande hemma på hyllan som jag fick begagna mig av för en summa pengar. Pittsy iordningställdes under kvällen med dämpare, propeller och ny viktning. Tyvärr visade vädret sin sämsta sida (och säkert jag också) när jag anlände till fältet. Så någon sekundär premiär blev det inte.

Kvällen:
För att inte göra inget, så fick LS-3:an ett s.k. ”nose job” utfört. Nu skall den gode segelkärran få möjligheten att flyga lite frekventare än en gång vart femtonde år. Sepp som är Tow-master kommer att få händerna fulla när det blir dags att bogsera.
Nougaten fick också en översyn då en stundande motoruppgradering till ASP46:an ligger på önskelistan.

Kim

Strax efter middag:
Jag anlände till fältet och fick flyga i ensamt majestät under 3 timmar. Efter en flygning med Zoomen och två med träningstället på Venturen klippte jag loss det rödprickiga och det gick trots vinden riktigt bra. Fick underhandsinformation om morgonens bravader och väntade på sällskap. Till slut dök Peter S och senare Nic upp. Den sistnämda med kåpan till Venturen. Saknade bussningar som Kim kom förbi med. Med kåpa minskade risken för att "flyga bort sig" med Venturen. När jag flög Zoomen blev det dåligt väder (180 graders vindvridning och 10 graders lägre temperatur på en Zoom flygning) och tji flygning för Kim, tyvärr slutade det snöpligt för Nics Extra. Kim hjälpte mig att justera rotorvarvet till ca 1700 varv vilket var en klar förbättring. Sammanlagt flög jag tre ackar med Zoomen á 10 minuter och 30 s samt 2.5-3 liter dyr Nitrosoppa. Men kul var det och nu slipper jag kycklingstället.

Martin

Intensionen var att flyga, men ”Flash & Thunder” hade andra planer. Istället fick det bli en sittning på klubben, med möjlighet till fuskbygge.
Det hanns med en hel del. Framför allt blev just flera delar en hel del, då Pitts-dämparen fick en släng av reparationsivern. Resultatet blev väl inte hur snyggt som helst men förhoppningsvis hållbart och funktionsdugligt.
Pittsy fick mera silikon och fastbultning av ASP46:a började på Nougaten. Här gick det dock inte som planerat. Den hemgjorda adapter som Sepp låtit mig använda, visade sig inte passa. Efter tre försök att göra en ny, med den något begränsade maskinpark vi har, försvann lusten och nytänk måste till.
Även LS3:an fick en liten översyn. En nydesignad servoplatta för bogserservot sågades ut och kommer att limmas dit vid lämpligt tillfälle. En profilmall skall inköpas för att få till ett passande kroppsspant.

Kim

Viljan att fixa till det som inte blev klart på Nougaten blev mig övermäktig. For dit efter jobbet och satte dit de två, på lunchen inköpta, adaptrerna på ASP:en. Kan man tänka sig, det blev riktigt bra. Till på köpet blev jag av med tio gram bly i baken. Mer power och lägre vikt. Hoppas nu bara att motorn går som den skall.
Med tanke på det usla vädret, så lär det nog dröja tills det svaret är givet.

Kim

Efter mycket diskussion om regnmoln och liknande beslöt vi oss för att försöka. Samling på klubben där vi fick ett snokande besök av en dama från sjätte våningen. Lyckades smita in när Kim lastade bilen, var dock trevlig. Nåväl, på fältet brändes det nitro av undertecknad (sammanlagt 2 liter) och Coolare bränsle av Kim. Jag lyckades inte med några större bravader men har nu flugit fort i åtta och skrämt skiten ur mig själv mha helikoptern. Kim var dagens turgubbe. Först låste tomgångsskruven trottlen på Nougaten och han flög som ett jehu, dock kunde han inte dra av. Fick flyga upp tanken och vid landningen tog hastighet och höjd slut i den myckna vinden, HÅRD landning. Stabben lossnade och motorspantet behöver fixas. Alltså allt går att fixa med lite epoxy (ja ett gångjärn gick sönder men nåt skall han väl ha?). Nu kunde man tro att turen var slut. Inte alls, Extran i luften och ett spinnprov som provades på hyfsad höjd slutade inverterat ca 5 meter över betongen. Han grejade det! Landning företogs och ja vad säger man... Turkille helt enkelt. I övrigt dök PeterS, Kalle S och Georg upp så det blev till slut 3-2 till helikoptrarna. På klubben blev det hastig sorti, nu börjar semestern!

Martin

Lite tur kanske jag hade denna onsdags eftermiddag. Nougaten fick luftdop med gamla **** ASP 46:an. Draget i motorn var det inget fel på. Starten var odramatisk förutom …..
Det var nu saker och ting inte verkade stå helt rätt till. Jag tog ner Nougaten för att justera nålen och startade åter igen. Efter ett tag började planet stiga på rakorna och trimmern fick skjutas upp till max. Något var inte bra. Landning planerades och gas drog av. Trodde jag va!!
Resultatet var blev konstant halvgas utan möjlighet att göra annat än att hålla planet i luften tills soppan tog slut. Tyvärr tog den slut i fel ände av flightline och ensilage-rullarna var ingen bra plats att försöka landa mellan. Blev tvungen att ta medvindsvarvet runt mig själv varpå fart och höjd inte riktigt räckte till. Stabben var lös efter den något omilda sättningen. Undrar om den spökade redan i luften, med tanke på trimningen straxt innan?
Nu var det dags för Pittsy. Precis som förra gången var den väldigt nervös och ”hal” att flyga på fart runt 1/3 av max. Klart obehagligt! Men det värsta var nog att den klippte friskt åt vänster två gånger med massiv höjdförlust till följd i det fartregistret. Andra gången var höjdförlusten uppskattningsvis runt 40m innan jag i ren tur/reflex/panik lyckades få kärran på rätt köl i min riktning. Landning företogs omedelbart och hjärtat mitt höll på att hoppa ur bröstkorgen.
Det blir total översyn av alla roderytor och kanske även helt ny modell-programmering i radion innan nästa försök. Kanske läge att peta ihop den där nyinköpta CAP:en.

Kim

Jag var och tjyvlagade lite på Extran i min semesterensamhet. Nosen blev ihopbyggd och kåpan (den som Micke lagade så förnämligt förra året) blev röd.

Nic

En ganska ensam eftermiddag/kväll i klubblokalen. Det positiva med att vara ensam är dock att man kan få en hel del gjort.

Jag hade pallrat mig förbi Söders MJ-hobby och köpt lite förnödenheter till Extran. Coat, soppaslang och lite annat. Inget av det inköpta behövde jag hur som helst använda under kvällen. Det fick räcka med träarbete den här dagen också.

Avklarat vid dagens slut var:

• Tankinfästning klar
• Fästskruvar för bly
• Servo- och mottagarbryggor på plats.
• Vingen lagad i fram och bakkant. En styrpinne utbytt.
• Vinginfästningen i kroppen.
• Kaffe, kakor och lidl-bounty i mängder.

En annan fördel med att ingen annan är där är att man lite mer ohämmat kan välja sin bakgrundsmusik. Det blev en hel del Yello. Från Solid Pleasure till Baby hanns det med.

Nic

En lugn, och för min del kort, byggkväll. Kim limmade fast stabben och fenan på nougaten och passade även på att lägga dit lite förstärkningar. För egen del konstaterade jag att det trots allt var lite pyssel med travelairen mottagaracken och radioinställningarna var inte vad dom borde vara.

Tobbe

Tobbe och Kim var redan på plats när jag kom till klubben. Kim försökte få rätsida på extrans radioinstallationsproblem, och Tobbe på Travelairens. Tobbes visade sig vara de mest lättlösta. En laddning och vips, så funkade det. Kim prövade med olika mottagare och servon mest hela kvällen fick det till slut att funka OK med Pelles Graupner- och min Mulitplexmottagare. Själv klädde jag framändan på Extran, samt började med motorinstallationen.

Eftersom jag tyckte att nisssepriset gott kunde begränsas till ett halvår hade jag återinfört mig själv i fikasvängen.

Nic

Tobbe kom tidigt till klubben. Han hann förutom att se till att travelairen funkade städa bortom gröna skåpet innan jag kom. Han, tillsammans med Kim, åkte till Barkis för att flyga ungefär då (när jag kom alltså). Kim kom iväg raskt, men Tobbe fördröjdes lite av en stabbsammanstötning med dörr!. Snabb reparation blev det i alla fall. Pelle dök, även han, upp i samband med klanen Lobergs avfärd.

Fortsättningen avkvällen satts mest blabbande i soffan. Ett sommarlov kan medföra ett uppdämt behov av att prata. Mycket etanol (http://etanol.nu) dryftades t.ex. Pelle och jag kom till byggborden lagom tills Kim och Tobbe kom tillbaka. Vi hann väl dock med lite nytta. Jag monterade motorbocken och Pelle fixade med gaswiren.

Framemot kvällen kom vi att diskutera powerdisc. Det visar sig att vi kör i Tumba även i år. En annan sak som sades var att Pelle dyrt och heligt lovade att han skulle bygga klart Jossan under året.

Nic

Väl inkommen på klubben och Tobbes ivriga sysselsättning med Travelairen, företogs febril aktivitet att göra i ordning för kvällsflygning. Under inpackning i bilen händer det som inte får ske. Tobbe stabbar Travelairen i en dörröppning och skevar till höjden. En annan får åka ut till fältet solo.
Det stundas ompremiär med ASP 46:an i Nougaten och det nyreparerade akterpartiet skall visa sin nyvunna stabilitet. Det startas mycket motor och skruvas ännu mer. Det förbonkade rovan vill inte riktigt släppa till när den väl är i luften. På marken verkar allt fungera med Mr Hyde tendenser i luften gör att jag får träna nödlandningar mest hela kvällen.
Tobbe dyker upp med en fixad kärra. Nu har den inte ”taileron” längre och alla möjligheter att smita undan är inhiberade. Det syns att mannen har haft simulator i en hel vecka. 3D utslag visar sig vara svårbemästrat och den gode ”Jojje” knallar ut till den ”ocertifierade” piloten i egenskap av moraliskt stöd och instruktör. Efter landning företogs en hel trimning och utslagsbegränsning och efterföljande flygning med Travelairen gick som en dans. HEJA Tobbe!!
Slutklämmen för kvällen var nog min 100% perfekta landning som fick George att rent spontant applådera och busvissla.

Kim

Tidig morgon på klubben. Nougaten och Pittsy plockas fram ur hyllorna i väntan på att Tobbe skall dyka upp. Det skall blir smygpremiär av den nya fältlådan och den nybyggda glowdrivern. När Tobbe kommer packar vi och drar iväg.
Det råder full aktivitet på Barkis förutom modellflyg. Safedrivers och stunt-MC varvat med kitesurfare som glider fram på gräset. Men vi skall ju vara i luften så det reder sig.
Tobbe visar prov på att onsdagens händelse inte var en slump. Både han och Travelairen harmoniserar på ett sätt som kan ge cert-känning redan i höst om tempot hålls uppe.
Nougaten och jag har det inte lika lätt. Efter översyn på onsdagen då det konstaterades att klunken låg fast i främre delen av tanken, trodde jag att detta strulkapitel var färdigskrivet. Ack inte!! Start och snabb landning var åter på schemat tills det att jag vid ett tillfälle upptäcker något avgörande. Vid uppvarvning blir min hand bokstavligen duschad av metanol. Aha! Tanknippeln läcker som ett såll. En bypass och går motorn som den skall. Huj va de går. Peter S dyker upp under dagen och bidrar med glada tillrop och tar lite bilder.
Pittsy däremot blev stående.

Kim

Jag kom ganska tidigt och satte igång med extra. Gjorde hål i motorkåpan för pipan. I samband med detta visade det sig att färgen som jag hade målat med inte tål t-röd. Följden blev att jag fick vita fingrar och kåpan fick lortmärken.

Kim och Tobbe studsade in på klubben och hämtade sina flygplan för flygning. Efter en stund kom Sepp och sedan också Pelle. Sepp hade skaffat sig en båge med yogurtburk.

Pelle vände lite på Jossan och övergick därefter till att fundera på släppkoppling på Dasset. Utfästelserna från förra veckan hade han aldrig sagt, dessutom var han felciterad och dessutom var det inte meningen att det skulle komma ut. Åtminstone enligt Pelle själv.

Sepp såg till att sina plan var färdiga inför kommande flygningar. Gjorde enklare förfrågningar om huru det stod till med Kims LS3-krok. Den blir nog också klar vad det lider. Kim justerade (för vilken gång i ordningen må vara osagt) utslagen på extran och Tobbe fick vända ut och in på sig för att få höjdtrimmen att påverka båda höjdroderservona.

Nic

Den enda, på Barkis därvarande, entusiasten vid min fältankomst, var den gode Peter S. Lätt olycklig över sitt nyförvärv i radioväg, ty den var liksom inte samma i känslan och blev lite en vingelfaktor i lufthavet för MiniJazzen. Det visade sig sen att tyngdpunkten var justerad bakåt och detta kunde förklara en del av den aviga känslan vid flygning.

Nougaten monterades och därefter Pittsy. Min gamla rutin trogen fick Nougaten på sin lott att fungera som observationsfarkost med tanke på rådande förhållanden på fältet innan en eventuell Pittsy-runda skulle bli aktuell. Det blev mer en spaningsrunda i stil med en SR-71:a än en normal Nougatflygning. Helt plötsligt slutade gas-input från sändaren att ge någon synbar effekt på objektet.Full gas var det som erbjöds.
Som om inte det räckte så blev övriga roderfunktioner klart mer oprecisa än vanligt. Störningar av någon form fick PCM-systemet att sålla och approximera inkommande signaler. Inte allt för sannolika tolkningar i vissa fall. Puh!
Efter fyra låååånga minuter tog så soppan slut, efter lite hjälp från min avslutande vertikalstigning som mer eller mindre orsakade vad som i jetkretsar kallas ”flame-out”. En säker inflygning från hög höjd avslutades med en perfekt nödlandning på fältet.

Tittar man på bilden så förstår man oförmågan att justera gasen. Antagligen har cylindern slagit på metalldelar under flygning och i sin tur orsakat störningarna.
Pittsy fick även denna gång stå över. Nerverna låg lite utanpå efter detta äventyr.

Kim

Appropå det där med båda höjdroderservona, R.T.F.M ....! Med liten fin text stode klart och tydligt att endast Mix 5 och 6 applicerade trimfunktionen på slavkanalen.

Tobbe

PowerDisc -05

Årets kräftskiva utkämpades som vanligt i Tumba. De andra veranda-/terass-/uteplatsägarna avböjde även i år värdskap. Och lika glad för det var jag.

Tillställningen började på traditionsenligt vis med möbelhämtning, matinköp och uteplatsplastning. Borden dukades. Kräftor vitlöksbröd, ost, pizza, grönsaker ställdes på bordet. Mest eftertraktad var i det här skedet kantarellpizzan. Den fördelades rättvist, så att man redan efter någon minut såg mer av långpannans botten än bakverket. Kräftorna var röda och hårda och goda. Drycken därtill gjorde inte saken sämre. Årets ost var Falbygdens Viking (http://www.falbygdensost.se/vara_ostar/produktkort.asp?Vart_art_nr=0036).
Sångövningarna leddes endast i begränsad utsträckning av Fridolf. Häftet (som jag knåpade ihop på förmiddagen) var dessutom för kort. Vi svor samfält över denna skändlighet flera gånger. Efter huvudrätterna blev det, som traditionen bjuder, Strudel. Vi lät oss väl smaka även av denna återkommande delikatess.

Framot kvällningen blev barnen trötta. Vi plockade ihop från borden och de som inte redan var hemma for hem.

I efterhand visade det sig att det var några saker vi undlät att göra på själva festen.

• Nissse-tema bestämdes inte.
• Varken Pelle, jag eller någon annan framförde något kuckel.
• Kim gjorde inte kräfttricket.

Trots detta var det en lyckad satsning, som väl tål att upprepas.

Nic

Undertecknad vet inte om han ska få därvaro för det här. Märkte på jobbet att jag inte hade klubbnycklarna med mig, skrev alltså SMS till några klubbmedlemmar och frågade om nån "där" skulle kunna släppa in mig. Åkte alltså dit, upptäckte att inga bilar fanns på parkeringen (inte ens parkeringen fanns kvar, bara förhyrda platser eller några som man ska betala för), åkte till fältet, inga CRAre där heller, och när jag tittade runt i bilen fanns inte ens mobilen kvar. Åkte alltså hem sedan. Mobilen hittade jag på jobbet imorse, såg att Kim hade ringt (tack iallafall!). Men visst, ja var "där". Liknande händelser har tydligen förekommit tidigare, och det verkar som att man får därvaro för det (1999-08-11)

Sepp

Det blev en konstig kväll. Jag gjorde min sista dag på jobbet och var tvungen att fara ut i bilaffärer innan jag åkte till klubben, väl där vid halv åtta var det folktomt. Lyset var tänt och Nougaten borta så Kim var kanske på fältet. Dagen till ära hade jag med mig en halv Prinsesstårta och när Kim dök upp åt vi vad vi orkade (1 bit var)och resten hamnade i papperskorgen. Jag hann också säkra skruvar på Funtanan med Loctite och få ordning på radioinställningarna. Kim meckade lite med bogserkroken på sin LS3:a och letade förgäves efter profilmallen.

Tobbe

Eftersom jag var odär i onsdags och kommer så också vara nästkommande tog jag tillfället i akt att tjybvygga lite. Jag var där mellan 10 och 15 och hann under tiden med att:

• Dremla hål i motorkåpan för tanknippel och landställ
• Borra och fräsa hål i kroppen för tanknippeln.
• Limma dit ving-"fairingen"
• Äta en hamburgare från Sibylla.
• Tillverka en gasstötstång, och ansluta stängerna till höjd och sida.
• Måla om motorkåpan. Tyvärr (?) sprang det mest hela tiden folk till källarutrymmet intill. Muggen fick tjänstgöra som sprutbox, i stället.
• Sätta in en onoff-knapp i flygplanssidan

Dessutom kikade jag lite på Kims gamla heli-61:as nål för att se om den skulle kunna passa till Quackens 61:a: Tyvärr visade det sig att den inte hade samma kona. Jag försökte också räta ut min egen, men det funkade inte heller något vidare.

Nic

Funderade på att flyga lite, men ett rejält regnoväder på vägen grusade sådana förhoppningar. Kim anlände och jag fick en snabb uppdatering på allt som hänt sista tiden. Kim fixade nosen på LS3:an. Servot monterades och bogserkopplingen limmades fast, trodde Kim. Vid kvällens slut hade epoxin fortfarande inte stelnat. Spännande fortsättning nästa vecka.... Det fikades å det grövsta när äntligen Tobbe kom fram. Sockerkoma i kubik. Jag försökte byta rotorblad på Zoomen och när jag startade upp den (fastspänd) så kröktes huvudaxeln av vibrationer. Inte konstigt när man såg det tunnväggiga aluminiumröret. Hade ny i stål, men behöver nog byta stjärtrotordrivningen till nästa gång då det var den som initierade vibbarna. Fixade lite på den stora helin osså. Tobbe smekte Funtana. Fick nog dit en ackvakt till slut. Kvällen avslutades med lite däcksparkning på sjukhusets parkering.

Martin

Trots påtryckningar från min sida att hangflyga på eftermiddagen kunde (ville?) ingen hänga med. Således blev även jag kvar på jobbet till fyratiden, då det fick vara nog.

På klubben behövde jag inte vänta särdeles länge tills Tobbe, följd av Pelle, dök upp. Kim kom långt senare.

På byggborden stod arbetsivern högt i tak, eller åtminstone blev jag anklagad för att förslita de andra från förfikahörnan i förtid. Jag hade Quacken att färdigställa. Dagen innan hade jag ornamenterat motorkåpan med eldflames. Enligt Pelle var det nära att jag skulle ha fått gnetpoäng, men jag tror bara han sa så för att vara snäll (eller kanske elak). Hur som helst blev jag klar med planet. Nu är det bara att ladda, tanka och sen... jag vill helst tänka på något annat. Tobbe byggde på Funtanan (som även kan tjänstgöra som toarullehållare). Pelle tiggde lättbalsa av Kim och gned på Josephins akterkastell.

Framemot kvällen spekulerades det om den nyligen genomförda powerdiscens tillkortakommanden. Det visade sig att vi glömde av att bestämma oss för årets Nissse-tema. Bortsett från detta undlät Pelle och jag att framföra något kuckel och Kim att göra "klo-tricket".

Nic

Relativt många plan hittade ut till fältet denna kyliga höstdag. Efter en hel del tvekande som berodde på ca 5 m/s sned vind försökte vi få igång en del av kärrorna men de var inte alla som lyckades på första försöket. Väl i luften tappade Nic silikonmuffen till pipan och bluddrade motorn som värsta fullskalan för att på finalen tappa propellern. Det var dock inte bara Nic som tappade propellrar, minst en SRFK:are tappade propellern i depån, kan det vara kylan kanske ? Extra#2 seglades iskallt ner av Nic i en mycket behärskad nödlandning.
För min del kändes vädret inte helt bekvämt, så jag flöga bara en halv tank innan jag landade. Kim drog dock ett par tankar med Nougaten och Peter S tror stenhårt på att Kim siktar på att bli en fullfjädrar pylonflygare. Nic hade förresten ordnat med kaffebröd och kaffe som såg ut som korv men kopparna glömde vi.

Tobbe

Kim åkte till Barkis och flög. Själv lyckades jag inte pallra mig från jobbet i tid. For till klubben i stället. Städade lite på bordet och mekade med väskgångjärnen. Kim dök upp vid sjutiden med extran under armen. Vid starten hade hjul och spats hittat ett sorkhål. 90-graderssväng in i höggräset med bortvriden vinge och ställ blev resultatet. Lyckligtvis begränsades skadorna till balken som vingen skruvas i samt kroppsväggen som balken nästan var limmad i.

Ganska tidig hemgång efter blandfika (både färskt och veckogammalt bröd)

Nic

Sepp och jag gjorde ett beskök hos Kjell och Co på väg till klubbben. Det hade även Tobbe gjort visade det sig så nu har vi dasslektyr för ett tag framöver... Det blev mycket fika den här kvällen. Några flygetyg fixades dock inför helgens hangflygträff, till exempel fick Nics Rico ett skevt höjdhorn i sidan(?). I övrigt byggdes det flitigt på flygbussar, skeva funtanahuvar och Jossans bakre räjonger. Kvällen gick lite i glädjens och glömskans tecken.

Pelle

Efter en tur till Vårbergstoppen, där vinden befanns vara för skev for vi i någorlunda samlad tropp (förbi Tobbes jobb och mitt hus) till Högdalstoppen! Äntligen fick vi packa ut våra flygetyg och ryggsäckar med fika ur bilarna och vandra till topps! Här låg vinden på i bättre riktning och det dröjde inte förrän en skräldus flygplan svingade sig runt och hit och dit i vinden. CRA var inte sämre och diverse vingar, Ricosar och en vid det här laget gammal Chuck samsades med övriga i lufthavet. Sepps Moth var det inte någon större lycka med dock. Trots otaliga övertalningsförsök envisades eländet med att längta till marken. Speciellt jobbigt när marken sluttar så förbonkat... En fördel med de här nya syntetsändarna är att det blir märkbart mindre trängsel kring kanalklämmorna, även för en gammal kristallromantiker som mig!

Fikaklubben passade på att utdela certiFIKat till medlemmar som fikade upp vid vårt fikabord under dagen. Inte mindre än fyra fikare kan titulera sig certiFIKatinnehavare efter den här dagen och får pryda sina termosar med det speciella kafferepet som ett bevis därpå.

Kim hölls med DK åt sin jobbarkompis med ätteläggar och flög stundom sin Rico utan större framgång verkade det. Nic flög vingar och Rico. Mycket hämta Rico i backen blev det. Ett tag var vi alla engegerade i "Rädda Slatten" som förkommit i den likaledes gulgröna slänten. Tobbe blev dock dagens slatträddare emellan Rico och vingflygpassen. Framåt fyratiden hade vi fått nog, vinden började bli lite otillräknelig främst vad avsåg styrkan och det började längtas hem bland deltagarna. När jag kom hem kände jag mig så där härligt urblåst och förflugen som man bara kan känna sig efter en dag på hangkanten.

Pelle

Efter nästan 2 bilkrockar med en och samma bil (han lyckades dock bara en gång) kom jag fram till klubben samtidigt som Tobbe. Det blev en ganska lugn klubbkväll, med ordentlig fika och bygge. Tobbe satte fast cockpithuven på Funtanan, än en gång. Sen gjorde han en insats och tillverkade blyvikter med viktmärkning och skyddstejp. Själv höll jag mest på med Mothen som ska få en glasfiberkropp, samt med flygbussen. Senare på kvällen försökte Tobbe övertyga mig om att "Red Flag" var nånting man måste ha i bilen. Skivan han hittade dög dock inte, så det får bli en annan gång.

Sepp

Det kan inte ha varit min, den var inte ens uppe i Mach 0.2...

Sepp

Förlorad var jag inte denna dag och efter att ha träffat på Tobbe och en MC knutte med Tastypåse vid Jakans vackra bänkar for jag till klubben. Mat och direktfika vidtog, mycket att dryfta. Därefter lagade jag stjärtrotorn på Zoomen, Tobbe limmade kåpa igen(!) och kollade sedan tyngdpunkten å den nu i stort sett färdiga Funtanan. Sepp gjorde en kropp fin(!) och övergick sedan till att svänga buss. Raketbuss föreslogs. Nic anlände sent och fixade String-Emil, nu hålls den ihop av kicker och eventuellt lite tunn CA. Frigolit blir varm av CA men den rådige(!) Nic släckte den potentiella branden med, just det, kicker. Vid detta laget var de flesta påverkade och parkeringsavgifterna led mot sitt slut så vi packade ihop och åkte hem. På hemvägen blev jag omkörd i HÖG fart av en nytankad ZZR....

Martin

Lustigt sammanträffande... Jag blev också omkörd av en ZZR i hög fart.

Nic

Tobbe pillade och micklade med Funtana. Det egna ansvarsområdet, fikat, var det enda som jag hade engagemang till.

Kim

Mycket aktivitet denna onsdag. Nic kom relativit tidigt och meckade String-Emil och Pelle fixade till stabben på Jossan. Kim sågade sågplanerna och körde direkt till klubben för att klura på nya byggprojekt. Jag fick tummen ur och gjorde om vinglåsningarna på Funtanan. På vägen till klubben hade Sepp införskaffat en ultraljudstvätt för att tvätta förgasare, vatten var inte så effektivt, men med sprit blev det lite roligare resultat.

Tobbe

Kim hade storröjning i sina gömmor. Likt (t.ex spett-vingar) och olikt (balsadamm!) plockades fram ut lådor och hyllor och förpassades till sin slutförvaring.
Tobbe filade som vanligt på någon obskyr del av funtanan, oklart vilken.
Själv hade jag ingen större ork till flygplansreparationer denna dag. Emil fick stå tillbaka eftersom jag inte hittade kåpskruvar till honom, I stället påbörjades motorhållarutbyte på lättejätten.

Nic

En i sanning annorlunda klubbkväll! Jag klev på bussen vid Centralen för att åka till Tekniska museet. Bussen blev snart full med folk och jag undrade i mitt stilla sinne vart alla var på väg halv sex på en onsdag. Det visade sig att ALLA skulle kliva av vid Tekniska museet. Väl där mötte jag upp med Sepp som tålmodigt väntade i foajén. Mina raska steg till trots hade jag inte lyckats skaka av mig skocken från bussen och det visade sig till yttermera visso att ALLA skulle lyssna på Per Gillbrand liksom vi. Nic befann sig vid det här laget vid Valhallavägens slut och lyckades inte klara snöret; organsiatörerna KSAK-DM var tvugna att begränsa insläppet då lokalen höll på att sprängas av motorentusiaster. Man kan säga att det var förväntansfullt av folk. Vi lyckades få platser ganska långt upp på läktaren, snett bakom den svenska jetmotorns pappa (jag-mötte-Lassie poäng?).

"Doktor Pelle" (låter bekant på något sätt...) var en veteran med åtskilliga år i kolvmotorbranchen och en mycket entusiasmerande föreläsare. Vi fick oss till livs en hel del motorhistoria ända från kanonen ("långslagig entaktare") via ångmaskiner, tidiga explosionsmotorer och bil/MC/flygplan ända fram till dagens elektroniska underverk. Elektronik fanns dock i begränsad mängd i de modeller av mer eller mindre berömda motorer som Per knåpat ihop själv och förevisade. Det mest fascinerande var att alla dessa små mästerverk faktiskt fungerade! Röken låg tidvis tät i salen och mellan slöjorna hördes det ena välljudande motorknattret efter det andra. Hur man får en liten motor att svara på gaspådrag är något som tydligen går att lösa har jag nu fått klart för mig. Fanken vet hur det går till, men elektroniskt är det inte! Bland andra fick vi höra en Atkinsonmotor (4taktscylinder med 2taktsvevaxel), en "riktig" speedwaymotor, bröderna Wrights motor och slutligen kom stunden vi alla väntat på: Merlin! En kopia av en Rolls-Royce Merlin med 22 kubiks slagvolym som gick helt fantastiskt. Tomgångsljudet var obeskrivligt skönt med det karakteristiska knattret. Vid pådrag saknades ju naturligtvis det där suget i maggropen, men annars var det en sann motorhappening. Per har för övrigt en Meteormotor i 1:1 hemma (markversionen av Merlin).

På det hela taget en mycket rolig föreläsning och förevisning som sent ska glömmas, synd bara att inte alla fick plats! På pendeltåget hem serverades utlovat fika, men glädjen grumlades en aning av att det gick inte att slå på fikabelysningen på tåget.

Pelle

Jag var faktiskt också där, där man ska var på en onsdag, dvs på klubben. Nic o Jag klämde i oss en burk pepparkakor och filade lite på våra flygplan. En hel del snack blev det också.

Tobbe

När jag och Christoph (från jobbet) kom till Tekniska museets parkering var det flera bilar som var på väg därifrån. Toppklass, trodde jag, men sedan visade det sig att de bara varit inne och vänt eftersom inte de heller hittade någon ledig parkering. Skitsamma. Vi fick parkera vid sjöhistoriska i stället. På slaget 17:59 stegade vi in i vestibulen och möttes av beskedet att vi inte fick komma in.

- Förbrännt!

Det blev att ställa kosan till Jakan-land och bygga flygplan i stället. På vägen dit släppte jag av Christoph och ringde Kim. Han var dock hemma och renoverade vardagsrum. Tobbe svarade däremot (efter en stund) på påringning att han var på klubben. Så sällskap fick vi ju båda.

För övrigt var det ju lika bra att man inte kom in på Tekniska Museet. Som bilist hade man väl hur som helst gått miste om det djurgårdsutlovade fikat.

Nic

Efter att ha glömt nyckeln hemma och hälsat på optikern dök jag upp något senare än vanligt. Vid fikabordet satt Fredrik och Nic och disskuterade väckarklockor. Fredrik hade utsett sig till kvällens godisansvarige vilket fick oss att må så där härligt gott som man nu gör på sötsaker, eller som Martin myntade en gång "Det finns få saker som är så sköna som att komma ner till klubben och dra i sig så där riktigt mycket sötsaker så att det snurrar till i huvudet"
Sepp byggde lite buss o jag gjorde klart stabben till richon, nu ska den bara limmas dit.
När jag for disskuterades det fortfarande väckarklockor och det ojjades lite om att kvällen sprungit i väg, eller var det tiden ?

Tobbe

Inflyttningsfest med ståfräs

Sepp och jag tog eftermiddagen och kvällen i anspråk till att flytta lite heavy machinery. Fräsen skulle flyttas från AT:s hobbylokal till klubben. En låda tillbehör likaså.

Det började redan vid ettiden med att jag och en arbets började plocka isär fräsen i dess beståndsdelar i syfte att minska vikten. Vid tre kom Sepp till skådeplatsen. Vi for till OK och hämtade en lastbil med bakgavellyft. Tillbaka till AT för att lasta på fräsen och sen bar det av mot Jakanland.

Vi fick in fräsen i trapphuset med endast mindre åthävor, men vi ansåg att den skulle vara för tung att få ned i ett stycke. Överbyggnaden satt ihop med underdelen med fyra skruvar. Dessa satt "järnet". Det gick att skruva dem. Men bara om man kom åt med förlängningsrör eller hammare. Efter en snabb tur till Micro kapade vi i stället av skruvarna. Inte för att det gav något. De olika delarna var nog vana att sitta ihop och tänkte inte bryta sina vanor så lätt.

Stärkta med must gav vi oss i stället på att få ned härket på en pirra, trappsteg för trappsteg. Vi kom två steg innan fräsen välte. Med en kraftansträngning lyckades vi dock välta upp den på bottenvåningen igen. Sepp fotvandrade i det här läget iväg till stationen för att möta upp med Maria. Jag lämnades att övervaka situationen och eventuellt komma på något. Det som jag kom på var att vi måste få upp den på pallen igen så att vi kunde få iväg den någon annanstans.

Sepp kläckte under sin promenad iden att köra ned den för trappan på plankor, typ. Vi fick med pallyft och domkraft upp fräsen på lastpallen, band fast den och (mycket försiktigt) skickade ned den för trappen. Den övningen gick ganska bra ända tills vi var nere, då den kilade in sig mot väggen bredvid dörren. Efter viss möda (även tanke-) fick vi loss den ur dödläget och in i hallen.

Pirran fick tjänstgöra en sista gång när vi tog ned maskinen för de sista två trappstegen. När detta var gjort var det bara att bära ned koordinatbord, motvikt och de andra delarna and Bob's your uncle.

I slutändan gick hela övningen bra, men när vi ska ha den därifrån får ett par andra snubbar göra jobbet.

Nic

Eftersom jag visste att jag inte skulle kunna fara till klubben under morgondagen gick jag och sjöng lite för mig själv: Jag ska tjyvbygga i dag, dag, dag...

Julklubbans bottenplatta blev tillsnidad under kvällen.

Nic

Det börjar märkas att julfesten närmar sig med stormsteg. Alla verkade vara hemma och jobba på julklubborna. Vi var endast två tappra som försökte förstå hur den stora gröna fräsen Shräck hade hamnat på klubben. Jag måste medge att Nic o Sepp har gjort stordåd för det är en riktig bjässe till fräs, bara vi nu lyckas med att baxa ner lite trefas till lokalen så att vi kan få igång den.
Bob syntes inte till.

Tobbe

Och så var det dags igen. Tjyvbyggeri av värsta sort. Klubban blev under eftermiddagen/kvällen i alla fall träfärdig, även om jag hade hoppats att hinna med med.
Som lök på laxxxen hade jag dessutom fått p-böter när jag kom ut c:a en timme senare än betalt.

Nic

Vi började kvällen med att sätta ihop Shräcks alla delar, eller åtminstone de flesta. När XY-bord, motor och det andra var på plats stod vi en lång stund och försökte utröna sambanden mellan de olika knapparna, spakarna och rattarna. Viss framgång gjordes med detta.

Resten av aftonen gick på det hela taget åt till att grovröja på, under och kring borden. De frånvarandes saker förflyttades till olika ställen. De nydittagna brickorna fick därmed göra sin första klubbnytta.

Det hymlades en hel del kring julklubborna. Tydligen är det en ganska förkrossande majoritet av festdeltagarna som plägar deltaga i årets Nissse-tävling. Mycket trevligt.

Nic

Årets julfest blev den historiskt sett minsta (sett till antalet deltagare). Vi var så få att vi fick plats runt ett av de stora borden. Byggrummet delades av med ett draperi av elegantare snitt.

De flesta medlemmarna dök in runt mitt på dagen. Vi hade ju grovröjt redan på onsdagen, så endast mindre städinsatser (typ dammsugning) behövde vidtagas. Tomtar, ljusstakar och bockar ställdes upp här och där. CRAnen behängdes med kulor och annat krams.

En delegation for till Coop och handlade mat medan jag satt kvar och inväntade Pelle, som inte lät dröja på sig. Efter detta infann sig den stora julefride. Vi slog in nötter och knäckte paket. Precis som det ska vara på julen.

När damerna (de respektive) inställde sig satte vi på allvar igång med maten. Potatis, köttbullar, prinskorv och Nissse var det som behövdes värmas. Som vanligt blev potatisen välkokt. Nissse tillreddes för en gångs skull enligt receptet, möjligtvis med undantag från sprit-ingredienserna, där stroh-rom användes i stället för ordinärt brännvin. Resultatet av den nogsamma receptföljningen var att nissse blev lagom stark och inte för söt. Rom-smaken blev inte heller så påträngande som först hade befarats.

Julematen glupades i. Först lite försiktigt, sedan raskare och sist med ett visst motstånd. Nissse fick beröm, denna vidarebefordras härmed till Mamma Scan. Mussse steg några åt huvudet (passerade kännbarligen näsan och ögonen på vägen upp). En ny bekantskap på julbordet var för i år Laxxxe. Fortfarande är det dock inte säkert om han ska uttalas Lakse eller Lasse, men det kanske ger sig till kommande år.

Fridolf hade sammanställt årets sånghäfte två dagar för sent. Trots detta sjöngs det av hjärtans och lungors lust. Även här börjades det lite varsamt, men snart stod gamman högt i tak. Maria stämde också in med hjärtans lust. Det måste anses som strongt att göra sin klubbpremiär på självaste julfesten!

Nissse-tävlingen avgjordes traditionsenligt under middagen. Årets tema var "julklubba" och sammanlagt tre bidrag deltog. Sepp och Tobbe, vilka vann stort, hade målat om muggen i bästa club-stil. Vinrött och guld. Discokula och UV. Vad mer kan man begära. Dodde hade byggt en tomte att ha som sällskap under ensamma sittningar i nyss nämnda rum. Mitt bidrag var en mandelklubbande tomtemor. Sepp och Tobbe vann stort. Jag och Dodde fick varsin röst. Det tackar vi vinnarna ödmjukast för.

Sepp hade ställt samman årets tomtespel med de traditionstyngda grenarna ballongpil, hack-die-bifi och pepparkaksvissling. Antagligen hade han tjyvtränat, även om han inte vann korvgrenen. Sammanlagt lyckades han mixtra med poängtilldelningen så att han sammantaget segrade.

Utgången gick på det hela taget som vanligt, möjligtvis med undantag för min hicka vilken vägrade att infinna sig. Bauhaus fick tillbaka en kundvagn som stod utanför klubben. De flesta av oss fick snö såväl i nyllet som på övriga kroppen.

När vi kom tillbaka infann sig, tillsammans med Bjarna, den stora julefriden. Jag undrar om han inte var ovanligt god i år. Möjligtvis var det saftsåsen som gjorde´t. Trots detta slank det inte ned så mycket som man hade kunnat önska.

Kvällen, som vid det här laget hade hunnit bli natt, avslutades med grovstädning och undanskaffande av potentiellt illaluktande ting.

Nic

Frågan är om folk har gått i ide, eller om de har använt upp sin möjlighet att vara hemifrån på onsdagskvällarna. Hur som helst var det bara jag och Tobbe som var och ställde tillbaka borden och tog ned draperiet efter julfesten och åt pepparkakor och saffranskringlor.

Nya mikron sattes på plats. Mer hanns eller orkades inte med.

Nic

Det var inte många som kunde slita sig från julklappsrimmande, sillinläggningar, skinkgriljering mm den här onsdagen. På klubben var det därför ingen större aktivitet. Nic satt mest och fikade. Passade på att uppdatera Inte net. Eftersom Nic hade varit på KTH och hälsat på Dodde kom han (Nic, inte Dodde) till klubben vid sex-tiden. Själv satte jag bara upp sortimentskåpen med skruvar på gröna hyllan. Ganska tidig hemgång då Nic lånade med sig gersågen hem.

Nic

Den sista onsdagen på året visade med oönskvärd tydlighet att medlemmarna helst inte vill hobbyfiera under decembermånaden. När jag kom till klubben vid halv-sex-tiden var familjen N där redan. Vi konstaterade raskt att det nog inte skulle bli så många fler än vi där, så vi kastade oss direkt på fikat. Mängden bröd blev oss en smula övermäktig, även om smaken föll oss i smaken.

Efter en stund hade Sofia räknat igenom discokulans alla reflektioner och började få nog. Sofia tog med sig föräldrarn hem strax därefter. Kvar då var bara jag. Och vad skulle jag ta mig för? Det fick bli jättelätten. Stabben statbiliserades och nosen formades tillbaka till sin ursprungliga bananliknande form. Hemgången blev ganska tidig även för mig.

Nic