Vid pass mitt i natten vaknade jag av mystiska ljudeffekter från boendets mer obskyra environger. Det visade sig att vårt val av frystorkat inte varit klockrent. Särskilt Pelles käk verkader vara särskilt broskigt. Tobbe och jag kom undan med att sova lite sämre. Väldigt lite faktiskt.
På morgonkvisten pillade vi (Tobbe och jag) lite med flygplanen och åt frukost. Sen kikade vi upp på hanget en tur. Solen sken och vinden var svag. Trots detta var det ett par madrasser i luften. När vi åkte ner igen fick vi ge lift åt en tysk extreme-bum-tjej. Vi skulle till Ystad för att köpa skruv, men hon klev ur när vi kom fram till inlines-banan.
Vi kokte lite korv när vi kom tillbaka. Alla åt och alla såg nöjda ut.
Frampå eftermiddagen hade det mojnat ytterligare. Dessutom hade vinden vridit mer till SO. Helt fel alltså. Åtminstone om man tänkte sig hangflyg. Men vi hade ju elflygplanen med oss också. Jag skruvade på påhängsmotorn på Soaring Staren, Pelle hade Trendyn med sig efter år av hyllvärmande. Tobbe, vars elsegelbestånd är lite begränsat, hade typhoonen med sig. Pelle flög minst 45 minuter i sträck innan timern resettade. Jag skickade under tiden upp SS. Flygningen gick ganska bra men landningen blev lite bortom krönet även denna dag, om än bara med c:a en meter. Typhhoonflygning på hang var tyvärr inte den bästa av grenar, inte ens videotejpat. Trots detta blev det ett par ackar körde. Jag körde en ack till för att få landningsrevanch. Och lyckades.
För att vi skulle få något som liknade middag i oss styrde vi kosan österut för att hitta något öppet näringsställe. Kåseberga var helt stängt så vi fortsatte mot Simrishamn Vi kom inte riktigt hela vägen. I stället hittade vi Glimminge hamnkrog, där de serverade torskrygg på sitt eget vis. "Sitt eget vis" visade sig också vara vår melodi. Skirat smör pepparrot och räkor på fisken och nypotatis därtill. Mums.
Nic | 
