Samling vid fältet vid nio. Det gäller mig och inte Nic, som lyckades få dit sig själv ännu tidigare. Sover den mannen aldrig?
Där stod han och Cularisflög som bäst när jag anlände.
Super Sportster och AT-6, de båda premiäristerna, monterades ihop och checklistor genomgicks, vis av de tidigare erfarenheterna, för att lugna nerverna något litet till.
Även räckvidsprov utfördes med en aldrig tidigare skådad entusiasm.
Vinden blev ett diskussionsämne då nerverna låg lite utanpå. dessutom nalkades en front med tunga mörka moln från nordväst. Utrustning och plan ställdes i skydd men kunde efter en knapp halvtimme plockas fram igen då blå himmel åter visade sig. vinden var nu lite mildare och framförallt mycket jämnare.
AT-6 startades och den sedvanliga taxningen återupptogs med tillhörande motorkoll. Uppställning mot vinden och ett jämt gaspådrag fick AT-6:an att rulla spikrakt och lätta hjulen från marken helt odramatiskt. Fortfarande med ställen ute gjordes ett par förbiflygningar på betryggande höjd innan ställen togs in. Oj oj, vad läckert!!
Stallprov gjordes med ställ ute och inne, vilket visade att den var något stabilare med ställen ute. En roll gjordes också, vilken var ganska rak. Kärran är raskt och skeven svarar mycket bra. Lite mera expo innan jag har bekantat mig med dess egenskaper ordentligt, är nog en bra idé.
Så var det där med landningen. Att detta inte är en Nougat visste jag väl innan, men ändå dummade jag mig när det kom till att hålla farten uppe vid landningen. Jag fegade helt enkelt inför faktum att landa lite bortanför mig. Ruffen var inte högre än att det hade gått för sig.
Niklas taxade ut Super Sportstern för lite "känna på", men efter lite okontrollerat hoppande och skuttande, deklarerade han "icke flygning". Jag trodde att han safe:ade men det visade sig att det var mottagaren som "Fail Safe:ade". Åter en gång tog störande elektronik bort möjligheten till en premiär för Niklas och Grodan. Men man hoppas ju att det går bättre nästa gång. Kim | 
