Årets riktiga utomhuspremiär får vi väl kalla det för. Soligt hyfsat varmt och vinden helt okej.
Jag infann mig vid Barkis runt halvfem-tiden och började omedelbart att sätta ihop Nougaten och CAPen. Niklas skulle ta en sväng förbi lokalen och hämta upp Cularis.
ASP46:an i Nougaten fick sig en glöd i toppen och lite snurr och så var den igång igen. Den motorn går inte av för hackor. Lite skruvande på välkänt manér och sen sjöng den lika vackert som sist.
CAPen fick kåpa på och var nästan färdig när Niklas dök upp. Cularis blänkte fint i solen och Niklas sken ikapp medan han med flinka fingrar, monterade skapelsen.
Nougaten fick sitt luftdop och de nya skevservona som ersatte förra paret visade sig på sin bästa sida. Endast två klick vänster, sen låg kärran rätt i rollplanet.
Nu var Cularis klar för sin första möte med det härliga tredimensionella medium som omgärdar Terra Firma.
Titta på bilder och notera den självsäkra blicken bakom solbrillorna.
Uttrycket ”som på räls” kan kännas uttjatat ibland, men i detta fallet är bruket att detta ord helt okej. OJ vad fint den flög!! Trots den relativt låga vikten för en kärra av denna storlek/typ så visade den prov på att vilja glida alldeles utmärkt i motvinden utan att ”stanna upp” som min egen Arcus kan göra. Landningen var lika odramatisk som allt annat kring Cularisen. Grattis Niklas och Cularis!!!
Förra året blev en test period för Perry-pumparna och mot höstkanten lyckades jag koppla allt på ett sätt som faktiskt gjorde att jag på allvar började tro på att allting nu skulle fungera.
Vis av testbänkskörningarna började jag skruva på CAPens ASP91:a och efter ett tag så var allt klart och inställt. Nu var responsen i en helt annan härad än tidigare. Upptankning och omstart följdes av uttaxning och fullgastest. Tummen upp och ”good to go!” fick mig att taxa ut till startposition.
En perfekt start och kärran klättrar lugnt upp till ca:15m när jag vänder tillbaka över banan. Lite mer höjd och en hyfsat rak skevroll med en efterföljande ingång till loop.
Det är nu allt skiter sig. Jag drar på gasen i ingången på loopen och när CAPen är straxt över halvvägs upp, liksom viker den sig över ryggen och tumlar ner från kanske 25-30m. Vad som händer är osäkert men jag får känslan av att radiokontrollen förlorades straxt innan den viker sig och hur jag än rör på spakarna reagerar varken gas eller roder (det är i alla fall så som jag upplever det då). Med drygt halv gas och nosen neråt i en långsam spinn, möter CAPen sitt slutliga öde. Det var en ruskig smäll trots den mjuka marken.
Inspektion på klubben visade på att mottagaren slog ifrån intermittent oavsett man bara höll i den eller rörde på den. Genom att knacka på den kunde man generera avbrott. Inte helt otroligt att den gick sönder i kraschen, men samtidigt vet man ju inte om det var att den fick spunk i luften.
Hur eller hur. CAPen finns ej mer. ASPens öde är ännu inte konstaterat. Om den är okej så får man väl hitta ett nytt hem till den snart.
Kim | 
