Kim ringde på förmiddagen och sa att han var på väg till fältet. Målarvädret var inte det bästa så jag tog mig också ut dit efter en snabb mellanlandning på klubben.
När jag kom till fältet höll Kim på att svära över CAP-motorn. På sämsta Extra-manér stannade den utan förvarning på halvgas och fullgas och ibland ingen gas alls. Några få graders hit eller dit på nålarna gjorde dock susen. Motorn gick äntligen bra. Kim taxade ut på startbanan. Drog några repor fram och tillbaka. Provade fullgas en extra gång. Böööö. Motorn stannade. Man fick pallra sig tillbaka och nåla vidare.
Under tiden hade Sportstern laddat färdigt. Jag skruvade ihop den (med Kims vingskruvar, tack för det) och drog igång motorn. En fisflygning för att få bort den värsta vingrosten och ned pulsen. Allt funkade utan problem.
När jag var tillbaka i depån hade Kim än en gång fått ordning på Capen. Och nu gick det bättre. 91an gick kanske lite fett på toppen. Draget räckte hur som helst alldeles utmärkt till en förstklassig premiärflygning. Planet gick som på räls. Lite stora skevutslag, möjligtvis.
En liten malör om hände var att CAPens ena landningsställskruv lossnade. Den taxade liksom lite på sniskan, kan man säga. Lyckligtvis hade vi med oss reservskruv även till detta, så det var bara att laga.
Under eftermiddagen gjorde vi ett par flygningar till var. Eftermiddagen slutade med att min ljuddämpare lossnade i ena skruven. Tanktrycket uteblev. Motorn stannade och nödlandning fick företagas. Inga större problem med det heller, lyckligtvis.
Hemfärd vid fyratiden. Nic |