Redan vid frukost såg vi madrasser uppe på hangkanten. Den här dagen skulle kunna arta sig. Enligt Hagny blåste det en 5-6 m/s rakt på. Vi packade ihop allt vi hade med oss och for upp för backen. Där uppe var det redan ganska många andra bilar och av alla dessa var det bara vi som hade modellflygplan med oss. Vi tog samma depåplats som igår, i gropen längst till höger. Vi noterade att madrasserna lade ned verksamheten redan efter några minuter. Vinden var då uppe i styrkor som passade oss bättre. Lyftet var som det skulle och det stod inte på förrän målntäcket också sprack upp och solen började skina. Dodde flög bara Ocelot och Pelle Kolbasz. Jag fick nöja mig med Rico för "finflyget". Jag kilade också om stabben på Focke Wulfen och lade på 25g bly i nosen. Sen gick den också som tåget. Nu skulle man bara ha haft ett par motkombatanter. Typhoonerna fick ligga till sig i dag. Jag hangade i och för sig min ett par varv, men det är ju ofta roligare med riktiga flygplan.
Medan vi flög och fikade (det gjorde vi naturligtvis också), så tittade folk förbi och undrade och pratade. Det var både skärm-, häng- och ickeflygare som språkades vid. Mycket trevligt. En av skärmflygarna berättade att han hade med sig ett radiostyrt modellplan just för sådana här tillfällen. Han lät sig övertalas (det var inte så svårt) att hämta sin FVK Gilette och kasta ut i uppvinden.
vinden mojnade ned till skärmnivå framemot sena eftermiddagen. Doddes och min sista flygning blev ett veritabelt slalomlopp mellan hit och ditfarande madrasser. Vi ansåg då att det fick vara nog. Packade in grejerna i bilen igen och körde hem. Vi tänkte att vi skulle köra varsin ack Typhoon på kvällen, men Löderups-pizza och öl minskade lusten ganska radikalt. Nic | 
