Under de sista självande timmarna av därvarosäsongen tog jag Emil under armen och begav mig till Barkis. Martin och Sofia kom förvånande nog precis efteråt. Förklaringen var att koden var bytt. På fältet stiftade vi bekantskap med ett nytt ansikte. Tobias hette han. Och liten elhelikopter flög han.
Jag vevade igång Emil. Fick justera tomgången så gott det gick. Nostaxade en gång. Startade nästan. Nerverna hängde i knippor på utsidan av kroppen. Skulle mitt loosing streak hålla i sig? Nej, visade det sig. Trots en fortfarande ganska hög tomgång kom planet ned i en bit. Måste nog titta till kåpinfästningen inför nästa flygning tror jag dock.
Efter lite kaffe (tack Martin), snack och lite gyroinställningshjälp till Tobias for vi vidare; jag till jobbet och Martin hemåt. Nic | 
