Därvaron 2004-12-29

En oväntat välbesökt årsavslutning. Från början trodde jag att det bara skulle bli Martin och jag där. Döm om min förtjusning när Kims nuna visade sig i dörröppningen. Att sedan Dodde lyckades slita sig från kartongnedipackning gjorde ju inte saken sämre.

Byggeriet gick ganska trögt. Dodde vände lite på pjattens kropp. Konstaterade att 6 år inte var särskilt lång tid för att bygga ett såpass komplicerat flygplan. Jag lödde kontakter på vingservosladdarna. Martin fixade Jasmissil med Nelissisk konsultation. Planerade överljudsexperiment. Görväln och bruket verkar ligga nära till hands.

Fikat gick i paradisiskt tecken. Martin tog med asken. Vi andra tömde den. Kim började öva på sitt Guinness-rekordförsök i pepparkaksfångning. Efter att ha smulat sönder ett dussin mot bord, väggar och tänder känns det som om det är bit kvar till 100.

Nic