En efter en drällde vi in och till slut blev det en ganska normalstor skara byggare som fikade (och byggde lite). Nic hade tjuvstartat genom att tillse att hans OS inte fick något nytt lager alls i stället för de tilltänkta två. Sedan visade det sig att Sepp vunnit Jubelphlüg, vilket renderade en alldeles för god tysk fryst tårta i alldeles för få (men stora) bitar. Efter att ha samlat ihop alla hobbysnubbar kunde vi sent omsider börja med kärnverksamheten. Martin lärde sig den hårda vägen ett och annat om strömbrytare på primärsidan i nätaggregat, Sepp gjorde sig av med de sorgliga resterna av KamiKubben, Nic flyttade in i sina nya lådor, Tobbe lödde ihop pepparkarsmothet (flera hundra grader, tio minuter), Dodde byggde Pjatt och jag gjorde om vinginfästningen på Jossan. Sedan fikade vi igen. Tornados rulltårts-alter-ego diskuterades, liksom diplomering i koppkonster. Sepp fick medalj för lång och trogen därvaro, Mekonomen i Falun dryftades och Martin fick ta på sig dumkragen efter sin intima kontakt med nätspänningen. Tänk om all visdom som yppas över fikat kunde samlas i något. En kopp till exempel. Så kunde man ta en slurk när man kände sig oinspirerad. Skål, kosmonauter! Pelle | |
