El-kräftan på Grimstafältet drog en stor publik, åtminstone senare på kvällen. Först anlände Fredrik och jag och kollade runt, Fredriks kommentar var given: -Så många plan på backen och bara ett i luften.
Sedan anlände Fam. Upphed och Fam Wicksell. Julia hade fått en ung, ivrig beundrare. Senare kom Fam Nelisse/Loberg. De hade den stora vänligheten att ta med mina plan, så nu skulle det flygas MiniStarJet. Nåja, efter kristallbyte och räckviddstest upptäcktes att gårdagens
krash varit värre än befarat för motorn satt ofast. Men med lite hjälp från Epoxy fixade detta. Det var ganska många plan i luften, in i gröten bara. Jag upptäckte till min förfäran att det är roligt att flyga förbi andra. Trodde jag var vuxnare än så. Flygningarna gick bra, men det känns konstigt att få representera hela CRA själv, rookie som jag är.
Den intressantaste iakttagelsen var annars att de som skällde på den höga frigolitdensiteten förra året, flög vingar misstänkt lika Zagis detta år.
Miranda fick till slut lön för mödan när inte mindre än tre luftballonger landade på fältet. Vid promenaden tillbaka till parkeringen var summeringen att det var en mycket lyckad träff. Som pricken över det berömda i:t sjöng Miranda en egen tolkning av Idas sommarvisa. Vackert så ögonen tårades. Martin | |
